Men i nattens tysta timmar har jag undrat...
* Kommer SVT nånsin att förstå vilken press Philofix sätter på oss föräldrar?
* Varför säger folk, vuxet folk, "ejenklien"?
* Var John Holmes bara en bluff?
* Hur mycket energi går det åt för att tillverka en lågenergilampa, jämfört med en vanlig glödlampa?
* Vilket land är säkrast att bo i, med alla tänkbara scenarion inräknade?
* Varför spelas alltid Barry White när det vankas sexscener på tv?
Update!
Valborgsmässoafton 8:30:
Besiktigat och klart. Skämde inte ut mig alls. Klarade inkörningen utan problem. Det var av nån märklig anledning den stora fasan. Att köra fel, för långt, för snett eller så. Det är lite lustigt, jag haft körkort i 13 år och är rädd för att inte kunna köra in i genom en bred verkstadsport... jag har ju aldrig kört på nåt... (än).
Nåväl: Spindellederna var enligt besiktningsmannen "helt slut, men det har ni väl känt?"
Jojo... vi har känt... skriv under på det. Och vi gissade innan, att påpekandet från förra besiktningen,
om just spindellederna, knappast skulle bli bara ett påpekande i år.
Men... ni vet... man gasar tills det rasar. sen reparerar man när man inte kommer undan längre och gråter lite inombords när man drar kortet genom Babsen på Biltema...
Måste också tillägga att om besiktningsmännen alltid är nyduschade, trevliga 25-åringar med godlukt på sig, då blir det jag som åker på ombesiktningen också.
Nu ska vi fira Valborgs. Jag och ungarna. Ska inhandla en burk majskolvar, en påse klyftpotatis och en flaska Bea. Kanske slår på stort med Festis åt ungarna...
Maken firar i horisontalläge, med vattenglas och febertermometer.
Påsken gick bort på grund av magsjuka. Valborgs går bort på grund av feber. Dotterns födelsedagsfirande går ev. bort i morgon. Men det kan man ta igen en annan dag. Får man vara ego och det kan man väl få vara ibland, så fasar jag mest för att den planerade Ikeatrippen med tjejkompisarna på lördag blir inställd för min del. Det vore nedslående.
På onsdag, när alla SKA vara friska, därmed basta! så ska jag och maken till Kulturens Hus och lyssna på Kenneth Gärdestad som berättar om sin broders liv. Arctic Voices sjunger Tedlåtar. Tror det kan bli riktigt bra.
I går kom Fru Lundgren och berättade att Michael W Smith ska spela i Övik den 23:e maj.
Konsert med Michael W står på min to-do-list i livet. Jag har betat av Toto (två gånger) och har kvar några andra artister. Elton John är en. Michael W Smith en annan, som sagt. Om jag så ska cykla till Övik och övernatta i ett krondike så ska jag dit! (med risk för att jag får äta upp det jag just sa. Hur vadderar man en cykelsadel på bästa sätt?)
Ha en underbar Valborgskväll allihopa.
Var goda föredömen för yngre generationer!
(ja, det är spriten jag menar! Barn gör som bekant inte som man säger, utan som man själv gör)
En ängel flög förbi...
Maken är riktigt, riktigt het!
39,2 grader, blek och eländig.
Bilen ska besiktigas i morgon kl. 07.
En glödlampa på höger halvljus var trasig.
Maken bläddrade fram lampbytarguiden i Haynes
gör-det-själv-men-skyll-dig-själv-bok.
Han visade mig. och sa att det är enkelt. Jag suckade djupt.
Klockan var 23. Jag var lagom sugen på
att rota runt under en motorhuv.
Det är mot alla mina principer, min vilja och min kvinnlighet.
Jag kan måla hus, spika tak, bära kartonger.
Men meka bil... icke!
Just då dök grannen upp.
Som sänd från ovan.
Jag kände vingslagen.
Lampan är bytt och mina händer är fria från olja.
Hallelujah!!
(nu återstår bara att skämma ut sig på Svensk Bilprovning i morgon också. "Jahaaa... är spindellederna glappa? Jasså, ni påpekade det förra året? Oj då, hoppsan, tihi, tihi.... Ja, det är ju egentligen min man som sköter det där. Själv är jag blond, lite blåst och har ingen aaaning om hur sånt där funkar, tihi tihi... men jag ska genast åka och skaffa spindelleder. Köper man dem på djuraffären?")
Nice Doggs...
...lär visst nån kändis ha uttryckt sig till en engelskspråkig kollega på tal om nya skor.
Här är i alla fall mina sprillans nya skinandesockiplast joggingskor:
Här är i alla fall mina sprillans nya skinande
Asics Gel Virage.
Låter som ett glidmedel. Eller ett hårmedel.
Först var jag in en vända på Intersport. De har nån deal med Piteå Kommun inför Kommunjoggen varje vår.
Man får köpa mycket sköna Adidas Supernova för 690:- i stället för 1200:- som uppges vara ordinarie pris.
Jag provade ett par, hittade rätt storlek, fick en lapp med mig till kassan där de skulle föra in beställningen.
För Kommundojjorna finns inte hemma, de beställs.
Kruxet var bara att kvoten var fylld.
De fem paren i min storlek var redan beställda.
Det är tusan så man kroknar.
Fem ynka par per storlek reducerar Kommunen priset på.
Lite haltande (dålig humor i sammanhanget) med tanke på att det nog är fler som har skostorlek 40,5 än 36 och 47...
Utslaget på alla anställda hos PK så blir det väl ett par per 75:e anställd.
(inget vetenskapligt, bara en bitter och lite ilsk gissning)
Så jag gick på Team Sportia i stället och hittade en hyggligt likvärdig sko
(Dock blå. De subventionerade hade snyggt röda detaljer)
för ungefär likvärdig summa pengar.
Så den köpte jag.
Men jag skämdes lite då jag gick genom stan med en påse
på vilken det stod:
"Det kan aldrig bli för mycket sport"
Fast det kanske bara är jag som överreagerar?
Jag vill inte tro det när jag ser det... men det finns barn som har kläder med den här fulingen påsydd över hela plagget...
Små barn som inte ens börjat skolan.
-Kolla här, han heter Eddie, han är en mööördare.
-Och här, här har han en blodig yxa i handen.
-Och här har han en blixt i huvet.
Aningen ställd sa att jag tyckte att det var otäcka bilder och inte alls häftiga.
Vet inte om det var rätt eller fel, vill inte dissa honom, men jag vägrar i sten att uppmuntra sånt.
Det är väl knappast pojkens idé att ha såna kläder,
men jag känner att jag ändå vill markera att jag inte står för den där typen av saker.
I allmänhet, men på barn i synnerhet...
Själv gör man allt som står i ens makt för att skydda ungarna från det onda i världen,
man försöker visa dem på andra saker att leka än pang-pang och svärdlekar. Man byter kanal på tv:n när det visas otäcka bilder... jag kan inte hitta ett enda skäl för att mata barn med hemskheter. Rätta mig om jag har fel.
Som kompensation för min negativa inställning när han ville visa mig mördaren på jeansvästen, sa jag till lillkillen att jag tyckte att han hade jättehäftiga solglasögon och att han var superduktig som lärt sig cykla... jag hoppas att han blev glad av det i alla fall...
Dagens klavertramp...
Anna Pohjanen, länschef för kvinnosjukvården i Norrbotten:
"...men gynekologi är bara en fysisk undersökning av kroppen..." "...jag önskar att det kunde bli mer avdramatiserat..."
I en artikel i dagens propellerblad påtalar Margareta Oja, Läkarhuset Björnen, behovet av fler gynekologer. Patienterna hänvisas som det är nu till sina allmänläkare för gynundersökningar, vilket många kvinnor helst avstår.
Med Anna Pohjanens inställning till kvinnosjukvården, är det märkligt att hon kunnat bli chef för just kvinnosjukvården...
Artiken finns här.
"...men gynekologi är bara en fysisk undersökning av kroppen..." "...jag önskar att det kunde bli mer avdramatiserat..."
I en artikel i dagens propellerblad påtalar Margareta Oja, Läkarhuset Björnen, behovet av fler gynekologer. Patienterna hänvisas som det är nu till sina allmänläkare för gynundersökningar, vilket många kvinnor helst avstår.
Med Anna Pohjanens inställning till kvinnosjukvården, är det märkligt att hon kunnat bli chef för just kvinnosjukvården...
Artiken finns här.
Bordsskick.
Lunchrast. Valdino Acusticum, Fredag 11:10: Urk! säger kurskamrat Lundgren. Det där ser ju ut som nåt hunden har kastat upp (jag har råkat ta med mig en smakbit av nån vegetarisk gårdagsrätt, som när det hamnat på tallriken ser allt annat än gott ut. Rödrandigt, brunt, kladdigt). Kurskamrat Karlsson säger i stället att matklutten, som fått flytta från min tallrik till en servett, ser ut som restavfallet hos nån med magsår. Ja, säger jag. Eller Ulcerös Colit.
Vad jag inte förstår är varför det är så roligt att skoja om äckelpäckel. När man sitter och äter...
Såg f.ö att Niclas Wikström i samarbete med en massa andra, skulle anordna problemlösartävling för studenter. I lag om fem personer får man ett problem att lösa och till hjälp har man en expertpanel. Lagen får gärna vara blandade mellan de program man studerar. Så vad säger ni, ska vi anmäla oss? Jag, i egenskap av blivande plåstertant, Fru Lundgren, barnmorskeaspiranten, Du Johansson och din kompis Eva, pedagognördarna. Och så mediagurun Kenny. Skulle inte det bli hur bra som helst?
Vad jag inte förstår är varför det är så roligt att skoja om äckelpäckel. När man sitter och äter...
Såg f.ö att Niclas Wikström i samarbete med en massa andra, skulle anordna problemlösartävling för studenter. I lag om fem personer får man ett problem att lösa och till hjälp har man en expertpanel. Lagen får gärna vara blandade mellan de program man studerar. Så vad säger ni, ska vi anmäla oss? Jag, i egenskap av blivande plåstertant, Fru Lundgren, barnmorskeaspiranten, Du Johansson och din kompis Eva, pedagognördarna. Och så mediagurun Kenny. Skulle inte det bli hur bra som helst?
Lunchrast!
Studiecentrum, 10:45: En stark insats av gruppen, där vi färdigställde frågor inför ett seminarium. Bra jobbat!
Men sen... undertecknad försöker hitta skillnader mellan Marx och Mead, i deras uppfattning om samhället. Jag vet vilka skillnaderna är. men jag måste kunna bevisa det i litteraturen. I stället råkade jag hamna på Ikeas hemsida, där jag fantiserar om vad jag ska köpa nästa lördag när vi åker dit, tjejerna. Har en budget på hela. 2-300 kronor. Två mattor och ett paket värmeljus?
Nu ska vi gå och äta på Acusticum. Min Chili con Carne stod sig slätt jämfört med buffén där...
Men sen... undertecknad försöker hitta skillnader mellan Marx och Mead, i deras uppfattning om samhället. Jag vet vilka skillnaderna är. men jag måste kunna bevisa det i litteraturen. I stället råkade jag hamna på Ikeas hemsida, där jag fantiserar om vad jag ska köpa nästa lördag när vi åker dit, tjejerna. Har en budget på hela. 2-300 kronor. Två mattor och ett paket värmeljus?
Nu ska vi gå och äta på Acusticum. Min Chili con Carne stod sig slätt jämfört med buffén där...
Mutor.
Hemkommen efter en dag på språngmarsch. Först pluggat på studiecentrum. Sen hem och packat badpåsen, packa tbadpåsar och barn i bilen och så iväg på Äventyrsbadet. Höll dock på att bli en ekonomiskt dålig affär, eftersom inget av barnen ville utnyttja sina badbiljetter till annat än barnpoolen med delfinduschen. Dottern, som t-j-a-t-a-t om Äventyrsbadet var livrädd för alla rutschkanor och lät sig icke övertygas. Inte förrän mamma erbjöd tio spänn om hon skulle åka. Då hamnade allt plötsligt i annan dager och hon tyckte dessutom att det var roligt. Sen försökte hon förhandla sig till mer pengar för ytterligare åk, men från och med åk nummer två och allt framgent så åks det avgiftsfritt.
Sonen åkte utan mutor rutschkana han med. Därefter blev det akut nödighet och... vad ska man säga... väl framme vid facilitetsinrättningen var det redan överstökat. Fast eftersom barnet redan var sjöblött och golvet likaså, så kunde man inte avgöra vad som var vad... hoppsansa... vad gör man en sån gång?
En hamburgare till kvällsmat (fy skäms, hemska föräldrar!) och sen hemgång och för somliga sänggång. Själv åkte jag till bönhuset för lite skratt och surr med bokgruppen (för tillfället utan bok) och det var som vanligt en vitamininjektion.
Nu längtar jag till min säng. Kulturellt perspektiv på hälsa i morgon bitti. Sen jobba natt i helgen. Hur tusan det ska gå utan barnvakt på dagen... usch, det är bara att sluta förlita sig på hon som lovat att sköta två ynka dagar var tredje helg... det verkar ändå alltid finnas ursäkter för att komma undan... suck. Mina härliga jobbarhelger har kommit att bli segdragna helger med näst intill dygnetruntvaka. Surt!
Natti natti!
Två sekunder för sent...
Jojo... så är det. Grannens kurskamrat sålde ett piano igår. Ett snirkligt och snyggt. Femhundra riksdaler. Fick veta det idag. Jag gick ut och grät en skvätt...
Gossebarnet fortsätter öva cykling. Vilken milsvid skillnad mot dotterns första stillsamma försök för tre år sen... då var det ett mycket lugnt och försiktigt framförande. Med pojken är det järnet räserfart och hoppsan-nu-"råkade"-jag-köra-in-i-en-snödriva-hahaha... Hur man bromsar har han inte greppat, och inte verkar han bry sig, vilket gör att jag får springa som en galning efter honom. Å vilken syn för di andre på kvarteret! Jag tror nog att man skulle kunna mäta upp mina steg med seismograf på rätt långt avstånd... få se om Kallax rapporterar några bävningar i P4 i morgon bitti. Just dessa vibrationer är också anledningen till att jag vägrar stiga på löpbandet på Intersport när jag ska prova ut nya gympaskor... (och det filmas dessutom. Jag är inte paranoid, men anar ändå att jag skulle ligga ute till allmänt åtlöje på Youtube innan jag ens hunnit hem med mina nya Nikeisar...)
För övrigt lutar det mot IKEA inom kort. Bra, jag kan behöva en... eeh... hälsokur. Hälsokur som stavas s-h-o-p-p-i-n-g,
h-a-m-b-u-r-g-a-r-e och en massa s-k-i-t-p-r-a-t. Har dock avsagt mig allt körande, det får nån annan ansvara för. Och det finns frivilliga. I alla fall inbillar jag mig det.
Göbbarna är ute på en sista sentimental runda ikväll. Tydligen hade nån av dem fått nys om en liten plätt snö som fortfarande var farbar med skoter. Och då är de inte sena att komma iväg. Men sen tror jag minsann att vi kan lägga skotersäsongen 08-09 till handlingarna. Det är ju för tusan 22 april i morgon! Nån måtta får det vara...
Nu blir det en stunds sövande invandringssociologi innan klockan ringer.
Gossebarnet fortsätter öva cykling. Vilken milsvid skillnad mot dotterns första stillsamma försök för tre år sen... då var det ett mycket lugnt och försiktigt framförande. Med pojken är det järnet räserfart och hoppsan-nu-"råkade"-jag-köra-in-i-en-snödriva-hahaha... Hur man bromsar har han inte greppat, och inte verkar han bry sig, vilket gör att jag får springa som en galning efter honom. Å vilken syn för di andre på kvarteret! Jag tror nog att man skulle kunna mäta upp mina steg med seismograf på rätt långt avstånd... få se om Kallax rapporterar några bävningar i P4 i morgon bitti. Just dessa vibrationer är också anledningen till att jag vägrar stiga på löpbandet på Intersport när jag ska prova ut nya gympaskor... (och det filmas dessutom. Jag är inte paranoid, men anar ändå att jag skulle ligga ute till allmänt åtlöje på Youtube innan jag ens hunnit hem med mina nya Nikeisar...)
För övrigt lutar det mot IKEA inom kort. Bra, jag kan behöva en... eeh... hälsokur. Hälsokur som stavas s-h-o-p-p-i-n-g,
h-a-m-b-u-r-g-a-r-e och en massa s-k-i-t-p-r-a-t. Har dock avsagt mig allt körande, det får nån annan ansvara för. Och det finns frivilliga. I alla fall inbillar jag mig det.
Göbbarna är ute på en sista sentimental runda ikväll. Tydligen hade nån av dem fått nys om en liten plätt snö som fortfarande var farbar med skoter. Och då är de inte sena att komma iväg. Men sen tror jag minsann att vi kan lägga skotersäsongen 08-09 till handlingarna. Det är ju för tusan 22 april i morgon! Nån måtta får det vara...
Nu blir det en stunds sövande invandringssociologi innan klockan ringer.
Sociologi i teori
Sitter på Studiecentrum och manglar sociologiska teorier. Gick och köpte mig en kopp choklad i Job Meal-automaten... ...men den gick i slasken. Vatten med lite kakaopulver på toppen.
Fick ny efter att allt-i-allon Erik laddat om maskinen med nytt pulver, så nu är jag nöjd...
Har fått ut tentorna och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta: Kanonbra resultat, förvisso... men... tänk OM jag hade pluggat liiite till... 88,6227544% rätta svar på Anatomin, men OM jag bara hade kommit ihåg att plugga på den där bukspottkörteln... OM... undrar om man nånsin blir nöjd?
Fick ny efter att allt-i-allon Erik laddat om maskinen med nytt pulver, så nu är jag nöjd...
Har fått ut tentorna och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta: Kanonbra resultat, förvisso... men... tänk OM jag hade pluggat liiite till... 88,6227544% rätta svar på Anatomin, men OM jag bara hade kommit ihåg att plugga på den där bukspottkörteln... OM... undrar om man nånsin blir nöjd?
Språkpolisen svingar batongen...
Min man tyckte att jag skulle blogga på följande:
Det heter PRICKIG korv! Eller hur?
Men å andra sidan käre maken...
Jag fattar ordvitsen... Always-land-cakes... Jämtlandskakor... men måste man stava så bokstavligt? Hehehe...
Det heter PRICKIG korv! Eller hur?
Men å andra sidan käre maken...
Jag fattar ordvitsen... Always-land-cakes... Jämtlandskakor... men måste man stava så bokstavligt? Hehehe...
Gomorron... eller gokväll... eller...
Å hoppsan då...
Vaknade just. Trodde att det var morgon, men tack och lov är det fortfarande kväll. Tror jag. Min man brukar sällan titta på tv på morgonen. Så det är mest sannolikt kväll.
Jag råkade somna med dottern och aldrig sover man så gott som då... och aldrig vaknar man så förvirrad som då man somnat vid fel tidpunkt. Det tar ett tag att skaka liv i sig igen.
Hade jag inte haft planer för morgondagen så tror jag att det hade blivit enklast möjliga förflyttning till egen säng, för vidare sovande. Men jag har planer. Och bekymret är att jag inte har den blekaste aning om vad som är planerat...
Jag vet att jag ska träffa kurskamraten, vi ska göra en intervju med hennes mamma, men var det i morgon eller på tisdag? Ojoj... inte ens den förtryckta planeringen ger mig nån hint eftersom det nyligen påkomna tillägget, intervjun, passar in vilken som helst av dagarna.
En enkel lösning hade varit att ringa kurskamraten och fråga, men jag är rädd att jag skulle låta än mer förvirrad om jag försökte prata med henne. Det vimlar av tappade trådar...
Ungarna har cyklat idag. Vi hade ju lovat att de skulle få ta fram cyklarna på fredag, efter middagen. Men ungefär samtidigt som sista tuggorna slank ner, så började det snöa, ett snöfall massivare än alla snöfall under hela vintern.
Det snöade lapphandskar, lovvikkavantar och pudrade vinylhandskar. Samtidigt.
Så, två ganska besvikna barn fick vänta ända till i går eftermiddag, för snön låg kvar länge. Men till slut kunde vi ändå ta fram de åtrådda åkdonen. Och som det har cyklats! Dottern fick lite snabbrepetition och blev snart varm i kläderna. Sonen, som aldrig cyklat förr, fick stödhjul fastsatta och har sen dess cyklat. Och cyklat. Och cyklat.
När sen storpojken Åktar, (sonens uttal) sju år, cyklade stående så var vår gosse inte sen att försöka han också.
Det gick väl inte värst bra, men det är fascinerande att se hur småpojkarna tar efter de stora i minsta detalj.
Nu måste jag ta tag i kurserna. Av olika skäl har jag varit tvungen att lägga studierna lite åt sidan i veckan, så det finns en del att springa i kapp. Nåväl, ibland måste man prioritera och jag anser min prioritering 100% motiverad.
Ha det!
Vaknade just. Trodde att det var morgon, men tack och lov är det fortfarande kväll. Tror jag. Min man brukar sällan titta på tv på morgonen. Så det är mest sannolikt kväll.
Jag råkade somna med dottern och aldrig sover man så gott som då... och aldrig vaknar man så förvirrad som då man somnat vid fel tidpunkt. Det tar ett tag att skaka liv i sig igen.
Hade jag inte haft planer för morgondagen så tror jag att det hade blivit enklast möjliga förflyttning till egen säng, för vidare sovande. Men jag har planer. Och bekymret är att jag inte har den blekaste aning om vad som är planerat...
Jag vet att jag ska träffa kurskamraten, vi ska göra en intervju med hennes mamma, men var det i morgon eller på tisdag? Ojoj... inte ens den förtryckta planeringen ger mig nån hint eftersom det nyligen påkomna tillägget, intervjun, passar in vilken som helst av dagarna.
En enkel lösning hade varit att ringa kurskamraten och fråga, men jag är rädd att jag skulle låta än mer förvirrad om jag försökte prata med henne. Det vimlar av tappade trådar...
Ungarna har cyklat idag. Vi hade ju lovat att de skulle få ta fram cyklarna på fredag, efter middagen. Men ungefär samtidigt som sista tuggorna slank ner, så började det snöa, ett snöfall massivare än alla snöfall under hela vintern.
Det snöade lapphandskar, lovvikkavantar och pudrade vinylhandskar. Samtidigt.
Så, två ganska besvikna barn fick vänta ända till i går eftermiddag, för snön låg kvar länge. Men till slut kunde vi ändå ta fram de åtrådda åkdonen. Och som det har cyklats! Dottern fick lite snabbrepetition och blev snart varm i kläderna. Sonen, som aldrig cyklat förr, fick stödhjul fastsatta och har sen dess cyklat. Och cyklat. Och cyklat.
När sen storpojken Åktar, (sonens uttal) sju år, cyklade stående så var vår gosse inte sen att försöka han också.
Det gick väl inte värst bra, men det är fascinerande att se hur småpojkarna tar efter de stora i minsta detalj.
Nu måste jag ta tag i kurserna. Av olika skäl har jag varit tvungen att lägga studierna lite åt sidan i veckan, så det finns en del att springa i kapp. Nåväl, ibland måste man prioritera och jag anser min prioritering 100% motiverad.
Ha det!
Det är rätt beklämmande...
...att det bästa programmet bland 40 kanaler, klockan 22 en lördagkväll, är en tio år (!) gammal stand-up-show med Dennis Leary.
...att 500 personer har så lite att göra så de anser sig ha tid att gå protestmarsch mot Pirate Bay-domen.
..att vi har 11 dagar till Valborgs och snön ligger kvar som ett grått, grusigt täcke över markerna.
...att ingen verkar vilja sälja mig ett piano.
Uttrycket "Äntligen Fredag"...
...har jag aldrig förstått mig på. Förrän nu.
Som nattarbetare med mängder av lediga dagar har jag aldrig suktat speciellt mycket efter fredagen. Eller, både och.
Jag har längtat efter att vi ska kunna vara lediga tillsammans, för det finns ju en till i huset som förvärvsarbetar och det är ju trevligt att han är ledig ibland. Men i övrigt har det spelat mindre roll. Barnen har inte behövt ha några helveckor på dagis. Så samvetet har inte ätit upp mig. Förrän nu då.
Jag är inte så samvetstyngd nu heller. Har nog ingen egentlig anledning. För vi försöker göra deras dagar på dagis så korta och få som det går, utan att det går ut över mina studieresultat och barnen trivs på sina avdelningar och vi trivs med deras avdelningar. Så det känns bra.
Men den här jobbiga vi-kom-just-hem-och-strax-ska-ni-gå-och-lägga-er-för-ni-måste-upp-tidigt-och-iväg-på-dagis-i-morgon-fast-egentligen-vill-vi-hinna-träffa-er-mycket-längre-rullan, den ogillar jag skarpt. Därför utbrister jag: Äntligen fredag!
Efter en påskhelg i sjukdomens och uttråkningens sumpmarker känns det underbart med en hel, förhoppningsvis frisk, helg. En vårhelg. Ledig sådan.
Dottern har fått löfte (efter mycket tjat och tindrande med ögonen) om att ta fram cykeln ikväll. Sonen ska få stödhjulen monterade på lilla räsern, (han vill ju så klart åktå ha en tukkel) så det kan tänkas bli fyra trötta, ömma ben i morgon.
Maken ser fram emot en kolgrillad fläskfilé (och frugans potatisgratäng. Jag ska inte göra honom besviken) och själv skulle jag vara mer än nöjd om bara solen ville hålla sig framme så att man kan vara ute. Ev. börjar jag måla hyllan som ska vara i toaletten. Har tänkt börja länge, men det har alltid dykt upp viktigare göromål...
Slängde avundsjuka blickar mot grannen igår när han stod och fixade med husvagnen. (Avundsjukan gällde husvagnen, inte grannen, reds anm.) Hade varit trevligt att få hem vår vagn i helgen, men jag är inte säker på att vi kommer åt den än. Och egentligen är det ju ingen brådska, men det är väl med husvagnen för mig som det är med cykeln för dottern: en intensiv längtan, ett kärleksförhållande. Ett vårtecken.
Ha det gott. Och glöm inte bort att krama varandra i trafiken.
Som nattarbetare med mängder av lediga dagar har jag aldrig suktat speciellt mycket efter fredagen. Eller, både och.
Jag har längtat efter att vi ska kunna vara lediga tillsammans, för det finns ju en till i huset som förvärvsarbetar och det är ju trevligt att han är ledig ibland. Men i övrigt har det spelat mindre roll. Barnen har inte behövt ha några helveckor på dagis. Så samvetet har inte ätit upp mig. Förrän nu då.
Jag är inte så samvetstyngd nu heller. Har nog ingen egentlig anledning. För vi försöker göra deras dagar på dagis så korta och få som det går, utan att det går ut över mina studieresultat och barnen trivs på sina avdelningar och vi trivs med deras avdelningar. Så det känns bra.
Men den här jobbiga vi-kom-just-hem-och-strax-ska-ni-gå-och-lägga-er-för-ni-måste-upp-tidigt-och-iväg-på-dagis-i-morgon-fast-egentligen-vill-vi-hinna-träffa-er-mycket-längre-rullan, den ogillar jag skarpt. Därför utbrister jag: Äntligen fredag!
Efter en påskhelg i sjukdomens och uttråkningens sumpmarker känns det underbart med en hel, förhoppningsvis frisk, helg. En vårhelg. Ledig sådan.
Dottern har fått löfte (efter mycket tjat och tindrande med ögonen) om att ta fram cykeln ikväll. Sonen ska få stödhjulen monterade på lilla räsern, (han vill ju så klart åktå ha en tukkel) så det kan tänkas bli fyra trötta, ömma ben i morgon.
Maken ser fram emot en kolgrillad fläskfilé (och frugans potatisgratäng. Jag ska inte göra honom besviken) och själv skulle jag vara mer än nöjd om bara solen ville hålla sig framme så att man kan vara ute. Ev. börjar jag måla hyllan som ska vara i toaletten. Har tänkt börja länge, men det har alltid dykt upp viktigare göromål...
Slängde avundsjuka blickar mot grannen igår när han stod och fixade med husvagnen. (Avundsjukan gällde husvagnen, inte grannen, reds anm.) Hade varit trevligt att få hem vår vagn i helgen, men jag är inte säker på att vi kommer åt den än. Och egentligen är det ju ingen brådska, men det är väl med husvagnen för mig som det är med cykeln för dottern: en intensiv längtan, ett kärleksförhållande. Ett vårtecken.
Ha det gott. Och glöm inte bort att krama varandra i trafiken.
Hur gör man?
Jag vill ha ett piano. Har alltid önskat mig ett sånt.
Har alltid önskat att lära mig spela på ett sånt.
Är väl inte så där övertygad om att det går, men min kompis som kan konsten hävdar att det är enkelt.
Dessutom skulle jag vilja att våra barn fick chans att lära sig om de vill.
Dessutom är ett vackert piano en klädsam möbel.
(någon antydde att det kan tänkas bli en avlastningsyta, men det tror jag inte på)
Men hur får man ett piano? Bara så där? Det finns ingen "Önskas få"-katergori på Blocket.
Ska man lägga det under "Köpes"? Pris: Gratis?
Så här:
Önskas köpa: Gratis Piano.
Högt, välvårdat och fungerande piano önskas få av dig som tröttnat på ditt eller drabbats av tondövhet.
Av dig som fått platsbrist, eller av dig som helt enkelt fått nog av att din partner efter sju års klinkande fortfarande bara spelar Fur Elise...
Hör av dig så hämtar jag!
Det är mycket nu...
...och det kan vara all tankemöda på dagtid som gör att drömmarna nattetid ser ut som de gör.
Min man har köpt båt i natt. En sån där vanlig motorbåt som några personer kan bo i. Gammal, men välvårdad.
Och det är väl inga konstigheter med att drömma en sån sak. Förutom då att båtens ägare, min man, trimmade båten
á la Göta Kanal med nån form av jetmotor baktill...
Troligt är att det är min egen förkärlek till båtar som ligger på lur, men var jetmotorn kom med i den bilden vet jag inte.
Nä... någon båt blir det inte. Däremot närmar det sig hemhämtning av inkvarterad husvagn och jag får den där födelsedags- och julaftonskänslan i magen. Härligt! Hämta hem, städa ur, bädda och boa. Och fixa nya gardiner.
Några förslag på färg på gardinerna? Husvagnen har brun eklaminatinredning, lite krusidullig så där. Golvet har en ny, heltäckande, tät och härlig textilmatta. Mörkbrun. Tapeterna är ljusbeige. Dynorna däremot... ingen reklampelare för modern inredning. Men de är för fina för att anses nödvändiga att lägga en massa pengar på. Fina = hela. Snygga är de inte... men klart acceptabla. Bruna med blommönster. Det kunde ju varit värre. Kunde ha varit grå med rosa-blå-aprikosa ränder eller så.
Vad kan då passa som gardiner till detta? De behöver vara av panelmodell. Gillar egentligen inte det, men det blir tveklöst mest praktiskt så. Jag antar att enfärgat funkar bäst med tanke på det "härliga" mönstret på dynorna, men samtidigt är enfärgat rätt trist. Jag suktar förstås efter nåt turkost, men man borde kanske bryta sina invanda mönster?
Magsjukan har lämnat min kropp och nu håller vi andan och hoppas att far och dotter förblir friska. Man vet ju aldrig när man kan blåsa faran över...
Ha en bra dag!
Min man har köpt båt i natt. En sån där vanlig motorbåt som några personer kan bo i. Gammal, men välvårdad.
Och det är väl inga konstigheter med att drömma en sån sak. Förutom då att båtens ägare, min man, trimmade båten
á la Göta Kanal med nån form av jetmotor baktill...
Troligt är att det är min egen förkärlek till båtar som ligger på lur, men var jetmotorn kom med i den bilden vet jag inte.
Nä... någon båt blir det inte. Däremot närmar det sig hemhämtning av inkvarterad husvagn och jag får den där födelsedags- och julaftonskänslan i magen. Härligt! Hämta hem, städa ur, bädda och boa. Och fixa nya gardiner.
Några förslag på färg på gardinerna? Husvagnen har brun eklaminatinredning, lite krusidullig så där. Golvet har en ny, heltäckande, tät och härlig textilmatta. Mörkbrun. Tapeterna är ljusbeige. Dynorna däremot... ingen reklampelare för modern inredning. Men de är för fina för att anses nödvändiga att lägga en massa pengar på. Fina = hela. Snygga är de inte... men klart acceptabla. Bruna med blommönster. Det kunde ju varit värre. Kunde ha varit grå med rosa-blå-aprikosa ränder eller så.
Vad kan då passa som gardiner till detta? De behöver vara av panelmodell. Gillar egentligen inte det, men det blir tveklöst mest praktiskt så. Jag antar att enfärgat funkar bäst med tanke på det "härliga" mönstret på dynorna, men samtidigt är enfärgat rätt trist. Jag suktar förstås efter nåt turkost, men man borde kanske bryta sina invanda mönster?
Magsjukan har lämnat min kropp och nu håller vi andan och hoppas att far och dotter förblir friska. Man vet ju aldrig när man kan blåsa faran över...
Ha en bra dag!
What goes in, must come out...
...lyder devisen för tillfället. I går kväll, för precis ett dygn sen fick jag en spark i baken av magsjukeviruset.
Man tackar, man tackar!
TACK och LOV har jag inte behövt kräkas... lider av en lätt emetofobi och värst är väl inte själva kräkandet, utan ångesten på vägen mot kräkningen. Våndorna. Kallsvetten. Vetskapen om vad som komma skall...
Vad jag gjort istället för att hulka upp framvägen låter jag vara osagt, men det börjar i alla fall närma sig 40-talet gånger.
Dieten för dagen har varit Coca-Cola, apelsinjuice med mycket is, samt en liten bulle fördelad i mikroskopiska tuggor under en halvtimmes tid.
Ja just det ja: En Piggelin också. Från ICA Supermarket denna gången. Inte från Akutmottagningen på SuS. Således blev den mycket billigare än föregående glassfrossa, den som sonen stod för.
Magen verkar lugna ner sig nu. Men vissa sviter (eller svider??) kvarstår och jag säger bara: Tack Gode Fader i himmelen för Idomin!
Man tackar, man tackar!
TACK och LOV har jag inte behövt kräkas... lider av en lätt emetofobi och värst är väl inte själva kräkandet, utan ångesten på vägen mot kräkningen. Våndorna. Kallsvetten. Vetskapen om vad som komma skall...
Vad jag gjort istället för att hulka upp framvägen låter jag vara osagt, men det börjar i alla fall närma sig 40-talet gånger.
Dieten för dagen har varit Coca-Cola, apelsinjuice med mycket is, samt en liten bulle fördelad i mikroskopiska tuggor under en halvtimmes tid.
Ja just det ja: En Piggelin också. Från ICA Supermarket denna gången. Inte från Akutmottagningen på SuS. Således blev den mycket billigare än föregående glassfrossa, den som sonen stod för.
Magen verkar lugna ner sig nu. Men vissa sviter (eller svider??) kvarstår och jag säger bara: Tack Gode Fader i himmelen för Idomin!
Konsten att slippa CSN...
...och få staten att betala uppehället medan man skaffar sig en briljant utbildning. Här.
Medan vi andra sliter som tokar för att få studier och pengar att gå ihop... usch, känns inte rättvist. Jag jobbar deltid samtidigt som jag pluggar och CSN bestraffar mig genom att dra in delar av studiebidraget. Det studiebidrag som skulle kunna vara mellanskillnaden för den förlorade arbetsinkomsten. Helge Fossmo pluggar, medan andra fixar livhanken åt honom. Dessutom studerar han religionspsykologi (!) och avser avhandla i ämnet (!) Avd. Rätt man på fel plats?
För övrigt läste jag att Anders Eklund tillverkar JYSK-möbler i finkan. Man borde inte lägga nåt värde i det, men jag skulle må illa av att ha en möbel hemma som jag visste att han lagt tassarna på. Fast jag har inga JYSK-möbler. Men jag undrar om namnet på möblerna har en djupare mening än att bara vara enkla för JYSK att registerföra och för oss att hitta i butiken? Gasolgrillen Super-Qvick. Hörnsoffan Svartenbrandt...
Äsch, ska sluta vara bitter nu... Den här helgen som gått i sjukdomens tecken har gjort mig grinig. Nya tag imorgon.
Nu ska vi iväg på middag och det är tusan räddningen för dagen!
Den ultimata uttråkningen.
Barnen sjuka. Inget på tv. Gubben borta. Han monterar parabol på självaste påskafton. Tänk er själva, där sitter han på taknocken... fattas bara kvast och kaffepanna, höhöhö... (Jo, så dålig humor får man faktiskt ha när man är riktigt, riktigt uttråkad). Sonen vaknar till emellanåt och jag bär honom till toa där han med ett öga öppet sitter och vinglar på ringen. Efter uträttat behov bär jag tillbaka honom och han sover innan lilla huvet nått kudden.
Kommer på mig själv med att googla "läkarprogrammet". Behöver bara läsa in Matte C och D, Kemi A och B, Fysik A och B samt Biologi A och B. Om jag sedan har MVG på tre av de där ämnena så får jag lägga till 0,3 på Högskoleprovet och om jag kämpar riktigt hårt skulle jag kanske kunna plugga mig till 1,4. Har ju haft 1,3 så det är ju inte helt orealistiskt. Summan skulle bli 1,7, vilket nog inte skulle räcka, men om jag först läst klart till syrra får jag lägga till ytterligare 0,1 poäng och då börjar det närma sig. Jag menar: åtta ynka ämnen, ett högskoleprov plus en ssk-utbildning, det är väl lätt fixat... höhöhö...
Nä... skämt åsido... men hade jag haft tokrika föräldrar som dessutom ville dela med sig av sin förmögenhet, då hade jag faktiskt kunnat tänka mig att prova i alla fall... friskt kopplat, hälften brunnet.
Nu ligger det ju inte riktigt till så väl. Jag har en farsa som inte ens lånade ut sin bil idag, trots att ändamålet var att min man skulle kunna komma efter mig och junior till Sunderbyn om de , som de sa på sjukan i Piteå, skulle lägga in lillkillen. Jag frågade morsan om bilen per telefon, men hon vågade förstås inte ta nåt beslut, så hon frågade farsan, som i sin tur vrålade NEJ! så det skrällde i min telefonlur. Och trots att morsan förklarade ärendet, så fortsatte han neka. Han skulle förstås inte använda bilen själv, men det var principen...
Och allt detta bara för att han är sur på mig. Sen två månader tillbaka. Förstår ni vilken bitterhet den människan måste bära på? Att han orkar! Och jag bölade krokodiltårar på väg till Sunderbyn. Inte lika mycket för sonens tillstånd, men för ställd inför faktum att min egen farsa, av ren elakhet inte lånar ut den bil han inte behöver fast målet är ett sjukt barn. Det egna barnbarnet. Hans ilska mot mig (för nåt han själv orsakat, men inte vill erkänna) och hans stolthet, att på nåt sätt gå segrande ur striden var viktigare än Lilleman. Hur mycket man nu kan anse sig segra om man gör en sån sak...
Från läkarlinjen till min griniga farsa på tolv rader. Kanske ingen snygg övergång, men jag behövde gnälla lite.
Inflation...
...eller onormal prisstegring? 250 riksdaler för en Piggelin (glassen, inte drinken) är i hårdaste laget.
Lilleman har haft diarré och feber sen i tisdags. började kräkas igår och då började vi dra öronen åt oss.
Ringde Akuten två gånger igår, men de gör vad som helst för att slippa ta emot en ev. magsjukepatient.
Kan förstå det, samtidigt som jag nog tycker att man kan få komma och kolla läget... så små barn kan ju inte riktigt säga hur de mår...
I dag ringde jag igen och först när sköterskan förstod att det inte är vårt första barn (underförstått: vi var inte bara nojiga förstagångsföräldrar. Konstig filosofi...) släppte motståndet. Vi var välkomna in.
Läkaren kollade puls på skrikande sparkande gosse och eftersom pulsen var så hög (noooh??) så tyckte han att vi skulle åka till barnklinik (Sunderbyn, 7 mil bort) för att få vätska upp gossen lite med dropp.
Väl på akuten i Sunderbyn lät det annorlunda. En skojig barndoktor, en isglass, lite saft och sen åka hem. Jag frågade läkaren om det fanns nån rimlighet i att åka så långt för nåt de lika gärna kunde fixa på sjukan hemmavid.
-Nej, svarade läkaren. Egentligen inte.Jag försökte övertyga doktorn i Piteå om att det inte var nödvändigt att åka hit i nuläget, men han ändrade sig inte.
Så, som sagt. 250 spänn för en Piggelin. Plus resekostnad. Heja Landstinget!
Påskfirandet på svärföräldrarnas stuga blev förstås inställt för vår del. Är man sjuk så är man.
Gossen vet nog inte vad han går miste om, värre är det för storasyster som längtat och längtat.
Inte så mycket att göra åt... ev. åker far och dotter upp i morgon.
Lilleman har haft diarré och feber sen i tisdags. började kräkas igår och då började vi dra öronen åt oss.
Ringde Akuten två gånger igår, men de gör vad som helst för att slippa ta emot en ev. magsjukepatient.
Kan förstå det, samtidigt som jag nog tycker att man kan få komma och kolla läget... så små barn kan ju inte riktigt säga hur de mår...
I dag ringde jag igen och först när sköterskan förstod att det inte är vårt första barn (underförstått: vi var inte bara nojiga förstagångsföräldrar. Konstig filosofi...) släppte motståndet. Vi var välkomna in.
Läkaren kollade puls på skrikande sparkande gosse och eftersom pulsen var så hög (noooh??) så tyckte han att vi skulle åka till barnklinik (Sunderbyn, 7 mil bort) för att få vätska upp gossen lite med dropp.
Väl på akuten i Sunderbyn lät det annorlunda. En skojig barndoktor, en isglass, lite saft och sen åka hem. Jag frågade läkaren om det fanns nån rimlighet i att åka så långt för nåt de lika gärna kunde fixa på sjukan hemmavid.
-Nej, svarade läkaren. Egentligen inte.Jag försökte övertyga doktorn i Piteå om att det inte var nödvändigt att åka hit i nuläget, men han ändrade sig inte.
Så, som sagt. 250 spänn för en Piggelin. Plus resekostnad. Heja Landstinget!
Påskfirandet på svärföräldrarnas stuga blev förstås inställt för vår del. Är man sjuk så är man.
Gossen vet nog inte vad han går miste om, värre är det för storasyster som längtat och längtat.
Inte så mycket att göra åt... ev. åker far och dotter upp i morgon.
Efter alla år...
...av dokumentärer, nyhetsinslag och debatter runt Annika Östberg, så har hon nu landat på svensk mark. Hon har sökt nåd ett antal gånger, hon har önskat få komma hem till Sverige. Och Sverige (åtminstone media) verkar ha ansett att hon så skall. Nu när hon till sist är här börjar det genast gnisslas och knotas över priset på hennes flygbiljett...
Det är nog det jag fascineras mest över med Sverige. Den där halvmissnöjdheten. Lagom ska det vara. Får inte vara för bra. Nu har den stora massan fått som de ville... men.
Jag har ingen vidare koll på fallet Annika Östberg. Inte mer än att jag kan tycka att det är galet att offrens anhörigas bitterhet och hat fått vara tungan på vågen när det kommit till Östbergs ansökan om benådande. Om det nu stämmer de medierapporteringar man hört...
Nä, jag vet som sagt inte... var det rätt eller fel att flyga hem henne? Vad tycker du?
Det är nog det jag fascineras mest över med Sverige. Den där halvmissnöjdheten. Lagom ska det vara. Får inte vara för bra. Nu har den stora massan fått som de ville... men.
Jag har ingen vidare koll på fallet Annika Östberg. Inte mer än att jag kan tycka att det är galet att offrens anhörigas bitterhet och hat fått vara tungan på vågen när det kommit till Östbergs ansökan om benådande. Om det nu stämmer de medierapporteringar man hört...
Nä, jag vet som sagt inte... var det rätt eller fel att flyga hem henne? Vad tycker du?
Sjukhusdoku.
Eftersom hockeysäsongen för Luleås (eller makens, svärfars, grannens och några kompisars) del är över så har jag nu tillgång till tv:n alla vardagkvällar. Det betyder att jag kan se Sjukhuset på TV 3. Förvisso med dottern bredvid mig, ivrigt surrande om såpbubblor, änglar och hur-många-dar-är-det-till-jag-fyller-år... men dock, jag får se Sjukhuset. I dag tänkte jag också se Du är vad du äter, eftersom Jan Bylund, en av Svea Rikes roligaste komiker, ska grillas av Anna Skipper, men jag var tvungen gå därifrån. Fixar inte Anna Skipper. Jag gick och.. hrmm... tog en fika istället...
Om en timme är det dags för mer sjukhusprogram: Diagnos okänd.
Och jag kan inte låta bli att undra vad det är som fascinerar så mycket.
Hur intressant är det egentligen att få detaljinfo om okända människors (o)hälsotillstånd?
Det är väl i och för sig det som gör att jag läser till det jag läser till... men i TV?
Påsken är i antågande. En av mina non-favourite-storhelger. Det blir säkert bra ändå, som alla år.
Eftersom vi gör precis samma sak med samma människor på samma plats, så är det ett rätt säkert kort.
Bara några detaljer skiljer från år till år, om man tittar i fotoalbumen 1975 och framåt. Ungarna med rävsvansmössa år -75 nu har egna ungar. Ungar utan rävsvansmössa. Klädmodet och längden på herrarnas poilsonger skiftar och stuket på skotrarna. År 1975 var det fler Tegsnässkidor än skotrar. Nu är det fler skotrar, men sannolikt fler höga kolesterolvärden också. Om mitt antagande är sant förtäljer dock inte historien. Men man kanske skulle ta och ringa Anna. Skipper, alltså.
Om en timme är det dags för mer sjukhusprogram: Diagnos okänd.
Och jag kan inte låta bli att undra vad det är som fascinerar så mycket.
Hur intressant är det egentligen att få detaljinfo om okända människors (o)hälsotillstånd?
Det är väl i och för sig det som gör att jag läser till det jag läser till... men i TV?
Påsken är i antågande. En av mina non-favourite-storhelger. Det blir säkert bra ändå, som alla år.
Eftersom vi gör precis samma sak med samma människor på samma plats, så är det ett rätt säkert kort.
Bara några detaljer skiljer från år till år, om man tittar i fotoalbumen 1975 och framåt. Ungarna med rävsvansmössa år -75 nu har egna ungar. Ungar utan rävsvansmössa. Klädmodet och längden på herrarnas poilsonger skiftar och stuket på skotrarna. År 1975 var det fler Tegsnässkidor än skotrar. Nu är det fler skotrar, men sannolikt fler höga kolesterolvärden också. Om mitt antagande är sant förtäljer dock inte historien. Men man kanske skulle ta och ringa Anna. Skipper, alltså.
STOPPA PRESSARNA!
Langa hit champagnen, fram med serpentinerna.
VG på anatomitentan!
Gräns för VG: 134.
Resultat: 148. Av 167.
Vilken enoooorm lättnad!
Tack Gode Fader i Himmelen!
Uppdatering 16:36: hade VG även på omvårdnadskursen. 35 av 38.
Vill inte alls skryta... är bara så huvva lättad!
VG på anatomitentan!
Gräns för VG: 134.
Resultat: 148. Av 167.
Vilken enoooorm lättnad!
Tack Gode Fader i Himmelen!
Uppdatering 16:36: hade VG även på omvårdnadskursen. 35 av 38.
Vill inte alls skryta... är bara så huvva lättad!
Facebooks quizzar...
"Vilken IKEA-möbel är du?"
Bokhyllan Billy: Pålitlig, orubblig och... FYLLIG!
Tack så mycket då...
Huvvat sötast...
...kollegor har jag!
Åsa och Anna.
De kom tydligen ihåg att jag har haft födelsedag!
TACK!
Ny blogg.
Har funderat och övervägt länge. Nu gör jag ett tappert försök att blogga tro. Här.
Tänkte att det kunde vara bra att ha en särskild blogg för detta ändamål, då det ju kan tänkas bli en lite annan läsekrets. Fast alla är välkomna. Förstås.
Tänkte att det kunde vara bra att ha en särskild blogg för detta ändamål, då det ju kan tänkas bli en lite annan läsekrets. Fast alla är välkomna. Förstås.
.
Kärt återseende på jobbet, som sagt. Pizza och film: Patrik 1,5. Hyrde för fem spänn på Ica. Riktigt trevlig film, Torkel Pettersson är som vanligt lysande, men jag medger att det kändes lite ovant att se honom i rollen som homosexuell. Överlag har jag svårt att se hånglande människor på tv. Samkönat hångel känns ännu mer ovant. Lägger inget värde i det, har ingen som helst homofobi, men man är inte van...
Senare anslöt arbetskamrat nr 2, efter att ha spelat pingisturneringen Nätrullar´n med ryggskott. Kan tillägga att han vann sin klass, trots ryggskottet och hade med sig en riktigt snygg buckla, lagom stor för en kopp espresso.
På morgonen innan hemgång var det, som alla helgmorgnar på jobbet, terapitimme med Dr. Phil. Självgode psykdoktorn. Han som alltid har rätt. De enorma axelklaffarna vittnar om komplex på annat håll. Och så hans skarpa fru då... fattas bara piska och blanka läderstövlar. Hon ser rivig ut!
I dag blir det ev. att hämta leveransen från Ikea. Jag fick mig en bulvan till sist! Några mattor, ett duschdraperi och ett par paket efterlängtade värmeljus (för det är ju ENDAST Ikea som säljer såna, hehe..) så att jag kan provelda nya snygga lyktorna.
I natt måste jag ta och strukturera upp nya kurserna. Massor med seminarieuppgifter och det är skitsvårt att hålla isär dem. Ordning och reda är som ni vet inte min starka sida och när det kommer till att planering är jag sämre än sämst. Inga kommentarer på det, käre maken.
Det är seminarier på tvärprofessionell samverkan, på hälsa ur ett salutogent perspektiv, barnkonventionen, intervjumetodik och bla bla bla.
Nu blir det sömn. Nå Hei!
Senare anslöt arbetskamrat nr 2, efter att ha spelat pingisturneringen Nätrullar´n med ryggskott. Kan tillägga att han vann sin klass, trots ryggskottet och hade med sig en riktigt snygg buckla, lagom stor för en kopp espresso.
På morgonen innan hemgång var det, som alla helgmorgnar på jobbet, terapitimme med Dr. Phil. Självgode psykdoktorn. Han som alltid har rätt. De enorma axelklaffarna vittnar om komplex på annat håll. Och så hans skarpa fru då... fattas bara piska och blanka läderstövlar. Hon ser rivig ut!
I dag blir det ev. att hämta leveransen från Ikea. Jag fick mig en bulvan till sist! Några mattor, ett duschdraperi och ett par paket efterlängtade värmeljus (för det är ju ENDAST Ikea som säljer såna, hehe..) så att jag kan provelda nya snygga lyktorna.
I natt måste jag ta och strukturera upp nya kurserna. Massor med seminarieuppgifter och det är skitsvårt att hålla isär dem. Ordning och reda är som ni vet inte min starka sida och när det kommer till att planering är jag sämre än sämst. Inga kommentarer på det, käre maken.
Det är seminarier på tvärprofessionell samverkan, på hälsa ur ett salutogent perspektiv, barnkonventionen, intervjumetodik och bla bla bla.
Nu blir det sömn. Nå Hei!
Jobb. Jobb och jobb.
Jaha, ja... jobbarhelg igen. Betyder lugn och ro för min del, förvisso vaken natt, men tempot är ju långsamt nattetid. man hinner kolla lite film, surra och -tyvärr- äta en massa. Min kollega säger att det är nåt mysko med jobbet, man blir hungrig så fort man kommer dit... och det ligger nåt i det. Vete tusan vad det beror på...
Ikväll blir det dessutom kärt återbesök av Åsa. 31 år, nybliven mormor. Blir en bra kväll!
Samma sak i morgon kväll. Och då har vi för första gången (på sju års nattarbete!) planerat aktivitet! Det blir besök i stadskyrkan med alla boysen. Ingmar Johanssons Mysteriummässa. Vill gärna gå på den och brukarna kan nog också behöva få sig lite Gudsord emellanåt, visst? Det är ju så många hedningar som jobbar hos grabbarna, så de behöver en motpol. Hehehe...
Måste bara få dra en grej som jag skrattade åt. Säkert gammalt som gatan, men jag är ju så mossig så jag hade aldrig hört det här. Kurskamraten sa att kvinnans motsvarighet till pungsvett är... läppglans. Fyndigt!
Ruskigt pubertalt, jag vet, men har man låg humor så har man. Jag erkänner utan omsvep.
Nä hörrni. Dags att dra täcket över huvet och sova en stund.
(Jag kan inte sova utan att ligga helt under täcket. Bara näsan sticker fram. Jag förstår inte hur jag kunde dra på mig en sån ovana. Blir lätt lite besvärligt under varma högsommarnätter.)
Ikväll blir det dessutom kärt återbesök av Åsa. 31 år, nybliven mormor. Blir en bra kväll!
Samma sak i morgon kväll. Och då har vi för första gången (på sju års nattarbete!) planerat aktivitet! Det blir besök i stadskyrkan med alla boysen. Ingmar Johanssons Mysteriummässa. Vill gärna gå på den och brukarna kan nog också behöva få sig lite Gudsord emellanåt, visst? Det är ju så många hedningar som jobbar hos grabbarna, så de behöver en motpol. Hehehe...
Måste bara få dra en grej som jag skrattade åt. Säkert gammalt som gatan, men jag är ju så mossig så jag hade aldrig hört det här. Kurskamraten sa att kvinnans motsvarighet till pungsvett är... läppglans. Fyndigt!
Ruskigt pubertalt, jag vet, men har man låg humor så har man. Jag erkänner utan omsvep.
Nä hörrni. Dags att dra täcket över huvet och sova en stund.
(Jag kan inte sova utan att ligga helt under täcket. Bara näsan sticker fram. Jag förstår inte hur jag kunde dra på mig en sån ovana. Blir lätt lite besvärligt under varma högsommarnätter.)
Min kurskamrat...
...var lite sen en morgon när jag och Fru Lundgren skulle hämta henne.
Hon skulle gå med lilltjejen, tvååriga Alice, till dagis på morgonen. Alice behövde bajsa, men ville inte, så de blev lite försenade.
I morse, när de kom till dagis, Alice och kurskamraten, hade ingen personal kommit, men det finns en nyckel till dagis, så kurskamraten låste in Alice på avdelningen tills personalen kom, det är tydligen helt okej... och Alice klarar ju sig själv en liten stund.
Efter en stund ringde kurskamratens man. Man hade hittat Alice hos kurskamratens mamma. Hon hade gått dit, utan att dagispersonalen märkt det ... man förundras över att hon hittade dit själv, bara två år gammal.
Cafétjejen på Café Aurora höll på att ramla baklänges när vi i kaffekön pratade om Alice och hennes dagis..
...men hon blev mindre vit i ansiktet när hon förstod att Alice är en hund.
Hon skulle gå med lilltjejen, tvååriga Alice, till dagis på morgonen. Alice behövde bajsa, men ville inte, så de blev lite försenade.
I morse, när de kom till dagis, Alice och kurskamraten, hade ingen personal kommit, men det finns en nyckel till dagis, så kurskamraten låste in Alice på avdelningen tills personalen kom, det är tydligen helt okej... och Alice klarar ju sig själv en liten stund.
Efter en stund ringde kurskamratens man. Man hade hittat Alice hos kurskamratens mamma. Hon hade gått dit, utan att dagispersonalen märkt det ... man förundras över att hon hittade dit själv, bara två år gammal.
Cafétjejen på Café Aurora höll på att ramla baklänges när vi i kaffekön pratade om Alice och hennes dagis..
...men hon blev mindre vit i ansiktet när hon förstod att Alice är en hund.
Dagens husman...
...på Mike´s Café (kinasylta på universitetsområdet) var potatismos med ugnsgratinerad fulakrov.
Vet inte säkert, men jag tror det kan vara nåt grekiskt... de har ju så mycket konstiga rätter nuförtiden.
Har just slängt iväg en order på fyra kursböcker. Tack och lov är vi några som delar, så det blir inte så blodigt dyrt ändå.
Några böcker lyckades vi låna på bibliotek, så de lärju gå några varv genom kopiatorn lånas mellan oss hela kursen.
Man måste säga att det är en fantastisk och brokig skara människor vi kursar med... 19-åringar, just nybakade gymnasiestudenter. Minst-45-åringar som gör lappkast från SVT till sjuksköterskeyrket. Inkassoindrivare, höggravida och sjuspråkiga italienare med läkarintentioner (helt realistiska, smart kvinna det där) Stockholmare, skåningar, svenskar bosatta i Norge, professorsämnen från östeuropa. Några som redan läst fyra år ekonomi på universitet, nån som har bäbisar i sällskap med morföräldrar ute i korridoren, amning på kafferasterna. Riktiga gapmajor. Riktiga smartisar. Åsså Kalixbor.
Till detta kommer ett helt koppel av lärare: adjunkter, lektorer, doktorander, bla bla bla... Några lysande föreläsare, andra helt urusla (läsa innantill kan jag lika gärna göra själv)...
Däremot, så här efter sammanlagt tre campusveckor, så inser jag att enda sättet för mig att orientera mig i byggnaderna är att ta rygg på nån annan: jag är förlorad i korridordsjungeln (brukar ta fäste på några referenspunkter: caféer, toaletter...fast det är rätt många toaletter, så det är ungefär som att försöka minnas en specifik tall i furuskogen. Fast å andra sidan... hundar luktar sig ju till rätt träd, så varför inte?).
Vet inte säkert, men jag tror det kan vara nåt grekiskt... de har ju så mycket konstiga rätter nuförtiden.
Har just slängt iväg en order på fyra kursböcker. Tack och lov är vi några som delar, så det blir inte så blodigt dyrt ändå.
Några böcker lyckades vi låna på bibliotek, så de lär
Man måste säga att det är en fantastisk och brokig skara människor vi kursar med... 19-åringar, just nybakade gymnasiestudenter. Minst-45-åringar som gör lappkast från SVT till sjuksköterskeyrket. Inkassoindrivare, höggravida och sjuspråkiga italienare med läkarintentioner (helt realistiska, smart kvinna det där) Stockholmare, skåningar, svenskar bosatta i Norge, professorsämnen från östeuropa. Några som redan läst fyra år ekonomi på universitet, nån som har bäbisar i sällskap med morföräldrar ute i korridoren, amning på kafferasterna. Riktiga gapmajor. Riktiga smartisar. Åsså Kalixbor.
Till detta kommer ett helt koppel av lärare: adjunkter, lektorer, doktorander, bla bla bla... Några lysande föreläsare, andra helt urusla (läsa innantill kan jag lika gärna göra själv)...
Däremot, så här efter sammanlagt tre campusveckor, så inser jag att enda sättet för mig att orientera mig i byggnaderna är att ta rygg på nån annan: jag är förlorad i korridordsjungeln (brukar ta fäste på några referenspunkter: caféer, toaletter...fast det är rätt många toaletter, så det är ungefär som att försöka minnas en specifik tall i furuskogen. Fast å andra sidan... hundar luktar sig ju till rätt träd, så varför inte?).
Sorry, sorry...
Okej maken: Förlåååt! Inga mer påhopp. Eller förvanskade sanningar. Eller situationsanpassade sanningar. Om din kärlek till husvagnslivet alltså...
(Fast du brukar ju hoppa på mig för att jag inte gillar vintern, å så ska alla försöka omvända mig. Å så blir jag tråkkärringen å motsträvaren, fast jag bara inte gillar snö. Inte kul det heller.)
(Fast du brukar ju hoppa på mig för att jag inte gillar vintern, å så ska alla försöka omvända mig. Å så blir jag tråkkärringen å motsträvaren, fast jag bara inte gillar snö. Inte kul det heller.)
