Kärt återseende på jobbet, som sagt. Pizza och film: Patrik 1,5. Hyrde för fem spänn på Ica. Riktigt trevlig film, Torkel Pettersson är som vanligt lysande, men jag medger att det kändes lite ovant att se honom i rollen som homosexuell. Överlag har jag svårt att se hånglande människor på tv. Samkönat hångel känns ännu mer ovant. Lägger inget värde i det, har ingen som helst homofobi, men man är inte van...

Senare anslöt arbetskamrat nr 2, efter att ha spelat pingisturneringen Nätrullar´n med ryggskott. Kan tillägga att han vann sin klass, trots ryggskottet och hade med sig en riktigt snygg buckla, lagom stor för en kopp espresso.

På morgonen innan hemgång var det, som alla helgmorgnar på jobbet, terapitimme med Dr. Phil. Självgode psykdoktorn. Han som alltid har rätt. De enorma axelklaffarna vittnar om komplex på annat håll. Och så hans skarpa fru då... fattas bara piska och blanka läderstövlar. Hon ser rivig ut!

I dag blir det ev. att hämta leveransen från Ikea. Jag fick mig en bulvan till sist! Några mattor, ett duschdraperi och ett par paket efterlängtade värmeljus (för det är ju ENDAST Ikea som säljer såna, hehe..) så att jag kan provelda nya snygga lyktorna.

I natt måste jag ta och strukturera upp nya kurserna. Massor med seminarieuppgifter och det är skitsvårt att hålla isär dem. Ordning och reda är som ni vet inte min starka sida och när det kommer till att planering är jag sämre än sämst. Inga kommentarer på det, käre maken.
Det är seminarier på tvärprofessionell samverkan, på hälsa ur ett salutogent perspektiv, barnkonventionen, intervjumetodik och bla bla bla.

Nu blir det sömn. Nå Hei!