PDOL
Piteå Dansar och Ler... ja... nog är det trevligt, men inte log jag då förköpsbiljetterna skulle betalas. 195 + 25. Gånger två.
För en torsdagkväll på stan. 75 riksdaler gånger två för Suovlaki. Utan dryck.
Jag börjar bli gammal. Den där magiska stämningen infinner sig inte längre. Inte ens gripklorna där man åtminstone i teorin kan fiska upp gosedjur ger mig hög puls. Hög puls och en lätt grön ton i ansiktet får jag däremot av alla åkattraktioner som innebär fart, höjd och snurrar. Det räcker att titta på, illa mår jag ändå. För att undvika illamående höll vi oss också på behörigt avstånd från Måns Zelmerlöv.
Men trevligt var det ändå. Träffade folk, lyssnade på musik. Piteå Ålstars barnkör med Peter Tikkanen var suveräna! Calaisa på Krokodilscenen var kul att lyssna på en stund. Maken såg dessutom Collision Course och de var tydligen riktigt bra...
Sist, innan hemgång, skulle vi se och lyssna på Laleh.
Jag hade hyggligt höga förväntningar...
...men jag vet inte vad jag ska säga så här i efterhand.
Möjligen kunde man bli road av hennes förmodat pårökta framträdande och ljuden och gesterna som följde med.
Men musik... tveksamt.. Vi tar lite lyrcis så förstår ni vad jag menar:
"Jag var ute på Bjuröklubb
och jag tittade på stranden
Och vågorna krålade
Och jag vada' in i natten
oh ja, jag var vinnare runt vattnet
oh ja, jag var en vinnare
Åh!
Jag lovar
Gissa vad jag hittade, längs vattnet
En blåval som härjade, han sa han kände mig
Längs stranden
Ha sa han kände mig"
Hade vi haft möjlighet så kanske vi skulle ha gått på lördag i stället.
Att lyssna på Euskefeurats "Det är hit man kommer när man kommer hem" en varm, halvmörk julikväll bland tusentals andra Piteåsentimentalister... det är livskvalitet det. Nästa år kanske det blir av...
Livskvalitet är också att sitta ute under taket på altanen när det ragnar, äta grillat med kompisarna och deras familjer.
Det har vi gjort idag. Mycket trevligt!
För en torsdagkväll på stan. 75 riksdaler gånger två för Suovlaki. Utan dryck.
Jag börjar bli gammal. Den där magiska stämningen infinner sig inte längre. Inte ens gripklorna där man åtminstone i teorin kan fiska upp gosedjur ger mig hög puls. Hög puls och en lätt grön ton i ansiktet får jag däremot av alla åkattraktioner som innebär fart, höjd och snurrar. Det räcker att titta på, illa mår jag ändå. För att undvika illamående höll vi oss också på behörigt avstånd från Måns Zelmerlöv.
Men trevligt var det ändå. Träffade folk, lyssnade på musik. Piteå Ålstars barnkör med Peter Tikkanen var suveräna! Calaisa på Krokodilscenen var kul att lyssna på en stund. Maken såg dessutom Collision Course och de var tydligen riktigt bra...
Sist, innan hemgång, skulle vi se och lyssna på Laleh.
Jag hade hyggligt höga förväntningar...
...men jag vet inte vad jag ska säga så här i efterhand.
Möjligen kunde man bli road av hennes förmodat pårökta framträdande och ljuden och gesterna som följde med.
Men musik... tveksamt.. Vi tar lite lyrcis så förstår ni vad jag menar:
"Jag var ute på Bjuröklubb
och jag tittade på stranden
Och vågorna krålade
Och jag vada' in i natten
oh ja, jag var vinnare runt vattnet
oh ja, jag var en vinnare
Åh!
Jag lovar
Gissa vad jag hittade, längs vattnet
En blåval som härjade, han sa han kände mig
Längs stranden
Ha sa han kände mig"
Hade vi haft möjlighet så kanske vi skulle ha gått på lördag i stället.
Att lyssna på Euskefeurats "Det är hit man kommer när man kommer hem" en varm, halvmörk julikväll bland tusentals andra Piteåsentimentalister... det är livskvalitet det. Nästa år kanske det blir av...
Livskvalitet är också att sitta ute under taket på altanen när det ragnar, äta grillat med kompisarna och deras familjer.
Det har vi gjort idag. Mycket trevligt!
Trevligheter
Var på middag hos en arbetskamrat igår. Vi var några tjejer (för visst är vi tjejer än?) som åt god mat och surrade.
Och varför gör man inte det oftare? Det är på alla sätt balsam för själ och tanke (även om samtalsämnena kanske inte går under kategorin finkultur alla gånger, hehe...). Jag kom hem 03:15. Det känns idag, men det var värt det.
Om jag bara kunde schasa ut familjen skulle jag tveklöst bjuda nästa gång.
Kanske ses vi på PDOL i morgon kväll?
Och varför gör man inte det oftare? Det är på alla sätt balsam för själ och tanke (även om samtalsämnena kanske inte går under kategorin finkultur alla gånger, hehe...). Jag kom hem 03:15. Det känns idag, men det var värt det.
Om jag bara kunde schasa ut familjen skulle jag tveklöst bjuda nästa gång.
Kanske ses vi på PDOL i morgon kväll?
Huvva då...
Svininfluensan. Har inte fått den än, men räknar kallt med att trilla dit. Hoppas bara att barnen och maken klarar sig utan elände. Helst jag också förstås, men framför allt familjen. På hur stort allvar ska man ta det här? Det sägs att den smittar oerhört snabbt, att flera till synes fullt friska personer fått allvarliga komplikationer... huga! Undrar om det finns nån ledig hjärt-lungmaskin åt mig på KS när jag behöver det. Fast då har väl kungen och statsministern fått förtur...
I natt drömde jag om en storm med vågor i Piteälven och de hade en tsunamis kraft och storlek. Vi satt på taket till ett gammalt ruckel och höll i oss så gott vi kunde. Vågorna vällde över oss, huset drev iväg, men vi lyckades på nåt sätt hålla oss kvar ändå.
Var kommer all domedagsångest ifrån? Det är sommar, snart semester för hela familjen. Massor roliga saker att se fram emot: husvagnsturer, bröllop x 2, förhoppningsvis en massa sol och bad och trevliga middagssammankomster... Man borde inte gå omkring och tänka fasansfulla tankar...
Nu blir det bara positiv input hädanefter...
I natt drömde jag om en storm med vågor i Piteälven och de hade en tsunamis kraft och storlek. Vi satt på taket till ett gammalt ruckel och höll i oss så gott vi kunde. Vågorna vällde över oss, huset drev iväg, men vi lyckades på nåt sätt hålla oss kvar ändå.
Var kommer all domedagsångest ifrån? Det är sommar, snart semester för hela familjen. Massor roliga saker att se fram emot: husvagnsturer, bröllop x 2, förhoppningsvis en massa sol och bad och trevliga middagssammankomster... Man borde inte gå omkring och tänka fasansfulla tankar...
Nu blir det bara positiv input hädanefter...
Ledigt!
Att komma hem till ett tomt hus från jobbet klockan åtta är lyx! Det är så tyst.
Resten av arbetshelgen är ett smärre kaos: hämta barnvakt, möta maken i dörren (i bästa fall),
låna bil (tack för lånet govänner!) för att han slutar 19 och jag börjar 18, för lite sömn (för att hinna träffa barnen och göra nåt roligt). Vi borde verkligen skaffa en liten extrabil. En liten, liten en, helst automat. Helst trafiksäker och bensinsnål.
Helt oförenligt.
Men, som sagt, idag är det tyst och lugnt. Precis vad jag behöver.
Arbetshelgen har gått bra. Jag och Åsa tog med oss grabbarna och gick till Storstrand på lördagkvällen.
Bra möte och fin sång. Och Storstrand har en speciell plats i hjärtat. Någon sa att den nya byggnaden, som byggdes efter branden, är ful. Att den inte passar in. Att den ser ut som en vårdcentral. Men hur ska man bygga då? För att det ska passa ett myller av byggnader från olika delar av förra seklet? Nä, jag tycker att det är en fantastiskt fin lokal. Man måste ju leva i nuet.
Igår när jag kom hem gjorde jag barnen klara och cyklade till det årliga sommarmötet.
Ständig talare är pastor Arnaldo och det blir nån form av hemvändardag för EFS Blåsmark.
Arnaldo var som vanligt lysande och lyckades med konststycket att predika över en sång av Euskefeurat!
Tror inte att det är nån stor skara predikanter som skulle ha rott hem det på ett sånt strålande sätt. Underbart!
Sen hann jag med ett par timmars sömn. I dag blir det fler. Ska bara proppa i mig en polarkaka först.
Tre dagar kvar innan gubben får semester igen. Själv är jag ledig i sex veckor från och med nu.
Vi missar en husvagnsutfärd i veckan och det grämer mig rätt mycket. Men det kommer säkert fler chanser.
Ha det gott. Nu ska här sovas. Fem kvart i timmen.
Resten av arbetshelgen är ett smärre kaos: hämta barnvakt, möta maken i dörren (i bästa fall),
låna bil (tack för lånet govänner!) för att han slutar 19 och jag börjar 18, för lite sömn (för att hinna träffa barnen och göra nåt roligt). Vi borde verkligen skaffa en liten extrabil. En liten, liten en, helst automat. Helst trafiksäker och bensinsnål.
Helt oförenligt.
Men, som sagt, idag är det tyst och lugnt. Precis vad jag behöver.
Arbetshelgen har gått bra. Jag och Åsa tog med oss grabbarna och gick till Storstrand på lördagkvällen.
Bra möte och fin sång. Och Storstrand har en speciell plats i hjärtat. Någon sa att den nya byggnaden, som byggdes efter branden, är ful. Att den inte passar in. Att den ser ut som en vårdcentral. Men hur ska man bygga då? För att det ska passa ett myller av byggnader från olika delar av förra seklet? Nä, jag tycker att det är en fantastiskt fin lokal. Man måste ju leva i nuet.
Igår när jag kom hem gjorde jag barnen klara och cyklade till det årliga sommarmötet.
Ständig talare är pastor Arnaldo och det blir nån form av hemvändardag för EFS Blåsmark.
Arnaldo var som vanligt lysande och lyckades med konststycket att predika över en sång av Euskefeurat!
Tror inte att det är nån stor skara predikanter som skulle ha rott hem det på ett sånt strålande sätt. Underbart!
Sen hann jag med ett par timmars sömn. I dag blir det fler. Ska bara proppa i mig en polarkaka först.
Tre dagar kvar innan gubben får semester igen. Själv är jag ledig i sex veckor från och med nu.
Vi missar en husvagnsutfärd i veckan och det grämer mig rätt mycket. Men det kommer säkert fler chanser.
Ha det gott. Nu ska här sovas. Fem kvart i timmen.
I denna ljuva sommartid...
Förvisso ett gammalt kort, men det ser likadant ut i år...
Solen gjorde ett gästspel ikväll och jag passade på att sätta mig på
(min nyslipade och nyoljade) altan och njuta av utsikten...
Ett allvarligt fall av svininfluensan vårdas i respirator.
Lite skrämmande faktiskt. Men enligt Expressen avser NLL
vaccinera alla norrbottningar. Man får hoppas att man hinner få sprutorna...
Jag är nog inte den typen som skulle stå pall för de elaka virususlingarna... och ännu värre:
tänk om barn och make skulle bli sjuka. Hemska tanke!
.Nu är det 40 år sen månlandningen och det diskuteras flitigt
om det verkligen inträffade nån månlandning.
Vad tror du?
På söndag är det sedvanligt sommarmöte i byn.
Med vår forne "byapastor" som för övrigt
fyller jämnt idag.
Nytt i byn är fartguppen på raksträckan.
Gula fastbultade plastbucklor. Hatade av många
och jag gillar inte heller själva modellen, men jag backar upp idén till 100%
för jag hade inte velat ha rallysträcka på vägen bredvid mina barns lekplats...
I övrigt inga nyheter.
Jobba i helgen.
Vi styr kosan mot Storstrand på lördag kväll.
Jag och Åsa (kul att du kommer och jobbar!) och kanske den tredje kollegan.
Plus Grabbarna Grus förstås.
Ha det gott!
Tidens tand...
Gaah! Ont i ögat!
Björn Granath är på tv.
Gammal, mager, skäggig.
Inte alls så ung och snygg som då han spelade Madickens pappa,
Jonas Engström (1979, han var 33 år då...)!
Tur att man har en diger samling Astridproduktioner att tillgå på jobbet.
Självklart inte bara för att få se en ung Björn Granath,
men för jag älskar Astrids filmer.
Vet inte hur många gånger jag sett Madicken, Emil, Saltkråkan...
...och de ger mig värme inombords.
Fin television!
men Björn Granath, anno 2009.
Besvikelse.
Förresten: Det här gjorde mig inte så lite nöjd, hehe...
...och nej, jag är inte gravid. Men jag har ju varit ett par gånger.
Och som jag har mått illa. Huuu!
Hahaha!
Ostkorv och köttätande växter
Nu har dottern fått en ny... vad kan man kalla det?... hang-up, kanske.
Köttätande växter.
Hon vill ha en sån.
Hon letar dem ute i dikena.
Hon tror på fullaste allvar att man kan ge dem fläskfilé.
Jag har försökt förklara att de där köttätande blommorna nog bara äter små, små insekter.
Men det ju tror hon inte på... och vem kan klandra henne. Jag skulle också vilja se en blomma som slukar köttstycken till middag. Fast helst inte hemma i mitt köksfönster.
För övrigt blev jag www.blienvinnare.nu:s 999.999:e onlinebesökare, när jag loggade in på blogg.se idag. Klockan 22:21:54.Tänk, igår blev jag också den 999.999:e besökaren. Då var klockan 21:34:19.
Wow! Vilken turmänniska jag är! Att det bara går ha så flyt. Hrmm...
Jag har trotsat min värkande axel och målat staket ikväll. Kanske inte mitt mest begåvade drag, fast jag tänkte att om jag ändå måste gå på antiinflammatoriska preparat framöver (jag antar att det blir så), så är det lika bra att slita ut axeln rejält. Så att man får valuta för pengarna, liksom.
Nu ska gubben äta ostkorv (ööörk) och själv ska jag ha polarkaka med rökt medwurst.
I morgon kväll blir det filmkväll hos Anett. Nice!
Köttätande växter.
Hon vill ha en sån.
Hon letar dem ute i dikena.
Hon tror på fullaste allvar att man kan ge dem fläskfilé.
Jag har försökt förklara att de där köttätande blommorna nog bara äter små, små insekter.
Men det ju tror hon inte på... och vem kan klandra henne. Jag skulle också vilja se en blomma som slukar köttstycken till middag. Fast helst inte hemma i mitt köksfönster.
För övrigt blev jag www.blienvinnare.nu:s 999.999:e onlinebesökare, när jag loggade in på blogg.se idag. Klockan 22:21:54.Tänk, igår blev jag också den 999.999:e besökaren. Då var klockan 21:34:19.
Wow! Vilken turmänniska jag är! Att det bara går ha så flyt. Hrmm...
Jag har trotsat min värkande axel och målat staket ikväll. Kanske inte mitt mest begåvade drag, fast jag tänkte att om jag ändå måste gå på antiinflammatoriska preparat framöver (jag antar att det blir så), så är det lika bra att slita ut axeln rejält. Så att man får valuta för pengarna, liksom.
Nu ska gubben äta ostkorv (ööörk) och själv ska jag ha polarkaka med rökt medwurst.
I morgon kväll blir det filmkväll hos Anett. Nice!
Der durchtreiber. Das durchtreiber. Eller?
Så har man då slagit ner 350 spikar medelst dorn. Eller körnslagare. Eller durchtreiber. Går bra vilket som.
Halva altanens spikar har nu hamnat under träets yta. Golvet skall slipas och därefter oljas in med svarttonad olja. Men först spikarna, som sagt.
I förmiddags gjorde jag åter den där obehagliga upptäckten: Jag är så gammal att vad som helst på P4 är bättre än vad som helst på reklamskvalradio. I dag vann lunchmusik med Tornedalska RajRaj Band, över jinglar och skräpmusik på Rix. Gammal? Ja, visst. Men lika mycket utless på upprepningar. RajRaj Band är inte kända för att spelas om och om igen, så man kan stå ut ett tag. På tal om lunchmusik så lyssnade vi på lunchkonsert med Claes Jansson, på väg norrut från Vännäs. (Vi var på väg, inte Claes). Och jag måste säga att Claes nog ska låta bli att tolka Cornelis. Överlag är det ett svårt konststycke att tolka salig Cornelis. Han tolkar faktiskt sig själv bäst. Låt det få vara så...
Och nu är man på jobbet igen. Efter en trevlig kväll med lagad (av andra alltså) middag och bra sällskap.
Halva altanens spikar har nu hamnat under träets yta. Golvet skall slipas och därefter oljas in med svarttonad olja. Men först spikarna, som sagt.
I förmiddags gjorde jag åter den där obehagliga upptäckten: Jag är så gammal att vad som helst på P4 är bättre än vad som helst på reklamskvalradio. I dag vann lunchmusik med Tornedalska RajRaj Band, över jinglar och skräpmusik på Rix. Gammal? Ja, visst. Men lika mycket utless på upprepningar. RajRaj Band är inte kända för att spelas om och om igen, så man kan stå ut ett tag. På tal om lunchmusik så lyssnade vi på lunchkonsert med Claes Jansson, på väg norrut från Vännäs. (Vi var på väg, inte Claes). Och jag måste säga att Claes nog ska låta bli att tolka Cornelis. Överlag är det ett svårt konststycke att tolka salig Cornelis. Han tolkar faktiskt sig själv bäst. Låt det få vara så...
Och nu är man på jobbet igen. Efter en trevlig kväll med lagad (av andra alltså) middag och bra sällskap.
Semester. Bildkavalkad (nåja, några bilder i alla fall...)
Hemma igen efter en knapp vecka i husvagnen. Först en sväng till Vännäs med grannens familj och en annan familj. Underbart väder och mycket badande i den gigantiska poolen. Några glassar blev det också, samt grillat, inte bara en utan två gånger. Däremellan surströmming. Sedvanligt kortspel och vuxenumgänge (OBS! Misstolka inte) i förtältet efter att den yngre generationen somnat. Bara sena kvällar. Ett biobesök för herrarna och dvd-på-dator för damerna. Men som sagt, mest har vi badat:
Vännäsbadet. 50 meter lycka! Lägg särskilt märke till vattenrutschkanan.Ungarna mamma älskade den.
(för övrigt det enda som finns att göra i Vännäs. Vid regn hänvisas till Leos Lekland i Brännland, 1,5 mil bort)
En oblyg liten rackare strosade förbi minigolfbanan.
Golfrundan slutade med att nån, icke nämnd på grund av föreliggande risk för hybris vann, nån annan (jag) blev delad tvåa och det är väl det som är mest väsentligt. Att jag inte blev sist alltså.
Fikarast vid miljöskolan i Bodbysund, strax bredvid Burträsk. Eller Cageswomp som vi internationella säger.
På inlandsvägarna mellan Ske-å och Vännäs körde vi också förbi Åland, Jämtland, Mora och Göteborg. Förutom de plasterna så heter alla byar nånting med -träsk eller -liden eller helst både och.
Efter ett par dar åkte den ena familjen hem. De hade lånad husvagn på grund av rejält haveri och de skulle ta sig hem med den trasiga vagnen så att den kan vara lagad och i stånd för avfärd om nån vecka. Familj nummer två fick akut hemlängtan när temperaturen plötsligt sjönk från minst 25 till max 15. Familj nummer tre ringde då och frågade om vi ville campa med dem. Såklart! sa jag, enväldig campinghärskare i familjen. Bovikens Havsbad, två nätter med de nyblivna husvagnsägarna. Havet ett stenkast bort. 12 grader och ett antal sekundmeter. Brrr. Blev mest lekpark med linbana för barnen, med kompisen de lärde känna på campingen. Hon, som så välvilligt berättade att kiosken visst hade öppet. Till 21 till och med, fast vi föräldrar ihärdigt försökte påstå att den var stängd. Underbara ungar. Dottern fick sen telefonnumret till den nya kompisen. Eller... kompisens mammas mobilnummer. Lappen som dottern skrev med numret på, visade sig sen ha elva siffror förutom 070. Dock kan jag inte säga att det gör mig nåt. Känner inget sug efter att dottern ska ringa till främmande barns mammors mobiler i okända städer.
Boviken. Små fötter i sand. Inte det minsta arrangerat. Host.
Vackert väder första kvällen. Sen bara blåst och kallt.
Även på Boviken bidde det grillat och efter det anslöt svärmodern och svärfadern, som hade ätit på MAX (!) i Skellefteå, på väg hem från Höga Kusten-semestern. De åt jordgubbar med oss och åkte sedan hem.
Shoppat har jag också gjort. När jag väl lyckades föra över pengar från fel konto till rätt dito, tack vare en mycket snäll och lättövertalad kundtjänstmedarbetare på JULA Solbacken. Usch, så beroende man är av internet. Men denne vänlige man lät mig gå bakom disk och låna hans Explorer. Han gjorde min dag! Detta är vad jag köpte, på Shape (den butiken måste ni kolla!):
Två stycken ungefär 20 cm höga lyktor som jag tänker ha ute på altanen när det börjar skymma.
Det visade sig att de hade köp-tre-betala-för-två i hela butiken, så jag tog en vit rottingkorg också
som det skulle passa fint med en blomma i. Undrar var man kan köpa en blomma? Som överlever?
Jag upptäckte under veckan att jag är på väg att bli som en riktig sån där bilbytargubbe.
Det suger i husvagnstarmen. Jag vill byta! Igen.
Inte för att jag egentligen kan motivera det. Men jag vill.
Inte nyare, knappast snyggare, men kanske lite mer praktisk:
-mer förvaringsutrymme
-mer golvutrymme
-mer vinteranpassad (ifall vansinnet skulle smyga sig på nån gång och jag får för mig att åka till fjälls. Föga sannolikt)
-boggie (förarens önskemål)
-kassettoa
Som sagt, jag ska inte klaga på den vagn vi har, det är inget fel på den.
Det är bara en vill-vill-vill-grej.
Måste åka till campingaffärerna och botanisera lite...
Vännäsbadet. 50 meter lycka! Lägg särskilt märke till vattenrutschkanan.
(för övrigt det enda som finns att göra i Vännäs. Vid regn hänvisas till Leos Lekland i Brännland, 1,5 mil bort)
En oblyg liten rackare strosade förbi minigolfbanan.
Golfrundan slutade med att nån, icke nämnd på grund av föreliggande risk för hybris vann, nån annan (jag) blev delad tvåa och det är väl det som är mest väsentligt. Att jag inte blev sist alltså.
Fikarast vid miljöskolan i Bodbysund, strax bredvid Burträsk. Eller Cageswomp som vi internationella säger.
På inlandsvägarna mellan Ske-å och Vännäs körde vi också förbi Åland, Jämtland, Mora och Göteborg. Förutom de plasterna så heter alla byar nånting med -träsk eller -liden eller helst både och.
Efter ett par dar åkte den ena familjen hem. De hade lånad husvagn på grund av rejält haveri och de skulle ta sig hem med den trasiga vagnen så att den kan vara lagad och i stånd för avfärd om nån vecka. Familj nummer två fick akut hemlängtan när temperaturen plötsligt sjönk från minst 25 till max 15. Familj nummer tre ringde då och frågade om vi ville campa med dem. Såklart! sa jag, enväldig campinghärskare i familjen. Bovikens Havsbad, två nätter med de nyblivna husvagnsägarna. Havet ett stenkast bort. 12 grader och ett antal sekundmeter. Brrr. Blev mest lekpark med linbana för barnen, med kompisen de lärde känna på campingen. Hon, som så välvilligt berättade att kiosken visst hade öppet. Till 21 till och med, fast vi föräldrar ihärdigt försökte påstå att den var stängd. Underbara ungar. Dottern fick sen telefonnumret till den nya kompisen. Eller... kompisens mammas mobilnummer. Lappen som dottern skrev med numret på, visade sig sen ha elva siffror förutom 070. Dock kan jag inte säga att det gör mig nåt. Känner inget sug efter att dottern ska ringa till främmande barns mammors mobiler i okända städer.
Boviken. Små fötter i sand. Inte det minsta arrangerat. Host.
Vackert väder första kvällen. Sen bara blåst och kallt.
Även på Boviken bidde det grillat och efter det anslöt svärmodern och svärfadern, som hade ätit på MAX (!) i Skellefteå, på väg hem från Höga Kusten-semestern. De åt jordgubbar med oss och åkte sedan hem.
Shoppat har jag också gjort. När jag väl lyckades föra över pengar från fel konto till rätt dito, tack vare en mycket snäll och lättövertalad kundtjänstmedarbetare på JULA Solbacken. Usch, så beroende man är av internet. Men denne vänlige man lät mig gå bakom disk och låna hans Explorer. Han gjorde min dag! Detta är vad jag köpte, på Shape (den butiken måste ni kolla!):
Två stycken ungefär 20 cm höga lyktor som jag tänker ha ute på altanen när det börjar skymma.
Det visade sig att de hade köp-tre-betala-för-två i hela butiken, så jag tog en vit rottingkorg också
som det skulle passa fint med en blomma i. Undrar var man kan köpa en blomma? Som överlever?
Jag upptäckte under veckan att jag är på väg att bli som en riktig sån där bilbytargubbe.
Det suger i husvagnstarmen. Jag vill byta! Igen.
Inte för att jag egentligen kan motivera det. Men jag vill.
Inte nyare, knappast snyggare, men kanske lite mer praktisk:
-mer förvaringsutrymme
-mer golvutrymme
-mer vinteranpassad (ifall vansinnet skulle smyga sig på nån gång och jag får för mig att åka till fjälls. Föga sannolikt)
-boggie (förarens önskemål)
-kassettoa
Som sagt, jag ska inte klaga på den vagn vi har, det är inget fel på den.
Det är bara en vill-vill-vill-grej.
Måste åka till campingaffärerna och botanisera lite...
