...
Nu firar jag in nyåret med en extremt slembildande förkylning, samt ett IG som jag tycker var oförtjänt och som jag faktiskt skuldbelägger kursansvarig lite grann för. Nog är de adjunkter, fil-kander och hej och hå, med Gudrun Sjödénkläder och långt hår på bara ena huvudhalvan. Men kunna använda begripligt skriven svenska i sina instruktioner verkar inte gå.
Besviken är jag. Rakt av. Besviken över ett resultat, som trots åtskilliga nedlagda timmar på ett arbete jag trodde jag fattat syftet med och som jag faktiskt var rätt nöjd med, blev ett fult rött kryss i Fronterrummet. Avdelningen för Omvårdnad suger. Länge leve Avdelningen för Medicinsk vetenskap, där en lever är en lever och man lever efter tydlighet för elever. Man borde tusan blivit läkare i stället. Det borde man. Bara bister och rak vetenskap. Just science - no ludd. Det skulle nästan vara värt två terminer på Komvux och åtta högskoleprov. Huvvat.
Happy New year... and SKÅÅL!
...
Ska man summera året i musikupplevelser, så har det varit större än nånsin tidigare... först Michael W Smith i maj, Frank Ådahl i höstas, Bengt Johansson i november. Och så till sist Euskefeurat som lägger ett varmt, trivsamt täcke över årets sista dagar. Och över mitt hjärta.
Jul
Snön dalar ner i sån mängd att lilleman inte ville gå och lägga sig... det var fortfarande ljust ute, tyckte han.
Det säger väl något om hur mycket det egentligen snöar.
Ännu en pyjamasdag är till ända... jag har knappt varit utanför dörrn sen i onsdags, bara vid transporterna mellan julkalasen har jag skott på mig. Vädret har inte riktigt fallit mig i smaken, om än snöfall tilltalar mig mer än kyla.
Bäst är ändå att kunna konstatera två saker: Det har vänt nu. Vi går mot ljusare tider.
Och om bara tre månader är det vår.
Julklappsskidorna står nyvallade (Tack Simon) mot väggen och väntar på jungfrutur... men vädret måste bli bättre först. Kylan som varit ställer till det för luftrören och snön som vräker ner gör att jag säkert skulle åka vilse på 0,8:an i Hemmings. Fick förresten erbjudande om att följa med och åka Tjejvasan... men så roligt ska vi inte ha!
Kanske ett annat år, när jag blivit en bättre och hälsosammare människa...
Barnen är nöjda med sina paket... sonen och hans kusin har fått varsin Hoppetossabåt av farmor/mormor. Kusinen försökte påstrida att hans båt var liiite större, hehe... är all denna tävlan inbyggt i samtliga pojkar på jorden??
Dotterns nyförvärvade bok om solsystemet föll henne i smaken. Hon har kunnat berätta för oss att hela Merkurius täcks in i lava när planetens vulkaner får utbrott. Allt hon lär oss har hon själv läst sig till. Och hon minns det dessutom. Imponerande!
Nästan lika glad blev hon över ansiktsmålarfärgerna. Hon målar sig jälv och jag har provat måla lilleman till tiger. Resultatet blev bra, om man har i åtanke att han var stilla i hela tre sekunder...
Maken kammade hem en domkraft av tomten, sedan den gamla fullständigt gått ner sig. Årets tomte var inte på något sätt nergången, utan skötte uppdraget med gott betyg!
Tillsammans fick jag och maken av svärpäronen biljetter till såväl grillbuffé på Acusticum, som efterföljande konsert med Euskefeurat på tisdagkväll. Tillsammans med makens syrra och hennes gubbe. Hur bra som helst tror jag att det blir.
Jag har tagit helt ledigt från samtliga skolböcker mellan jul och nyår. Egentligen borde jag plugga, tenta i fyra ämnen den 15:e januari... men jag behöver vilan lika mycket. Och från att ha varit nattjobbare med många lediga dar, till att bli heltidsstudent och deltidsnattjobbare är skillnaden stor. Aldrig förr har jag uppskattat en ledighet så mycket! Den känslan är skön...
Nu blir det lite filmtajm. Om det går att se på tv alltså... Parabolen ligger väl gömd under ett massivt snötäcke, gissar jag.
John Grey på engelskalektionen?
Du kommer från Mars. Och jag kommer från Venus.
För pojkar kommer från Mars och flickor från Venus.
Alltså... skulle vara intressant att veta vem som står bakom den upplysningen.
Julhandel...
Man åker till stan med föresatsen att komma hem färdighandlad... men icke då!
Min julklapp, som barnen och husfar handlade i smyg (nåja), blev klar.
Husfars julklapp från barnen kommer husfar att få inhandla själv, och sen ge till mig så att jag kan säga:
-Titta barn, vad tomten har lämnat här så att vi kan slå in, och så ger vi tillbaka paketet till tomten så att han får ge det till pappa... fast egentligen är det från er... eller...
Jag tycker att man kan lägga ner tomteriet...
Min julklapp från svärmodern och svärfadern är under konstruktion på Intersport
(ja, visst låter det märkligt... Intersport...!) och finns att avhämta tidigast i morgon. Sen ska presenten lämnas in hos en kompis som lovat att preppa den med tejp och Swix så att det blir bra fäste och glid. Få se om man kan leva upp till sina egna förväntningar... har inte ägt ett par längskidor sen jag var tio år och konditionen har inte blivit bättre sen dess... knappast smidigheten heller. Överväger att skaffa ett par glasögon också, bara för att ha synen i behåll om jag skulle råka trassla in mig och få skidspetsen i ögat.
Barnens paket är i stort sett klara. Helst skulle man vilja ge dem hela världen, men det är inte hälsosamt vare sig för plånbok eller barn... och så är det ju inte bara vi som ger dem julklappar, så det räcker mer än väl. Svärföräldrarna önskar sig ingenting. Funderar allvarligt på att köpa dem en get eller några vaccindoser från Unicef.
En annan tanke runt julhandel och då i synnerhet julhandeln i Piteå:
-Har Stefan B Andersson och Annika Gaudet inget liv??
Tycker att de sitter där och spelar julsånger varje gång jag idkar julshopping...
Är det så eller överdriver jag bara?
Idag var det, som om det inte räckte med Bjällerklang i alla högtalare, nåt gammelfolkdansgäng som dansade runt granen utanför JC.
Jag blir oerhört obekväm, nästan sjuk av sånt... skyndar mig därifrån med hög puls innan
jag blir indraget i det. Huvva! Ringdans är julens definitiva baksida. En böld i julröven.
Nu: bara postitiva tankar! En snart färdiggriljerad skinka... ska provsmakas strax. Det är lugnt och fridfullt
och... shit! Vi glömde julmusten.
Kallt.
Kulturkofta skriver idag att någon hade knyckt hennes motorvärmarplats på jobbet i morse.
Samma sak råkade jag ut för när jag bodde i Hortlax. Det var -25 och han hade dessutom använt MIN sladd...
Men jag hade så tur att det inte var nån parkeringsplats precis bredvid min, så jag knölade in bilen snett mot den bil som tagit min plats och jag tog helt enkelt och kopplade i min bil istället.
Sen ringde jag Pitebo och frågade vad jag skulle göra om det hände fler gånger... och svaret blev att jag absolut inte skulle dra ur sladden för den andre bilägaren, för om dennes bilmotor skulle gå sönder av mitt tilltag, så skulle jag bli ersättningsskyldig... (!)
Jag är för övrigt rätt säker på att det var samma person som roade sig med att öppna sin dörr, snedda genom trapphuset och knycka Piteå-Tidningen ur mitt brevinkast.
Underbar människa...
Sång i jultid (The non-serious edition)
Lite julsånger, några psalmer (dock inte nr. 644) och sen en skvätt glögg. Tänk vad två timmar kan förgylla tillvaron!
Nu hoppas och önskar jag bara att mitt (seriösa) förslag liksom smälter in hos de andra, så att vi åtminstone nån gång kan få frossa i gammalt material och känna dofter från fornstora dar...
Sorry...
Jag inser att det måste till nån slags prioritering nu. Tidsprioritering.
Och julkort går därför bort. Så om det mot förmodan kommer några, så är det maken som skickat.
Det verkar som att merparten av de som brukar få julkort av oss läser bloggen. Därför säger jag det här och nu i stället. Lite platt och trist sätt att önska god jul på, men dock bättre än inget sätt alls:
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
Så där. Platt, som sagt.
Ränderna går aldrig ur...?
Ingenting har förändrats sen min egen småskoletid...
Samma sånger som då. Precis som det ska vara! Ljuständning med verser lästa av Lucia och tärnorna. Precis som det brukar vara... men fortfarande: En hel hoper av tomtar och därtill en pepparkaksgubbe, som alla står vid sidan om och FÅR INTE SÄGA ETT ORD.
Det är förbryllande... år 2009, jämställdhets- och könsneutralitetens tid... men det märks inte.
Det hade varit jätteroligt att få höra tomtenissarna läsa nån liten vers... det tror jag nog att pojkarnas mammor, pappor, mor- och farföräldrar också tycker...
Bara en tanke...
Återfunnet.
Den här gången är det en låt från fornstora ungdomsdar som fått mig på fall.
Länge har jag letat den, sången som BUK (ev. var Kulturkofta solist) sjöng nån gång på tidigt 90-tal
(jag skulle gissa 1992...) och som jag tror är skriven av nån av Ådahlarna. Sången heter kort och gott: "Hem"
Jag har bara hört den en enda gång sen dess, i en inspelning av Lars Mörlid, som kanske inte är en av mina favoritartister. Jag har dock aldrig hittat inspelningen på CD...
Men, men... den som söker han letar... och idag, på Dagens musiksajt hittade jag den!
Förvisso med Lars Mörlid (ja, jag vet att BUK inte har spelat in den :-)) men ändå.
En nerladdning som kostade mig 9,95 kronor, men nu finns den i min dator och jag
har fått en skopa frid i hjärtat. Det här är en sång som jag hoppas att nån spelar på min begravning (må den vara avlägsen).
För övrigt kan jag tillägga att jag nog är, eller var, ett av BUK´s största fans. På riktigt.
Hur hamnade jag här??
-När jag kör hem från jobbet, helt i andra tankar och plötsligt nästan är hemma utan att jag märkt hur det gick till: Hur kom jag hit?
-Bokgruppen. Man börjar med en lägesrapport, avhandlar lite (med betoning på lite) bok och innan man går hem är världens religioner, hur-tänker-män, idioter-på-jobbet och ungarnas språkbruk avhandlade. Hur hamnade vi där?
-Universitetet. Ett år av tre har gått och fortfarande måste jag nypa mig i armen ibland för att jag inte kan förstå. Hur hamnade jag här?
-När ungarna kollar Pingu på Youtube och plötsligt står Pingu med huvudet i toalettstolen. Hur hamnade ungarna där? Och Pingu?
-När man lägger sig i sängen på kvällen och vaknar upp vid fyrasnåret, i sonens säng. Sonen är inte där, men jag har ett täcke från husvagnen. Hur i hela friden hamnade jag där?
Av barn och fyllehundar...
Vår dotter har lärt sig historieberättandets konst, men hon har inte riktigt kläm på poängerna.
Eller så har hon bara blandat ihop begreppen:
Det var två barn som gick över vägen. Då kom ett bord och körde över det ena barnet.
Då sa det andra barnet: -Kom ketchup, så går vi.
När män bakar pepparkakor...
...blir det, föga förvånande, motorcyklar och Eiffeltorn.
Men jag är däremot förvånad och kanske lite besviken över att han inte kom hem med en brun pepparkaksskoter med kristyravgas.
Får man komma med ett önskemål?
Undrar om jag kan få Vår Herre med mig på samma sätt som när jag skrev godkänt på den opluggade, omöjliga tentan... skulle verkligen behöva den hjälpen nu. Men jag antar att han inte går in och gör några under när jag liksom frivilligt skjutit på och förhalat skriveriet in i det längsta...
...men nog hade det ju varit trevligt att vakna i morgon och rapporten låg färdigskriven och färskpressad på köksbordet...
