Mat.
Vi åt sikrom med västerbottenspaj och nåt klet till förrätt och efter maten rundade vi av med en vådligt god creme brulée (med reservation för stavningen...) Sen en vända förbi Storfors för att se om Lille M hade vuxit sen sist. Det hade han! Hujja, så fort det går...
I morgon serveras det palt hos svärmodern... i skenet av kvällens måltid bleknar det en del, men kommer att bli perfekt ändå. Palt är gott. All mat som man själv slipper laga är gott. Gott sällskap i form av svärföräldrar, svägerskor och andra gör inte saken sämre.
Nu: sömn. Barnen sover hos famordern och farfadern, så i natt ska det väl ändå inte vara nån som hoppar ner i sängen vid nollfyra och sparkar runt till klockan sju?
Lättnad stavas "Godkänt"
Har rott hem fyra av fem tentor den här omgången. Möjligen fem, eftersom jag inte fått den sista registrerad än.
Bara den sketna VFU-rapporten kvar att fila lite till på (det mesta är redan åtgärdat) innan jag ska lämna den för granskning igen. men när den är klar och om den sista av fem går igenom nu, ja då är jag kvalificerad för T4 (T1 och T2 måste vara klara före T4 om jag fattat rätt...).
Skulle vara fantastiskt skönt att lämna våren med blanka papper...
Hrmm... de där... b-i-n-g-o-l-o-t-t-e-r-n-a...
Grejen är ju den att jag med brinnande iver skulle såväl handdiska, knäskura som rensa avlopp, hellre än att spela just Bingolotto. Och det är ju så enkelt att rätta lotten på nätet, så spela kommer inte ens på fråga...
Och så händer det då att det trillar ner nån vinstlott i brevlådan... Inga stora vinstsummor förvisso, men ändå... och det är ju trevligt på ett sätt. Det jobbiga är bara att vinsterna måste hämtas ut. Och när jag då går in på Spelbutiken eller Lösviktshuset eller vad det heter, i Öjebyn, så skäms jag nåt så fruktansvärt, för att jag är rädd att de som jobbar där ska tro att jag suttit hemma och tittat på programmet... ja, det är riktigt jobbigt!
Några teorier runt Bigolottoångesten:
1) Jag är hysteriskt rädd att jag ska förknippas med en sån som lyssnar på dansbandsmusik, som i alla fall på Lokets tid förekom ganska frekvent i programmet.
2) Jag har ett alldeles för stort ego, som ens tänker tanken att ett butiksbiträde i Öjebyn skulle bry sig om vad lilla jag gör på söndagkvällarna.
3)Jag är rädd att butiksbiträdet ska tro att jag har varken kompisar eller liv, eftersom jag sitter hemma och spelar Bingolotto. Vilket jag inte gör, det måste förtydligas igen.
Tror egentligen att alla teorier stämmer. Vad blir det då för diagnos, tror ni?
Gosse!
Idag har han sett på Rorri och Store Kvist (!)
Dessutom har han mätt sig på mätarplankan och hävdar att han är prick stor.
Affärer...
-Affärer... affärer, affärer... (som Farbror Nilsson sa till Madicken när han skulle gå till Trill-In).
I dag blev jag av med ekskåparna som jag lagt ut på Blocket. Ett par i 65-årsåldern som byggt om sitt badrum och plötsligt insett att inga skåpar passade, hämtade grejorna. Mannen i sällskapet ringde igår och stötte och blötte huruvida han skulle kunna hänga skåparna vertikalt istället för horisontellt och i så fall, skulle han då vara tvungen att flytta gångjärnen? Igår blev det ingen affär, han visste inte riktigt hur han skulle göra... idag hade han däremot funderat ut nåt. De körde från Trundön och vi bytte pengar mot skåp. Win-win...
Sen tog jag de pengar jag håvat in, åkte och köpte ett par lampor (begagnat) som jag efterlyst på Facebook. Äntligen! Kommer att bli kanonbra!
Kanske ska man inte göra affärer på vilodagen... men eftersom jag jobbar i helgen så får väl det bli en annan dag då... mest troligt blir det ingen ersättande vilodag. Ibland får man lov att rationalisera bort dem... eller förresten; jag ska ju sova i morgon när jag kommer hem. Visst räknas det?
Språkvård för bövelen!
Men av princip budar jag inte på annonser där rubriken lyder:
Så söt klänning...
Vaddå??
Först och främst så vet ju inte säljaren om jag håller med. Jag kanske tycker att klänningen är skitful.
Sen så är "så söt klänning!" ett utrop, i alla fall enligt mitt sätt att se det. Nåt man säger till kompisens barn. Eller bland galgarna på Lindex. Inte om sina egna grejor...
Det var dagens förargade utspel... Vad säger svenskläraret?
Uj uj...
Nya tag i morgon.
Flickor!
Var? När? Hur?
Trött i ögat.
Haft en hejdlöst rolig natt på jobbet. Åsa och Thomas har underhållit mig och jag har skrattat mig avig. De har jobbat hela helgen och då brukar söndagakvällarna vara såväl oseriösa som omoraliska och icke rumsrena.
Bara galenskaper hela natta!
Har just intagit tidig lunch (klockan tio) så att jag kan utnyttja ordinarie lunchrast till att sova... sen har vi fler föreläsningar på eftermiddagen. Det här är ytterligare en oerhört mastig kurs, så det gäller att ligga i från början (vem är det jag försöker lura, haha...). Kurslitteraturen, som vi inte lyckats låna eller löpa beg. går på 2386 spänn och då har vi bara en av varje. Det funkar nu när vi ska grupparbeta, men närmare tentorna måste vi nog investera i en, eller åtminstone en halv uppsättning till.
Nytt videokonferensprogram har vi också... och förvirringen är fullständig. Blir en spännande dag.
Mållinjen...
Det första besöket bestod i att borra hål på den inflammerade tanden. För att lätta på trycket. Efter fyra-fem bedövningssprutor, en halvtimmes paus OCH en slatt Dormicum så fick man hål på eländet. Då hade redan två tandläkare lagt sin hand vid den onda (ondskefulla?) tanden... Fick utlovat omedelbar bättring och efter hemskjuts av maken (vilket jag i min läkemedelsberusning inte minns nåt av) och en stunds sömn vaknade jag med ÄNNU värre tandvärk. Alltså så där ont att man inte orkar prata... bara humma och gnöla. Enda tjänstgörande tandläkare i Folktandvårdens regi klockan 15:30 fanns i Norrfjärden. Bara bli ditskjutsad per omgående... aningen tröstlöst. Mer bedövning (Gode Gud vilken befrielse!)och borra upp den provisoriska fyllningen och byta inlägget. Ny provisorisk fyllning utanpå alltihopet. Fick utskrivet Voltaren och så åkte jag hem igen... och sen dess: Inte det minsta ont! Som vore jag en ny människa! Som hade jag vunnit en miljon...
Torsdag kom, med nytt mod. Och lite missmod. Med lite lätt panik. Hela dagen tillbringades på Studiecentrum. Många koppar te. Många vändningar och vridningar på vetenskaperna. Sen Fem-i-tolv-pluggade med Cissi hela kvällen. Och så då tentor idag, som final på en lätt kaotisk vecka.
Så nu lägrar sig lugnet. Ända tills på måndag. Ny kursstart, ny förvirring, ny panik... men förhoppningsvis utan tandvärk.
(...och i helgen njuter jag fullt ut av att veta att jag åtminstone klarade läkemedelsräkningen!)
Alltså...
...bara en sak till. Hört och hänt på... Facebook, så klart!
Nån som jag känner genom jobbet, skrev så här om sin symaskin:
(bara det att man omnämner sin symaskin med mänskliga egenskaper är fantastiskt roligt!)
"Mr Pfaff! En lätt kolerisk tysk herre med lite av storhetsvansinne
och med en läggning åt det dramatiska hållet"
Att konversera via Facebook..
19:18Victoria
Vors jär dö??
19:19Cecilia
I jär jena!
I kåm då i ha lagt isäng onga!
å hä jär snart årrne :)
19:19Victoria
jamändåså... i hev igang tevattne...
19:20Cecilia
Då sojnäs vä snart då
ha dö na meir smulakakom å bju på eller sko i tåga vä mä na flintskållom?
19:21Victoria
Flintskållom?? No hav in kaken, et jär hä störst probleme... no jär konskapen som sanknes...
fast no få dö tåga flintskålla om dö vell hä...
19:22Cecilia
Flintskålla se döm åt bråttombullen :) Tja si klåok, hä val i åller :)
19:22Victoria
Jaha... ja i hav då töje fram kubben å törrkaken, så no håva vä då na å ita...
19:23Cecilia
ja då kåm i :) Nö sko i nör isäng onga! Sojnäs
Dagens visdomsord.
Önskelista
-nån tar och storstädar vårt hus, så att jag slipper det. Eller så att jag slipper fundera på att jag borde.
(fast jag skulle aldrig släppa nån annan än mig själv och min man på det, så det är inte lönt att försöka)
-nån piskar på mig att plugga ordentligt på den troligen ganska roliga kurs, som börjar nästa vecka (medicinska och kirurgiska sjukdomar).
-nån piskar på mig att inte glömma av de resttentor som jag kommer att få i nuvarande kurs.
-nån tänker ut och lagar till alla middagar. Det tar grymt mycket energi bara att tänka runt mat. Det ska vara gott, hyggligt hälsosamt och framför allt inga halvfabrikat annat än i yttersta nödfall. Att det sen dessutom ska passa barnen... ja, ni fattar... det är ju helt omöjligt att göra alla nöjda och uppfylla alla krav som man förvisso själv satt upp, men dock.
Nä... för tillfället vet jag inte var jag ska börja. Eller sluta. Eller fortsätta.
Jag gillar!
♥ Av drygt 20 personer på ett 30-årskalas blev det ändå, inte helt oväntat, en sju veckor gammal bäbis som blev huvudpersonen. Han for runt från knä till knä och man kan som inte titta sig less på honom. Känns lyxigt att få ha en liten mini i närheten igen. Och så är det så roligt att fundera på hur han kommer att vara och se ut om ett år, två år...
♥ Dubbelmarinerad oxfilé bjöds vi på igår. Och kyckling. Och hemlagad potatissallad med tomater, feta och mozzarella. Och så en slurk vin till. Plötsligt förstår jag hur oxfilé kan kosta tvåhundra riksdaler per kilo.
♥ Värmen. Aldrig har nollgradigt känts så varmt! Jag tog en premiärtur med skidorna igår och det var härligt. Däremot var snön fortfarande kall och trög, men luften och ljuset som man bara kan se ett par timmar om dan än så länge, var fantastiskt. För övrigt så upptäckte jag att mina nya ullstrumpers som är avsedda för skidpjäxorna, har höger och vänstermarkering... tänk så mycket det finns att lära sig!
↓↓↓ Men, men... inget gillande utan ett ogillande också: hur kan man vara så ovanligt dum så man lägger ett seminarium under en tentavecka? Och dessutom på allvar tycka att de "riktiga" distansstudenterna (i Stockholm, Sollefteå, m.m) ska åka hit upp för ett entimmes seminarium?
Sen en liten undran: av läkemedelsräkning, njurfysiologi, smärtfysiologi och allmän farmakologi... vilket är vettigast att ta en omtenta på? Jag tror att jag ska strunta i läkemedelsräkningen och ta den sen... det lär säkert bli omtenta på något mer också, men just nu kan jag inget göra åt det. Jag hade ett ohyggligt skönt och välbehövt jullov i alla fall och det får väl lov att kosta lite då...
Midvinternattens köld är hård...
Man är inte van.
Och ändå... jag tänker på förr. Alltså riktigt mycket förr, då husen var täta som sedan länge strandade ekor och det inte fanns nån el. Som de måste ha eldat! Vi eldar oavbrutet nästan hela dygnet, med undantag för några timmar om natten. Elpannan är ändå i gång lite grann hela tiden. Hade man haft den gamla sortens elmätare hade man använda skivan som smärgel för tillfället. Med den nya varianten är det ett mindreaktigt diskotek i proppskåpen istället... just nu känns det okej med fastprisavtal.
Elpanna och varmvatten. Alla element i garaget och dessutom en kupévärmare för att inte varmvattnet ska frysa. Behöver det tvättas eller diskas, så måste man tillfälligt stänga av nån annan elslukare. Det går hårt på 16A-propparna. Men man lär sig efter några misstag. Framförallt lär man sig att det inte är roligt att gå ut i strumplästen och fingra på iskalla porslinshattar i trettiogradig kyla och kolmörker.
Skulle det bli oplanerat avbrott i eldistributionen nu, så då vettetusan vad man skulle hitta på med vattnet... Värmen kan man nog hålla hyfsat bra. Att förvara mat svalt är ju,av förklarliga skäl, inget problem... stearin finns i överflöd och mörker kan vara rätt mysigt. Ett tag. Men jag är bekymrad över hur det skulle gå med varmvattenberedaren och -ledningen...
Maken hoppas att det ska gå under -40. Bara för att kunna säga att "...-hårjä ångom... minnes jä den vintern då hä var så kållt så fogla fröus fast opa fogelbåole..."
...men nu ser jag att det bara är -27. Så det får väl bli ett annat år då. Om inte den globala uppvärmningen hinner före.
Storheten i Euskefeurat...
Men så här i den kyla som råder,
så kan man värma sig med en och annan genial text.
NÄR JAG EN GÅNG DÖR
När jag en gång dör, lägg mig inte i nån grav
det har varken jag eller nån annan glädje av
Jag donerar mina lemmar och organ men jag vill
gärna få bestämma vem ni sedan ger dom till
Om ni tar mitt hjärta då har jag som krav
Att ni ger det till en hjärtlös såna finns det många av
Ge det till Lars Leijonborg , en låssasliberal
Om han får mitt hjärta då ska han få samvetskval
Om ni tar min hjärna så skulle jag gärna se
Att ni gav den till nån TV-producent på TV 3
Min hjärna är begagnad, men det må väl vara hänt
Hellre det än ha en hjärna som är oanvänd
När jag en gång dör.....
Tar ni mina ögon den dagen när jag dör
Då vill jag att ni tänker er jävligt noga för
När jag tittar mej i spegeln sen så vill fan inte jag
Tvingas stirra in i Laila Freivalds anletsdrag
Tar ni mina öron den dan jag kolar av
Så är det helt okej för mig men då har jag ett krav
När sen det sjungs i duschen vet jag inte vad jag gör
Ifall det är en skrålande Carola som jag hör
När jag en gång dör.....
Tar ni mina armar så ge dom gärna till nån karl
Som håller om min fru när inte längre jag finns kvar
Ryggraden den blir jag glad ifall ni ger till nån
inom LO för där verkar ganska många sakna sån
Ge foten till Carl Bildt ge sen läpparna till Maud
Så lovar jag att dom ska stänga hennes ordförråd
Till Zlatan får ni gärna transplantera mina ben
Till sist så ger jag fingret till Björn Rosengren
Text: Ronny Eriksson
Musik (som inte hörs förstås): Bengt Ruthström
Efter vinter kommer vår...
Åååh, så mycket man vill. Vill och vill. Köpe och köpe.
Roligaste inredningsupphakningen nu är köket. Göra om och göra nytt.
Har via Facbook (var annars...) fått tag på två Ikea Ottawalampor. Äntligen!
Jag älskar dessa lampor... Vi ha en som sitter över köksbänken mot fönstret och så blir det två till som skall hänga ovanför matbordet. Som jag kanske tar och målar vitt.
Var det nu ska stå, sen vi idag skeppade iväg kökssoffan till en Umeåbo...
Lite småtrevligt, om än besvärligt och framför allt dyrt är att vi snart måstemåstemåste byta fönster.
I minst fyra somrar har jag sneglat på dem när jag varit ute och putsat dem. Fått dåligt samvete och tänkt att det MÅSTE göras... men det bär sig inte att renovera har vi upptäckt. Det får bli nya. Nån gång.
Och då breddar vi nog fönstret vid matplatsen och vi slipper de jättefula vädringsluckorna: Jag avskyr ju assymetri!
Inredningsgalenheten brukar hålla i sig tills dess att alla uteprojekt tinar fram. De är inte alls lika roliga att göra nåt åt... hur kul är det att lägga pengarna på fyra säckar betong?
Känslig ändalykt?
Väl där kunde han konstatera att "De har mjukt tovappapper med hjärtan på. Vi har hårt papper med inga hjärtan"
Stackars pojk som har så evinnerligt snåla och oestetiska föräldrar. Risk för men?
Musik
Under den gångna julaftonens julbön i EFS Bergsviken, sjöng en ung Långström
den här sången. Nåt av det vackraste jag hört.
Tänk om...
Inte minsta ångest över att förstärka mina inlägg med svordomar och könsord.
Helt oförfärad över att lägga ut hela mitt liv -och andras liv- på nätet...
Men nu är jag ju inte sån.
Svär gör jag bara när jag anser det verkligen behövas. Och det gör det ibland, fast inte i bloggen.
Lämna ut familj och vänner gör jag icke. Bara lite. Och ganska snällt.
Jag kan roas otroligt mycket över att läsa bloggar där folk driver hejvilt med sig själva... speciellt gravida kvinnor med märkliga åkommor; väderspänningar, luktfobier och drömmar om att de föder gigantiska hamburgare.
Det är roligt när människor kan konsten att kombinera ett snyggt skriftspråk med helt galna och icke rumsrena händelser... men det kräver brist på blygsel och konsekvenstänk.
Leve de blygselbefriade!
Nyårsblogga, såklart!
Känns som ett måste att blogga om det nya året... och om det gamla.
Vi börjar med det gamla:
Det riktigt stora -och som jag förstås aaaldrig nämnt tidigare- är ju att jag börjat plugga.
Det största är nog att jag faktiskt fortsatt!
Barnen växer, den lilla 2,8-kilosbäbin väger numera nästan 20 och har börjat skolan. Och kan läsa och skriva.
Den lille ångvälten är lite mindre ångvält. Det är lite lugnare omkring honom och han är världshistoriens mysigaste treåring.
Vi har gift bort sista paret i bekantskapen, vi har betat av det näst sista året av 30-åringsfirande och så här i slutet 2009 har kompiskretsen utökats med en färsking i pojkformat.
Så... efter en trevlig nyårskväll som började med grillning (!) här hemmavid, på en snödränkt altan och med ett provisoriskt lysrör i taket och slutade hos goda grannar med goda vänner så är vi inne i ett nytt år och ett nytt decennium.
2010... vad månde bliva av detta?
T1 är färdig. Ett givet mål är att klara av de fyra tentorna i T2 och sen stånga mig genom T3 så att jag får gå vidare till T4. (Man måste vara klar med första två terminerna för att få gå vidare till fjärde). Inser att jag nog inte borde skickat iväg ett mail i argen, till kursansvarig för O0004H, men jag var -och är- verkligen arg! Måste göra om en hel rapport och enligt mig beror det på otydlighet i studiehandledningen. Nåja... det är mitt första IG och det är väl bara att svälja skiten och gå vidare... Tråkigt är att jag drömmer om nätterna att jag borde läst in betyg och sökt läkarprogrammet i stället. Hade jag bott närmare studieorten hade jag provat. Hade jag inte varit snart 32 så hade jag försökt... är jag dum som låter bli? Det kommer att förbli min sten i skon resten av livet...
2010... skidåkningens år?? Inte som det ser ut nu... en tråkig luftvägsinfektion dök upp så påpassligt när det äntligen blivit varmare och minskat ner på snöandet.
2010... valår! Visst är det i år vi ska vinna tillbaka landet från de blå?
2010... ett hejdundrande husvagnsår, hoppas jag. Gubben är på väg för att hämta skotern nu, den har stått i sommarförvaring och jag bad honom hälsa till husvagnen.
2010... ett år vi egentligen inte vet nåt om, tack och lov! 364 dagar återstår och av dessa kan vi inte ta för oss av en enda förrän de är här, en åt gången...
