Märry Krissmas...
En mamma som lagar canapéer och ägghalvor de luxe på löpande band, utan att klaga det minsta. En mamma som går runt och myser i förkläde och sina nyförvärvade Thomas Saboörhängen...
Dottern i huset var så upptagen av den nya pusselbollen hon fått, så när hon efter ett par timmar var klar med den, så hade hon fortfarande julklappar med oöppnade kartonger... i hennes paket fanns böcker, Littlest Pet Shopsaker, scrapgrejor, smyckesskrin och en sån där suverän klämlocktång som man inte kan trassla in sig i. Den får jag hon säkert användning av!
Sonen, han fick lego, lego och lego och är möjligen nöjdast av alla. Ett par skidor och en hockeyklubba kammade han också hem.
Gubben fick sin efterlängtade vattenbubblare, en stektermometer och tio meter audiokabel.
Själv blev jag som sagt ägare till ett par fina silverörhängen. Dessutom fick jag ett tvåvånings kakfat med matchande skålar, en mixerstav, en ryggsäck och en peng.
Julaftonen spenderades med svärföräldrarna, svägerskan och hennes familj, samt gubbens kusin och hennes föräldrar (tillika våra goda grannar). Mycket trevligt! Nuförtiden kan man ju sitta ner och äta utan kaos. Ungarna äter snällt och behöver inte servas så mycket. När de ätit fortsätter de leka uyan bekymmer.
Idag har morsan, farsan, syrran och två av syskonbarnen varit hit. Jättekul att få träffa dem, det blir alldeles för sällan. I morgon ska vi till morsan. Jag hade helst bara stannat hemma, nu när jag dessutom tagit ledigt från jobbet i morrn...
Gubben har just kommit hem. Han har, efter ingen övertalning alls, varit iväg och hjälpt en vid namn icke nämnd person att ta sig loss efter en ordentlig fastkörning med skotern. Det ligger en frågespelsduellvibb i luften. Frågespelsduell och skumtomtar, det blir bra.
Normala inlägg...
Men jag tror det blir bättre! Efter jul blir det lugnare i livet, så då kanske det normala tankemönstret (som nog inte är särdeles normalt egentligen) kommer tillbaka.
Dag 11: Mina syskon!
Ursprungligen var vi tre syrror, en 67:a, en 72: a och så jag då (som var en riktig mishap som nästlade mig förbi pillerdjungeln, så att säga, hehe...)
Mittersta syrran, frid över hennes minne, blev 30 år. 30 ganska goda år, tror jag, med tanke på förutsättningarna.
Nu är det jag och den äldsta (om än inte gammal) kvar. Vad ska man säga om oss då?
I grunden ganska olika som personer skulle jag tro, men med åldern har vi nog blivit mindre olika och har idag ett stort utbyte av varann. Eller i alla fall har jag det av henne, jag ska väl bara tala för mig själv =)
Dag 10: Det här hade jag på mig idag!
Föga förvånande:
Blå plyschbyxor från Cubus och grå t-shirt från Gina Tricot (är inte plysch det bästa, så säg?). Sen när jag skulle vara anständig hade jag jeansleggings från Vero Moda och samma t-shirt. Och en rosa Åremössa. För omgivningens skull alltså.
Jaa... mycket mer intressant blir det nog knappast.
Dag 9: Min tro!
Klockan 02:36 vaknade jag av den yngste stod på tröskeln till vårt sovrum och kräktes. Ridå.
Men, men... jag har kollat med LTU och det går bra att fylla på praktikdagar även vecka 2, så det ordnar sig.
Idag är bloggtemat Min tro. Dock har jag avhandlat detta ganska ordentligt i Vårt Missionsblad som kommer nästa vecka, så jag tänker inte orda mer om det här och nu... jag misstänker att de flesta av bloggens inte så många läsare också läser VM, och ni som inte har för vana att göra det kan ju prova på nu då! Den går att få tag på hos de flesta EFS-are i Pitebygden. Tror jag.
Istället fortsätter jag med projekt hinna-ikapp-allt-som-inte-blir-gjort-då-man-heltidsstuderar-och-försöker-leva-familjeliv-och-deltidsarbeta-samtidigt. I klarspråk: städa och rensa icke prioriterade områden. Med sådana områden menas ytor som inte utnyttjas av besökare. Summan blir alltså att allt utom varsagsrum, kök och toalett ska få sig en omgång. En omgång som helst ska vara valid through januari 2012...
Dag 8: Ett ögonblick!
-Victoria, kommer du tillbaka i morgon? Jag tycker att du är så trevlig.
-Jag kommer inte i morgon, men jag tror att jag är här på torsdag.
-Bra, då hinner jag träffa dig innan jag får åka hem.
Om jag har kunnat ge en patient någon känsla av hopp, under ett litet ögonblick av en dag
så räknar jag det som en bra praktikdag.
Dag 7: Min bästa vän!
Det blev ingen sexa, men en snabb resumé av gårdagen låter meddela att jag påbörjade en ny praktikperiod efter att jag varit hem och sovit en liten snutt efter 38-timmarshelgen.
Åter till sjuan:
Min bästa vän. Henne har jag att tacka för mycket. Det har jag sagt förr, men det tål definitivt att sägas igen.
Vi träffades redan i lekis, gick sen mellanstadiet tillsammans utan att nån av oss minns varann... sen i sjuan började vi umgås, hur det gick till vet jag inte riktigt, men så blev det och jag är övertygad om att det finns en mening med det. Sen dess har hon betytt oerhört mycket för mig och så är det än i dag.
Dag 5: Vad är kärlek?
Kärleken till partnern, kanske det första man tänker på när man ska försöka svara på frågan.
Han som vet vad jag tänker innan jag själv hunnit tänka det och säger exakt samma sak samtidigt. Den jag kan vakna upp med morgon efter morgon, den som kan se mig med alla mina brister (eller bristningar) och gäddhäng och vars ovårdade skäggstubb jag fortsätter acceptera...
Kärleken till barnen. En självklar och ej förhandlingsbar kärlek. Den bara finns där, starkare än all annan kärlek i världen. Det finns utrymme för kärlek till hur många barn som helst sägs det, men mellan första och andra barnet är det svårt att förstå att man någonsin ska kunna älska lika starkt igen. Och så kommer andra barnet och tar en lika självklar plats som det första. Men på så olika sätt!
Kärleken till en vän kanske man inte alltid ser som kärlek. Men visst kan man få älska människor, även om de inte är ens närmsta familj? Jag skulle ju inte vilja vara utan dem, när jag nu haft turen att få ha dem i mitt liv!
Kärleken till Gud och till livet. Den sortens kärlek som gör snabba kast: grå, tråkig vardag, berg som verkar oöverstigliga, besvikelser över sånt som inte blev som jag ville, hemska tidiga morgnar (just tidiga morgnar lär jag mig aldrig acceptera och se nyttan med). Och i nästa stund: lycka över att vara här, glädje och tillförsikt. Tacksamhet över hur rik jag är som har familj, vänner och arbete. Det svänger fort. Dag till dag, minut till minut.
Tema dag 1-4.
Tjaa... vad är inte redan berättat?
Jag tycker nog att jag är rätt öppen med mig, mitt liv och det som min värld snurrar runtom. Så hemligheterna är få. Håller inne med sånt som jag tror skulle kunna skada min familj. Är överhuvud taget ständigt rädd att nåt skulle hända min familj.
Älskar det skrivna ordet, gör mig bättre i skrift än i tal. Det som har trillat ut ur munnen är svårt att ta tillbaka, men det som skrivs kan redigeras på längden och tvären innan man låter det flyga iväg.
Dag 2: Min första kärlek.
Uuuh, usch, usch. Genant att tänka på. Än mer genant att skriva om.
Den första kärleken kom som blixt från klar himmel, var obesvarad, men jag sörjde nog inte det.
Känslan var tillräckligt berusande ändå. Och så gick den väl över, eller snarare ersattes, ett par år senare.
Och jaa... det var väl allt. Hrm.
Dag 3: Mina föräldrar.
En mamma med stor konstnärlig ådra.
En pappa med helt annat i sina ådror.
Dag 4: Det här åt jag idag.
Sillsallad (med grädde så klart), skinka, mimosasallad...
Det kan aldrig bli för mycket julmat!
Tema of the month...
Så när jag såg Kulturkoftans tema så frågade jag om jag fick copy and paste.
Temat alltså. Betraktelserna till varje tema ska väl då komma från mig själv i alla fall.
Om tid finnes. Håll till godo.
Eftersom jag är lite sent ute så blir nästa inlägg ett snabbt sammandrag av dag 1-5.
Dag 1: Om mig
Dag 2: Min första kärlek
Dag 3: Mina föräldrar
Dag 4: Det här åt jag idag
Dag 5: Vad är kärlek
Dag 6: Min dag
Dag 7: Min bästa vän
Dag 8: Ett ögonblick
Dag 9: Min tro
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag (verkar vara nån repris)
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag redan
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28:Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick
Dumdidum, part II...
Hursomhelst, för ovanlighets skull var det jag som körde. Och när vi skulle hem och hade kört ut ur kringelkrokarna runt de gamla husen vid Gotis så utbrast jag förvånat:
-Mäh, det blev ju mycket närmare att köra den här vägen!
Maken: -Öööh... du körde exakt samma väg som när vi kom.
Jag: -Jasså? Jaa, när du säger det så...
Nåja... snart är det jul. Elva dagar att njuta ledighet på, elva dagar att hasa runt i strumplästen och mysa med familjen. I strumplästen och med mina nya Thomas Saboörhängen som jag har hört av säker källa att jag ska få av tomten. Elva kvällar framför tv:n med svenska filmer, gubbe och en låda Aladdin (som jag säkert kan äta en hel pralin ur om jag tar det varsamt, hehehe).
Kanske hjärnan kan få sig lite vila då... Elva dar av julkalas och nyårskalas och säkert nåt mellandagskalas också.
Julklapparna är så gott som färdigköpta, julklänningen inhandlad (storlek Medium vill jag påpeka) och ja... det enda som stör juluppladdningen är väl nervositeten för de elva praktikpass som ska avverkas först. Dock har jag vant mig vid att vara sjukt nervös innan. Och hittills har det gått bra alla gånger. Om jag nu ballar ur denna fjärde praktik så får jag väl helt enkelt bryta ihop och komma igen. Fixar jag det så blir det en gigantisk flaska Pommac att fira med.
Nu blir det att packa alla böcker inför B-uppsatsskrivningen i morrn. Om jag tar skottkärran så borde det gå bra.
