Japp, vintervåndorna har anlänt!
Sommaren rullar vidare... och jag njuuuter!
Eller...
...i alla fall njuter jag lite grann. Åtminstone de stunder då jag inte går och har ångest och våndas över att sommaren snart är slut. Och räknar ner till nästa...
...nu är det bara... få se... 306 dar kvar till nästa sommar. Heja!
Det gäller ju att tänka positivt, eller hur?
Jag A-V-S-K-Y-R vintern, H-A-T-A-R vintern...
...och hösten...
...och de tidiga delarna av våren.
Om jag fick välja skulle året se ut så här:
Juni
Juli
Augusti
Juni
Juli
Augusti... och så två veckor vinter, precis vid jul... och så juni igen.
.
Men varför bor jag då här?
Varför är jag gift med en som föddes med dragsnöre istället för navelsträng?
Vars familj älskar snö och vinterpicknickar och pulkåkning... och jag ser bara kalla fötter och pinknödiga småbarn i
fyra lager kläder och skrapa bilrutor och bära in och elda en halv kubik björkved om dagen och bära ut en kvarts kubik aska och bära in ännu mer ved. Och ändå får man en elräkning som -om det inte redan gjort det av kylan- får blodet att stelna i ådrorna. Och sen får man sorkfeber för att man burit in en massa ved.
Jaja, tänker ni... nåt bra finns det väl med vintern?
Jo:
-inga ormar eller getingar.
That´s it.
Eller...
...i alla fall njuter jag lite grann. Åtminstone de stunder då jag inte går och har ångest och våndas över att sommaren snart är slut. Och räknar ner till nästa...
...nu är det bara... få se... 306 dar kvar till nästa sommar. Heja!
Det gäller ju att tänka positivt, eller hur?
Jag A-V-S-K-Y-R vintern, H-A-T-A-R vintern...
...och hösten...
...och de tidiga delarna av våren.
Om jag fick välja skulle året se ut så här:
Juni
Juli
Augusti
Juni
Juli
Augusti... och så två veckor vinter, precis vid jul... och så juni igen.
.
Men varför bor jag då här?
Varför är jag gift med en som föddes med dragsnöre istället för navelsträng?
Vars familj älskar snö och vinterpicknickar och pulkåkning... och jag ser bara kalla fötter och pinknödiga småbarn i
fyra lager kläder och skrapa bilrutor och bära in och elda en halv kubik björkved om dagen och bära ut en kvarts kubik aska och bära in ännu mer ved. Och ändå får man en elräkning som -om det inte redan gjort det av kylan- får blodet att stelna i ådrorna. Och sen får man sorkfeber för att man burit in en massa ved.
Jaja, tänker ni... nåt bra finns det väl med vintern?
Jo:
-inga ormar eller getingar.
That´s it.
Tisdagstema: Tro!
Tittade in på tisdagstema och insåg att det är lääänge sen jag deltog.
Så jag blev sugen. Här kommer en liten samlig bilder av min tro:
Jag har levt livet utan tro och med tro.
Den här sången beskriver övergången där emellan.
En viktig symbol för tron. Just det här korset är speciellt
eftersom jag bytte in en guldring som min syster hade och som jag ärvde av henne då hon gick bort.
Men ringen var alldeles för liten, så jag valde att köpa nåt som jag kunde använda
i stället för att ringen skulle ligga i nån låda...
Kyrkolokaler. Rum för tro.
Gemenskapen. Att dela tro.
Tron att allt detta vackra inte bara är en slump...
Tron att varje människa är önskad. Att alla har en plats och en mening.
Så jag blev sugen. Här kommer en liten samlig bilder av min tro:
Jag har levt livet utan tro och med tro.
Den här sången beskriver övergången där emellan.
En viktig symbol för tron. Just det här korset är speciellt
eftersom jag bytte in en guldring som min syster hade och som jag ärvde av henne då hon gick bort.
Men ringen var alldeles för liten, så jag valde att köpa nåt som jag kunde använda
i stället för att ringen skulle ligga i nån låda...
Kyrkolokaler. Rum för tro.
Gemenskapen. Att dela tro.
Tron att allt detta vackra inte bara är en slump...
Tron att varje människa är önskad. Att alla har en plats och en mening.
Leif Silbersky...
Förstår inte hur han kan sova gott om nätterna...
Självklart ska slödder á la Anders Eklund ha en försvarsadvokat... man är ju som bekant inte skyldig förrän motsatsen är bevisad... men kan inte de få nöja sig med
vanliga advokater av standardtyp... varför ska grova brottslingar få de skarpa hjärnorna som försvar?
Hur står det till med Leif Silbersky och advokater av hans kaliber... hur tänker de?
"Japp, nu ska jag gå in och försvara en som förverkat sina chanser... en som tagit livet av små barn... en som
gjutit avsky och misstro i hela befolkningen... och sen tar jag nog en sallad till lunch"
Nä... jag kan inte förstå hur han kan sova gott om nätterna.
Krävs det mycket sömnpiller Leif?
Självklart ska slödder á la Anders Eklund ha en försvarsadvokat... man är ju som bekant inte skyldig förrän motsatsen är bevisad... men kan inte de få nöja sig med
vanliga advokater av standardtyp... varför ska grova brottslingar få de skarpa hjärnorna som försvar?
Hur står det till med Leif Silbersky och advokater av hans kaliber... hur tänker de?
"Japp, nu ska jag gå in och försvara en som förverkat sina chanser... en som tagit livet av små barn... en som
gjutit avsky och misstro i hela befolkningen... och sen tar jag nog en sallad till lunch"
Nä... jag kan inte förstå hur han kan sova gott om nätterna.
Krävs det mycket sömnpiller Leif?
Vad kan man önska sig mer?
En strålande vacker dag som bjöd på sol och (äntligen!) värme
och en massa trevligheter!
Först sommargudstjänst, som traditionen bjuder...
...med hemvändande utflyttad pastor + hans fru.
Många bekanta och välkända ansikten.
Och sen grilla med goda vänner.
Vilken förmån och glädje att få ha dessa människor omkring sig!
Vi kunde sitta ute i shorts utan att frysa!
Klockan var nog en bit efter 20 innan första familjen bröt upp.
(hade det varit för sju, åtta år sen hade ingen gått hem förrän 02... livet förändras!)
*
Gårdagens kväll var ju också fin... och trevlig!
Jag och en kompis tog ledigt från... ja, från allt egentligen,
åkte till Havsbadet (konsert på Havsbadskyrkan)... och sen tog vi en fika på Nodo
(tänk att det finns ett kvällsöppet café i stan! Utvecklingen går framåt även här...)
och där satt vi en bra stund och bara surrade...
och en massa trevligheter!
Först sommargudstjänst, som traditionen bjuder...
...med hemvändande utflyttad pastor + hans fru.
Många bekanta och välkända ansikten.
Och sen grilla med goda vänner.
Vilken förmån och glädje att få ha dessa människor omkring sig!
Vi kunde sitta ute i shorts utan att frysa!
Klockan var nog en bit efter 20 innan första familjen bröt upp.
(hade det varit för sju, åtta år sen hade ingen gått hem förrän 02... livet förändras!)
*
Gårdagens kväll var ju också fin... och trevlig!
Jag och en kompis tog ledigt från... ja, från allt egentligen,
åkte till Havsbadet (konsert på Havsbadskyrkan)... och sen tog vi en fika på Nodo
(tänk att det finns ett kvällsöppet café i stan! Utvecklingen går framåt även här...)
och där satt vi en bra stund och bara surrade...
Maken undrade...
...när han läste följande i tv-tablån:
"Familjebilder.
Vi möter Zbigniew Kuklarz,
författare till debutsuccén
"Hjälp, jag heter Zbigniew".
Och Dilsa Demirbag-Sten berättar om sin
uppmärksammade familjeskildring "Stamtavlor".
- Zbigniew är väl inte så illa... men Kuk-Larz??
"Familjebilder.
Vi möter Zbigniew Kuklarz,
författare till debutsuccén
"Hjälp, jag heter Zbigniew".
Och Dilsa Demirbag-Sten berättar om sin
uppmärksammade familjeskildring "Stamtavlor".
- Zbigniew är väl inte så illa... men Kuk-Larz??
Akut hjärnsläpp.
Hade besök ikväll.
Kan inte säga vem, men det har med någons bröllop att göra...
...sen säger jag inget mer...
Jag kände att jag lämnat hjärnan på annan ort ikväll.
Gästen måste ha trott att det fattades en och annan häst i hagen.
Ungarna hoppade i soffan, jag rensade bland fotona i vår dator,
innan den halvtrasiga datorn äter upp alla bilder.
Dessutom försökte jag ha lite koll på vad som sas i rummet bredvid.
Resultat: sprang fram och tillbaka som vore jag en vimsig höna. Sluddrade
och tappade tråden, verkade ha ett IQ på... låt säga... 50 kanske.
Hoppas gästen har överseende.
Eller i alla fall förstår att det inte är ett konstant tillstånd.
*
"Man är inte dum för att man bland har lite otur när man tänker..."
Kan inte säga vem, men det har med någons bröllop att göra...
...sen säger jag inget mer...
Jag kände att jag lämnat hjärnan på annan ort ikväll.
Gästen måste ha trott att det fattades en och annan häst i hagen.
Ungarna hoppade i soffan, jag rensade bland fotona i vår dator,
innan den halvtrasiga datorn äter upp alla bilder.
Dessutom försökte jag ha lite koll på vad som sas i rummet bredvid.
Resultat: sprang fram och tillbaka som vore jag en vimsig höna. Sluddrade
och tappade tråden, verkade ha ett IQ på... låt säga... 50 kanske.
Hoppas gästen har överseende.
Eller i alla fall förstår att det inte är ett konstant tillstånd.
*
"Man är inte dum för att man bland har lite otur när man tänker..."
Lär dig tyda det manliga kodspråket, del 1:
Det är sen vardagkväll.
Det ringer.
Din man svarar.
Rösten (en manlig kompis) på andra sidan säger:
"Jag måste in till stan och köpa halstabletter.
Frugan har fått influensa. Följer du med?"
Egentligen betyder det:
"Jag blev så grymt hungrig. Måste ha hamburgare. Nu.
Följer du med?"
Det ringer.
Din man svarar.
Rösten (en manlig kompis) på andra sidan säger:
"Jag måste in till stan och köpa halstabletter.
Frugan har fått influensa. Följer du med?"
Egentligen betyder det:
"Jag blev så grymt hungrig. Måste ha hamburgare. Nu.
Följer du med?"
Förmågan att ta en komplimang...
...på rätt sätt... den har jag inte.
Sa idag till en god vän att jag har börjat läsa böcker i brist på annat.
(datorn är ju trasig, nödlånar svärfars lite bara...)
Hon tyckte att jag borde ägna mig åt att skriva bok
istället för att läsa bok.
"Du skriver ju lika bra som Martina Haag"
sa hon.
Och genast börjar man ursäkta sig och
prata om annat... att det inte går att bara säga
"Tack, det var snällt"
Nu tycker jag förvisso inte att jag skriver lika bra som Martina Haag,
men det har inte med saken att göra... så jag ber om ursäkt för min dåliga hyfs
och säger istället:
Tack för komplimangen, den värmde!
Jag har, i brist på ettor och nollor, läst flera böcker sista veckorna:
"Gravidchock - reporter erkänner"
av Belinda Olsson.
Rolig bok om en kvällstidningsreporter
som blir gravid fast det inte ingick i planerna.
Hon är den första i historien som bokar om ultraljudet
för att gå på arbetsmöte istället.
Hon spyr galla över en blivande mamma som på
Profylaxkursen inte kan släppa tanken på de bekväma inneskorna som hon inte har, men enligt
kursledaren behöver på förlossningen.
Hon jagar kidnappare med magen i vädret
och dricker drinkar fast hon inte borde...
Jag har också läst (Sträckläst!)
"Ro utan åror"
av Ulla-Carin Lindqvist
Sorglig men stark skildring av författarens
eget insjuknande i den dödliga neurologiska sjukdomen ALS.
Om att tappa sin kropp och alla sina fysiska funktioner på
bara några månader. Från de första skakningarna i handen
tills dess att hon inte längre kunde äta vanlig mat, inte skriva på datorn, inte
prata...
Om att veta att man ska lämna sina fyra barn
och sin man inom en kort tid.
50 år ung.
Och så har jag läst några kapitel ur
Lasse Erikssons
"Jag har kokat tvåhundratusen potatisar, men kan inte erinra mig en enda av dessa"
...samt några kapitel ur
"Hemma hos Martina"
Det sistnämnda läste jag i går kväll
på altanen. Lätt duggregn, en tekopp i handen
och en filt över knäna.
Det är livskvalitet det!
Sa idag till en god vän att jag har börjat läsa böcker i brist på annat.
(datorn är ju trasig, nödlånar svärfars lite bara...)
Hon tyckte att jag borde ägna mig åt att skriva bok
istället för att läsa bok.
"Du skriver ju lika bra som Martina Haag"
sa hon.
Och genast börjar man ursäkta sig och
prata om annat... att det inte går att bara säga
"Tack, det var snällt"
Nu tycker jag förvisso inte att jag skriver lika bra som Martina Haag,
men det har inte med saken att göra... så jag ber om ursäkt för min dåliga hyfs
och säger istället:
Tack för komplimangen, den värmde!
Jag har, i brist på ettor och nollor, läst flera böcker sista veckorna:
"Gravidchock - reporter erkänner"
av Belinda Olsson.
Rolig bok om en kvällstidningsreporter
som blir gravid fast det inte ingick i planerna.
Hon är den första i historien som bokar om ultraljudet
för att gå på arbetsmöte istället.
Hon spyr galla över en blivande mamma som på
Profylaxkursen inte kan släppa tanken på de bekväma inneskorna som hon inte har, men enligt
kursledaren behöver på förlossningen.
Hon jagar kidnappare med magen i vädret
och dricker drinkar fast hon inte borde...
Jag har också läst (Sträckläst!)
"Ro utan åror"
av Ulla-Carin Lindqvist
Sorglig men stark skildring av författarens
eget insjuknande i den dödliga neurologiska sjukdomen ALS.
Om att tappa sin kropp och alla sina fysiska funktioner på
bara några månader. Från de första skakningarna i handen
tills dess att hon inte längre kunde äta vanlig mat, inte skriva på datorn, inte
prata...
Om att veta att man ska lämna sina fyra barn
och sin man inom en kort tid.
50 år ung.
Och så har jag läst några kapitel ur
Lasse Erikssons
"Jag har kokat tvåhundratusen potatisar, men kan inte erinra mig en enda av dessa"
...samt några kapitel ur
"Hemma hos Martina"
Det sistnämnda läste jag i går kväll
på altanen. Lätt duggregn, en tekopp i handen
och en filt över knäna.
Det är livskvalitet det!
Oj oj oj...
...jag har så mycket att berätta... var börjar man?
Förra helgen var vigd åt husvagnsliv.
(Har blivit storcampare tror jag...måste skaffa fyra likadana blå slimmade träningsoveraller med revärer, samt Beppehattar och varsin Kodak Instamatic... blir mer på riktigt då...)
Vi åkte med goda vänner till Skellefteå och ställde upp vagnarna på
Mobackenkyrkan.
Precis som i fjol.
Allt var sig likt.
De tjeckiska styckarmästarna hyrde stuga även i år.
Vädret var halvtaskigt även i år.
Men stället var precis lika gästvänligt och mysigt som förra gången.
På lördagkväll var vi på själva kyrkolokalen och
fick oss några ord till livs, serverade av en avhoppad Pitebo, tillika
vår vigselpräst.
Efteråt fikade vi med honom, hans fru
och ett par andra bekanta ansikten.
Mycket trevligt.
(Pastorn läser min blogg, fick jag veta och
det har krupit fram några andra smygläsare också
och jag blir lika glad varje gång jag får höra sånt.)
Förutom detta så spenderades kvällarna (efter läggdags för barnen) i endera
vårt förtält eller i sällskapets.
Kakfrossa och kortspel på programmet.
På tal om program så antar jag att en del av er såg
Allsången i tisdags?
Gah, vilket lidande!
Och ändå tittar jag, visst är det väl märkligt?
Dansbandsmusik i sån mängd så att nerverna i ryggmärgen
krullar ihop sig till trassliga bollar.
Lasse Stefanz måste vara på andra plats
på listan över musiker med hälsovådlig märkning.
Först är Christer Sjögren.
På tredje plats Christina Lindberg.
Äckligt.
Jag borde få terapi för det här.
Mer då...?
Har knatat upp till svärfar för att blogga.
Vår egen dator har halvt om halvt havererat
så vi vågar inte använda den, rädda för att
göra ännu mer skada.
Vi har hunnit upp till svärmor och svärfars stuga också,
åkte direkt från Skellefteå.
Dottern metade abborre och mört,
som hon la i en balja fylld med vatten.
Den baljan råkade sonen såklart sätta sig i.
Det sägs ju att spädbarn kan få torsk i rumpan, (svamp alltså)
men att tvååringar får insjöfisk i ändalykten, det måste vara nåt nytt.
Hur som helst så blev han inte glad.
Jag jobbar på med att lära mig designa bloggen
och det är så fantastiskt roligt.
Ni kan räkna med ett otal förändringar framöver tror jag.
Testa, testa, testa...
Ja... det var en snabb rapport från semesterparadiset Piteå.
Ha det fint!
Förra helgen var vigd åt husvagnsliv.
(Har blivit storcampare tror jag...måste skaffa fyra likadana blå slimmade träningsoveraller med revärer, samt Beppehattar och varsin Kodak Instamatic... blir mer på riktigt då...)
Vi åkte med goda vänner till Skellefteå och ställde upp vagnarna på
Mobackenkyrkan.
Precis som i fjol.
Allt var sig likt.
De tjeckiska styckarmästarna hyrde stuga även i år.
Vädret var halvtaskigt även i år.
Men stället var precis lika gästvänligt och mysigt som förra gången.
På lördagkväll var vi på själva kyrkolokalen och
fick oss några ord till livs, serverade av en avhoppad Pitebo, tillika
vår vigselpräst.
Efteråt fikade vi med honom, hans fru
och ett par andra bekanta ansikten.
Mycket trevligt.
(Pastorn läser min blogg, fick jag veta och
det har krupit fram några andra smygläsare också
och jag blir lika glad varje gång jag får höra sånt.)
Förutom detta så spenderades kvällarna (efter läggdags för barnen) i endera
vårt förtält eller i sällskapets.
Kakfrossa och kortspel på programmet.
På tal om program så antar jag att en del av er såg
Allsången i tisdags?
Gah, vilket lidande!
Och ändå tittar jag, visst är det väl märkligt?
Dansbandsmusik i sån mängd så att nerverna i ryggmärgen
krullar ihop sig till trassliga bollar.
Lasse Stefanz måste vara på andra plats
på listan över musiker med hälsovådlig märkning.
Först är Christer Sjögren.
På tredje plats Christina Lindberg.
Äckligt.
Jag borde få terapi för det här.
Mer då...?
Har knatat upp till svärfar för att blogga.
Vår egen dator har halvt om halvt havererat
så vi vågar inte använda den, rädda för att
göra ännu mer skada.
Vi har hunnit upp till svärmor och svärfars stuga också,
åkte direkt från Skellefteå.
Dottern metade abborre och mört,
som hon la i en balja fylld med vatten.
Den baljan råkade sonen såklart sätta sig i.
Det sägs ju att spädbarn kan få torsk i rumpan, (svamp alltså)
men att tvååringar får insjöfisk i ändalykten, det måste vara nåt nytt.
Hur som helst så blev han inte glad.
Jag jobbar på med att lära mig designa bloggen
och det är så fantastiskt roligt.
Ni kan räkna med ett otal förändringar framöver tror jag.
Testa, testa, testa...
Ja... det var en snabb rapport från semesterparadiset Piteå.
Ha det fint!
Vickan vs. HTML: 1-0 i övertid.
Nä, det var inte omöjligt, även om jag trodde det!
Till och med jag fixar HTML... eller... fixar och fixar...
...jag fixade det idag åtminstone. Därmed inget sagt om hur det går i morgon...
Det kävdes mycket tankeverksamhet, men jag klurade ut det
utan att be om hjälp. Det känns bra.
Kanske inte världens snyggaste header, men den får duga tills vidare...
Annars är det lugnt. Vi njuter av semestern och har
haft en mycket trevlig helg hos kompisar i Sundsvall.
Bara jag och gubben, barnen fick stanna hos farmor och farfar.
Osannolikt lyxigt att bara packa med kläder och tandborste.
Resten fixade kompisarna; mat, handdukar, sängar och
frukost á la hotell. Mycket uppskattat!
Det blev shopping, mat och golfrunda.
(ja, okej, minigolf... men det lät vuxnare med golfrunda...)
samt massor med surr och trevligheter.
Kompisarna i fråga gifter sig till hösten
och min make har fått äran att sköta brödrosten,
så det blev en del bröllopsprat också,
vilket är jätteroligt; -vi hade nästan tappat hoppet om att få gå på
nåt mer bröllop...
Det satt dock långt inne att ta oss iväg till Sundsvall.
Vi har pratat länge om den här resan (ett år, minst!)
men allra först måste vi förstås ha skötning till våra barn.
Skötningen ordnades, men dan innan avresa så behagade bilen
haverera. Och efter en nätt tripp på sammanlagt 15 mil för att få tag på bildelar,
som inte hann komma på plats, det visade sig vara mer komplicerat än vad vi först trott, så fick vi låna farsans bil.
När vi sen skulle i säng, kvällen innan vi skulle åka,
så var sonen plötsligt kokhet; 39,5 grader...
Rätt uppgivna gick vi och la oss, säkra på att det inte skulle bli nån
Sundsvallsweekend.
Men på morgonen var sonen mindre
varm och båda våra barn fick fara till farmor
och farfar. Vi snabbpackade (i Ö&B-påse) och for.
Som sagt: MYCKET trevligt!
*
Vad tyckte ni om allsångspremiären förra veckan då??
Själv blev jag sms-trakasserad mer än en gång när Christer Sjögren framträdde
och Lilla My skickade mig ett mms direkt från Skansen, ett mms
som TACK OCH LOV inte gick att öppna... Gud hör bön, eller hur Lilla My?
*
Den som inte fattade det där med brödrosten kan maila mig...
