Gud så äckligt!
Lördag kväll. Sonen, 39,1 grader varm, stackars liten, har somnat.
Jag och dottern har legat i varsin ände av soffan och tittat på...
jag vågar nästan inte säga det...
...M-E-L-O-D-I-F-E-S-T-I-V-A-L-E-N.
Kan ni tänka er nåt värre?
Men unga fröken ville se nåt citat: "som är på svenska, så att jag förstår vad de säger"
Så jag hade inget val. Det var melodifestivalen eller Scoby-Doo.
Men ve och fasa!
Man märker att det är samma låtskrivare varje år, för man har redan hört allt. Om och om igen. Samma klyschor. Samma hjärta, samma smärta. Samma Pling som vinkar glatt från låtskrivarlogen.
Låten som piloterna sjöng var en cocktail av alla schlagerbidrag, alla OST:ar och alla svensktoppar genom tiderna... Och det verkar vara lika standardiserat med vindfläkt i håret i alla låtar, som att varje bidrag som sjungs på svenska ändå ska innehålla en mening på engelska.
Och så artisterna då...
Thorleifs var bara för mycket. Gubbsnusk i skinnkavaj. Röd halsduk. Även där en låt som känns otäckt välbekant. Dansbandsmusik är nästan lika traumatiskt för mig som att spela teater...
Dessutom har inte dansbandsjönsarna förstått vad playback går ut på.
Hiphoppojkarna, citat: " din stil e lika fin som en lamborghinibil"
No further comments.
Och vem var det som ylade på slutet? Är opera det nya schlager?
Sarah Dawn Finers låt var okej. Hennes klänning var riktigt häftig. En sån skulle jag lätt ta emot om nån gav mig.
Roligt dessutom att deltagare över storlek 34 får delta. Månne de kvoteras in?
Jag ska bli Sarah i mitt nästa liv.
Susanna Alfvengrens låt var som en riktigt bra predikan rakt av.
"Du är älskad där du går... någon ser, någon tar din hand"
Bara att säga amen. Amen och God Natt.
Uppblåsbara Barbara...
...har vi inte frotterat oss med idag, men väl en annan uppblåsbar dam vid namn MiniAnne.
Hur man kan påstå att det är en kvinna vet jag inte, hon har varken armar, byst eller underkropp.
Egentligen har hon bara ett ansikte med näsa och mun och så en bröstkorg.
Men hon heter tydligen Anne i alla fall. "Mini" syftar nog på hennes bristfälliga lekamen.
Vi har alltså övat HLR idag. Hjärt-lungräddning. En livsviktig kunskap, speciellt för oss som avser jobba med sjuka människor, men egentligen nåt alla borde lära sig...
Vi ska examinera våra kunskaper nästa vecka och ska då, inför en helt främmande person som säkert är lektor eller docent eller liknande, på fullaste allvar låtsas livrädda ett rubberface. Känns inte bra. Känns inte naturligt.
Vi ska examinera ett grupparbete nästa vecka också. I ett seminarium.
Så långt allt väl. Men... det finns ett klassiskt "men"...
...mina gruppkamrater envisas med att vi ska spela ett drama.
Drama ger mig gåshud och nervsmärta.
Drama får mig att se rött. Teater var den ena av de två saker vi höll på med under våra tre år på Barn- och Fritidsprogrammet. Det andra var idog tillverkning av svampar och morötter av hönsnät, tidningspapper och tapetlim. Pappersfigurer är roligt. Drama är traumatiskt.
Trots mina tappra försök att visa vilket lidande skådespeleri innebär för mig så bevekar de sig icke!
Drama blir det och jag vet inte vad jag ska hitta på för att betala tillbaka i nästa grupparbete.
Kanske ännu mer militant stavningsfascism?
I dag har jag också inhandlat en färgburk. (Inte helt ovanligt med färgburkar i mitt liv)
Svart lackfärg, Jotun Lady, som ska målas på en utdragbar kökssoffa modell rak. En kvarleva från 50-talet gissar jag. Ärvd från makens farfader.
Inga krusiduller. Slät och bra. (soffan alltså, inte farfar...) Ska bli säng åt sonen. Funderar på att antingen fästa wallies på framkanten av lådan, eller så köpa dekorvinyl och skära ut bokstäverna i sonens namn och fästa dem på framkanten i stället. Hade varit roligt med nåt leopardmönstat eller så... pojkig djungelsäng, kanske?
Anledningen till att vi gör en fullstor säng till så liten gosse är helt enkelt att när han flyttat ut ur spjälsängen och kommer på att han kan gå till oss på nätterna så behöver hans mamma nånstans att få fristad. Är det inte märkligt att ungarna dras till just min sida av sängen? Tar mitt täcke, tar min kudde och sparkar mig i ryggen med sina isbitar till fossingar... medan pappan ligger ostörd på sina 90 centimeter...
Bäst att man tar och lägger sig nu. Det blir mest troligt en dag i morgon också...
Hur man kan påstå att det är en kvinna vet jag inte, hon har varken armar, byst eller underkropp.
Egentligen har hon bara ett ansikte med näsa och mun och så en bröstkorg.
Men hon heter tydligen Anne i alla fall. "Mini" syftar nog på hennes bristfälliga lekamen.
Vi har alltså övat HLR idag. Hjärt-lungräddning. En livsviktig kunskap, speciellt för oss som avser jobba med sjuka människor, men egentligen nåt alla borde lära sig...
Vi ska examinera våra kunskaper nästa vecka och ska då, inför en helt främmande person som säkert är lektor eller docent eller liknande, på fullaste allvar låtsas livrädda ett rubberface. Känns inte bra. Känns inte naturligt.
Vi ska examinera ett grupparbete nästa vecka också. I ett seminarium.
Så långt allt väl. Men... det finns ett klassiskt "men"...
...mina gruppkamrater envisas med att vi ska spela ett drama.
Drama ger mig gåshud och nervsmärta.
Drama får mig att se rött. Teater var den ena av de två saker vi höll på med under våra tre år på Barn- och Fritidsprogrammet. Det andra var idog tillverkning av svampar och morötter av hönsnät, tidningspapper och tapetlim. Pappersfigurer är roligt. Drama är traumatiskt.
Trots mina tappra försök att visa vilket lidande skådespeleri innebär för mig så bevekar de sig icke!
Drama blir det och jag vet inte vad jag ska hitta på för att betala tillbaka i nästa grupparbete.
Kanske ännu mer militant stavningsfascism?
I dag har jag också inhandlat en färgburk. (Inte helt ovanligt med färgburkar i mitt liv)
Svart lackfärg, Jotun Lady, som ska målas på en utdragbar kökssoffa modell rak. En kvarleva från 50-talet gissar jag. Ärvd från makens farfader.
Inga krusiduller. Slät och bra. (soffan alltså, inte farfar...) Ska bli säng åt sonen. Funderar på att antingen fästa wallies på framkanten av lådan, eller så köpa dekorvinyl och skära ut bokstäverna i sonens namn och fästa dem på framkanten i stället. Hade varit roligt med nåt leopardmönstat eller så... pojkig djungelsäng, kanske?
Anledningen till att vi gör en fullstor säng till så liten gosse är helt enkelt att när han flyttat ut ur spjälsängen och kommer på att han kan gå till oss på nätterna så behöver hans mamma nånstans att få fristad. Är det inte märkligt att ungarna dras till just min sida av sängen? Tar mitt täcke, tar min kudde och sparkar mig i ryggen med sina isbitar till fossingar... medan pappan ligger ostörd på sina 90 centimeter...
Bäst att man tar och lägger sig nu. Det blir mest troligt en dag i morgon också...
För Kung och Fosterland!
Ännu en härlig kväll med bokgruppen!
Tänk vad man hinner avhandla på ett par timmar:
-Kronprinsessans förlovning med blivande hertig av... ja, vad var det? Gästrikland?
-Drottningens plastikoperationer och de tveksamma resultaten av dessa.
-Att Hans Majestät nog egentligen är en trevlig prick. Fast han är kung.
-Vad sjutton har Fredrik Reinfeldt med Daniel & Vickans kärleksliv att göra?
-Att Drottningens livvakter fick spader när Hennes Majestät åkte hiss tillsammans med NHR:s rullstolsburna ordförande. Utan att livvakterna hann följa med. Tänk er rubrikerna: Drottningen kidnappad av kvinna i elrullstol...
Det blev mycket royalties idag, så att säga.
...och så lite bok förstås. Emellanåt.
Tänk vad man hinner avhandla på ett par timmar:
-Kronprinsessans förlovning med blivande hertig av... ja, vad var det? Gästrikland?
-Drottningens plastikoperationer och de tveksamma resultaten av dessa.
-Att Hans Majestät nog egentligen är en trevlig prick. Fast han är kung.
-Vad sjutton har Fredrik Reinfeldt med Daniel & Vickans kärleksliv att göra?
-Att Drottningens livvakter fick spader när Hennes Majestät åkte hiss tillsammans med NHR:s rullstolsburna ordförande. Utan att livvakterna hann följa med. Tänk er rubrikerna: Drottningen kidnappad av kvinna i elrullstol...
Det blev mycket royalties idag, så att säga.
...och så lite bok förstås. Emellanåt.
Det ofattbara... fortfarande lika ofattbart.
Läste på Aftonbladet att en av polisens teorier kring mordet på Carolin är att Carolin
kan ha försökt ta av den berusade Alldén bilnycklarna eller kanske påtalat att han var onykter...
Jag vet förstås inget om det som skrivs är sant. Man måste alltid se på kvällspressens nyheter med ett mått av tveksamhet.
Kanske kommer det aldrig fram någon egentlig sanning.
Och om det kommer fram, hur ska man kunna lita på att det verkligen är sanning?
Oavsett vilket så tror jag att Carolin var en person som verkligen skulle ha vågat säga ifrån om hon märkte
att han körde bil onykter. Eller att något annat var galet. Just då, eller i något annat sammanhang där det kan ha behövts.
Det högaktar jag henne för.
Rättegången börjar om några dagar och jag hoppas att pressen kan hålla sig i bakgrunden.
Att Carolins familj och Alldéns familj kan få gå skyddade från kameror och journalister.
Det är en tillräckligt påfrestande situation för dem redan.
Någon rättvisa kommer inte att skipas.
Det finns inget tillräckligt straff.
Inga tillräckliga ersättningar.
Jag hoppas i allla fall att det ordnas så att Alldén
aldrig mer får möjlighet att göra någon annan så illa igen.
Det är viktigt att andra människor kan känna sig säkra.
Tidigare i veckan pratade de i P4 Norrbotten om kostnaderna för utredningen.
Om huruvida länets polis hållit sig inom budget och hur budgeten kommer att påverkas av
den stora utredningen. Det kändes så ovärdigt. Man kan inte prata om pengar när det handlar om att försöka rädda ett människoliv, söka svar på varför det hände eller försöka ordna mesta möjliga upprättelse.
Carolin har i alla fall fått komma hem. Hon har fått en fin och värdig begravning. Hon har fått en plats att vila på
och hon får lämnas i fred och i frid. Det känns bra.
Men förstå kommer man nog aldrig att göra...
Jag ber för och tänker på Carolins familj under de dagar som ligger framför dem nu.
Och jag är inte ensam om det. Det är jag övertygad om.
kan ha försökt ta av den berusade Alldén bilnycklarna eller kanske påtalat att han var onykter...
Jag vet förstås inget om det som skrivs är sant. Man måste alltid se på kvällspressens nyheter med ett mått av tveksamhet.
Kanske kommer det aldrig fram någon egentlig sanning.
Och om det kommer fram, hur ska man kunna lita på att det verkligen är sanning?
Oavsett vilket så tror jag att Carolin var en person som verkligen skulle ha vågat säga ifrån om hon märkte
att han körde bil onykter. Eller att något annat var galet. Just då, eller i något annat sammanhang där det kan ha behövts.
Det högaktar jag henne för.
Rättegången börjar om några dagar och jag hoppas att pressen kan hålla sig i bakgrunden.
Att Carolins familj och Alldéns familj kan få gå skyddade från kameror och journalister.
Det är en tillräckligt påfrestande situation för dem redan.
Någon rättvisa kommer inte att skipas.
Det finns inget tillräckligt straff.
Inga tillräckliga ersättningar.
Jag hoppas i allla fall att det ordnas så att Alldén
aldrig mer får möjlighet att göra någon annan så illa igen.
Det är viktigt att andra människor kan känna sig säkra.
Tidigare i veckan pratade de i P4 Norrbotten om kostnaderna för utredningen.
Om huruvida länets polis hållit sig inom budget och hur budgeten kommer att påverkas av
den stora utredningen. Det kändes så ovärdigt. Man kan inte prata om pengar när det handlar om att försöka rädda ett människoliv, söka svar på varför det hände eller försöka ordna mesta möjliga upprättelse.
Carolin har i alla fall fått komma hem. Hon har fått en fin och värdig begravning. Hon har fått en plats att vila på
och hon får lämnas i fred och i frid. Det känns bra.
Men förstå kommer man nog aldrig att göra...
Jag ber för och tänker på Carolins familj under de dagar som ligger framför dem nu.
Och jag är inte ensam om det. Det är jag övertygad om.
Veckans ord...
Sonen har ett underbart språk. Han pratar o-a-v-b-r-u-t-e-t med långa målande meningar.
Vissa uttal är inte riktigt finslipade än och det är så gulligt så det är inte klokt.
I morse har han tittat på Råli Räterbil och på Dora Utpoktaren. Han vill gärna åka Tur-Volvo (survolvo, hrmm...)
eller Marmor och Parpars bil till dagit och på dagit ska han paktiskt leka med Den Lilla Linuten och Prida.
På kvällen innan han somnar vill han förstås ge oss en pött.
(och jag tackar inte nej till en riktigt gosig pött!)
Sen säger han också saker högt och tydligt som inte är så smickrande alla gånger.
På vårdcentralen förra veckan, när vi gick förbi en gammal trött man, sa lilla guldgossen:
-Den där parbrorn var jättearg!
-Nä, sa jag, inte var han väl arg?
-Jåå, han var JÄTTEARG!
Dottern har ju alltid varit kusligt välartikulerad, så vi fick inte uppleva så mycket barnspråk med henne.
Däremot skriver hon massor nu och det blir så klart inte riktigt rätt jämt. Hennes skriftspråk är lika ljuvligt som sonens tal.
I går konstruerade hon ett eget spel med spelpjäser och hela klabbet. Det är pilar hit och pilar dit och man kan bli tvungen att stå över sex kast på ett ställe. Hårda bud!
I instruktionerna står det:
"ÅMDUFARPÅNRINMEETKRYSSÅFÅRDUVÄNTAPÅNÄSTAVARV"
(Om du far på en ring med ett kryss så får du vänta på nästa varv)
Läsa kan hon också, hon skulle säkert kunna läsa nån liten Tottebok hjälpligt för sin bror men hon gillar inte att man ber henne läsa högt... :-)
Nu har jag manglat hjärtats retledningssystem foch QRS-komplexet färdigt för ikväll.
Nya tag i morgon... men tills dess: Över å ut!
Vissa uttal är inte riktigt finslipade än och det är så gulligt så det är inte klokt.
I morse har han tittat på Råli Räterbil och på Dora Utpoktaren. Han vill gärna åka Tur-Volvo (survolvo, hrmm...)
eller Marmor och Parpars bil till dagit och på dagit ska han paktiskt leka med Den Lilla Linuten och Prida.
På kvällen innan han somnar vill han förstås ge oss en pött.
(och jag tackar inte nej till en riktigt gosig pött!)
Sen säger han också saker högt och tydligt som inte är så smickrande alla gånger.
På vårdcentralen förra veckan, när vi gick förbi en gammal trött man, sa lilla guldgossen:
-Den där parbrorn var jättearg!
-Nä, sa jag, inte var han väl arg?
-Jåå, han var JÄTTEARG!
Dottern har ju alltid varit kusligt välartikulerad, så vi fick inte uppleva så mycket barnspråk med henne.
Däremot skriver hon massor nu och det blir så klart inte riktigt rätt jämt. Hennes skriftspråk är lika ljuvligt som sonens tal.
I går konstruerade hon ett eget spel med spelpjäser och hela klabbet. Det är pilar hit och pilar dit och man kan bli tvungen att stå över sex kast på ett ställe. Hårda bud!
I instruktionerna står det:
"ÅMDUFARPÅNRINMEETKRYSSÅFÅRDUVÄNTAPÅNÄSTAVARV"
(Om du far på en ring med ett kryss så får du vänta på nästa varv)
Läsa kan hon också, hon skulle säkert kunna läsa nån liten Tottebok hjälpligt för sin bror men hon gillar inte att man ber henne läsa högt... :-)
Nu har jag manglat hjärtats retledningssystem foch QRS-komplexet färdigt för ikväll.
Nya tag i morgon... men tills dess: Över å ut!
Lagom är bäst...
Och när det gäller vår Kronprinsessa så blir hela förlovningsfaderullan ganska snabbt lite too much.
Satt i bilen och lyssnade på radion när de tu kungjorde sina bröllopsplaner. Ett politiskt och royalistiskt korrekt tillkännagivande med lagom mycket smör och sentimentalitet som fick håret att resa sig i huvet på mig. Blööörk!
Somliga av er vet ju hur jag känner för romantik och smäktande poesi...
Nåja, jag tycker i alla fall att det är ganska roande att Kronprinsessan valde en simpel gymägare till gemål... Heja Vickan!
Satt i bilen och lyssnade på radion när de tu kungjorde sina bröllopsplaner. Ett politiskt och royalistiskt korrekt tillkännagivande med lagom mycket smör och sentimentalitet som fick håret att resa sig i huvet på mig. Blööörk!
Somliga av er vet ju hur jag känner för romantik och smäktande poesi...
Nåja, jag tycker i alla fall att det är ganska roande att Kronprinsessan valde en simpel gymägare till gemål... Heja Vickan!
Jag ooorkar inte vara snäll hela tiiiden...
Brukar aldrig bli så där jättepersonlig i bloggen. Inte skälla så mycket. Inte svära. Inte smutskasta annat än företeelser och dåliga barnprogram. Och Christer Sjögren. Men i kväll gör jag ett undantag.:
Min farsa ska ha sig en släng av sleven.
Nu är jag ooohyggligt less på honom. Tvi, tvi...
När vi jobbar helg, jag och bättre hälften, så gör vi det samtidigt.
Några hundpass för att kunna få 2/3 av helgerna tillsammans som den familj vi är.
Morsan har lovat att sköta barnen hemma hos oss de helgerna och vi är mer än tacksamma för det.
Jag åker hem och sover på morgnarna och tar då med mig morsan hem till oss. Hon har inget körkort. Min man tar den redan uppvärmda bilen och åker iväg. Vi möts i dörren.
När min man kommer hem tar jag den redan uppvärmda bilen och åker till jobbet. Vi möts i dörren. Och så tar jag med mig morsan hem till dem igen... det funkar hyggligt.
Ibland krånglar det till sig; maken min börjar nån enstaka gång mitt på dagen i stället och slutar då inte förrän långt efter jag har börjat om.
Alltså måste jag iväg medan han fortfarande är på jobbet och sen när morsan ska hem så kan ju inte min man skjutsa hem henne för han kan ju inte lämna de sovande barnen ensamma... Invecklat? Ja, rätt så.
Det som då skulle behövas är att farsan, som har körkort, bil och helt obegränsat med ledig tid, kunde skjutsa upp morsan till oss och hämta henne sedan. Skulle göra allt så mycket enklare. Men icke då!
S-k-i-t-g-u-b-b-e-n (om man stavar ordet har man liksom inte uttalat det högt) är så tjurskallig så att han vägrar.
Bara för att han av endera anledningen är sur på mig, på morsan, på Gud eller på Reinfeldt.
Det är farsan mot världen, stackars lilla vuxna människan... han tycks leva i den tron att jordaxeln är intryckt i en av hans posteriora kroppsdelar...
Därför ska jag lägga upp en annons på Blocket:
"Bortskänkes: Sämre begagnad skitgubbe.
Sur, gnetig stofil från sent 40-tal. Lätt avmagrad, tunnhårig.
Liten social förmåga, i ärlighetens namn ganska otrevlig, skrytsam och har vissa defekter
avseende moral och ärlighet. Stort ego, enorm hybris.
Höga krav på näringstillförsel. Petig, gnällig.
Kan med fördel användas som fågelskrämma.
Fungerar också avskräckande mot Jehovas Vittnen.
Ring nu! 500:- till den som tar honom. Först till kvarn..."
Min farsa ska ha sig en släng av sleven.
Nu är jag ooohyggligt less på honom. Tvi, tvi...
När vi jobbar helg, jag och bättre hälften, så gör vi det samtidigt.
Några hundpass för att kunna få 2/3 av helgerna tillsammans som den familj vi är.
Morsan har lovat att sköta barnen hemma hos oss de helgerna och vi är mer än tacksamma för det.
Jag åker hem och sover på morgnarna och tar då med mig morsan hem till oss. Hon har inget körkort. Min man tar den redan uppvärmda bilen och åker iväg. Vi möts i dörren.
När min man kommer hem tar jag den redan uppvärmda bilen och åker till jobbet. Vi möts i dörren. Och så tar jag med mig morsan hem till dem igen... det funkar hyggligt.
Ibland krånglar det till sig; maken min börjar nån enstaka gång mitt på dagen i stället och slutar då inte förrän långt efter jag har börjat om.
Alltså måste jag iväg medan han fortfarande är på jobbet och sen när morsan ska hem så kan ju inte min man skjutsa hem henne för han kan ju inte lämna de sovande barnen ensamma... Invecklat? Ja, rätt så.
Det som då skulle behövas är att farsan, som har körkort, bil och helt obegränsat med ledig tid, kunde skjutsa upp morsan till oss och hämta henne sedan. Skulle göra allt så mycket enklare. Men icke då!
S-k-i-t-g-u-b-b-e-n (om man stavar ordet har man liksom inte uttalat det högt) är så tjurskallig så att han vägrar.
Bara för att han av endera anledningen är sur på mig, på morsan, på Gud eller på Reinfeldt.
Det är farsan mot världen, stackars lilla vuxna människan... han tycks leva i den tron att jordaxeln är intryckt i en av hans posteriora kroppsdelar...
Därför ska jag lägga upp en annons på Blocket:
"Bortskänkes: Sämre begagnad skitgubbe.
Sur, gnetig stofil från sent 40-tal. Lätt avmagrad, tunnhårig.
Liten social förmåga, i ärlighetens namn ganska otrevlig, skrytsam och har vissa defekter
avseende moral och ärlighet. Stort ego, enorm hybris.
Höga krav på näringstillförsel. Petig, gnällig.
Kan med fördel användas som fågelskrämma.
Fungerar också avskräckande mot Jehovas Vittnen.
Ring nu! 500:- till den som tar honom. Först till kvarn..."
I skolen icke hava begär till vattenklosetten...
Ibland har nöden ingen lag, det insåg jag och gick på dass mitt under middagen.
Priset jag fick betala för att slippa undan den förstoppning som hade uppstått om jag inte gett kall på mina behov, var att jag efter uträttat ärende fick skopa tillbaka en liter Norrmejerier Laktosfri mellanmjölk i paketet. Medelst matsked.
Näste gång någon (läs: sonen) ska dricka Norrmejerier Laktosfri mellanmjölk så blir det med möjliga spår av jordgubbe.
Finns ingen tidsstudieman i världen som skulle hinna klocka den gossens hyss med vanligt stoppur. Vi pratar tusendelar här...
Priset jag fick betala för att slippa undan den förstoppning som hade uppstått om jag inte gett kall på mina behov, var att jag efter uträttat ärende fick skopa tillbaka en liter Norrmejerier Laktosfri mellanmjölk i paketet. Medelst matsked.
Näste gång någon (läs: sonen) ska dricka Norrmejerier Laktosfri mellanmjölk så blir det med möjliga spår av jordgubbe.
Finns ingen tidsstudieman i världen som skulle hinna klocka den gossens hyss med vanligt stoppur. Vi pratar tusendelar här...
Instant answer of prayers...
Fick en undran om varför jag tagit bort min, citat: "fina design".
Först och främst tackar jag för komplimangen.
Orsaken är att jag tillverkade en vårigare header, men får inte till det med måtten
när jag försöker lägga in det i kodrullan... blir bara snett och rumphugget. Så om nån känner sig manad att designa min blogg jättegratis och jättesnyggt så är det bara att köra på!
Angående diffusionen och osmosen och min avoga inställning till dessa två,
så kan jag meddela att jag fick ett omedelbart bönesvar á la stora mått igår kväll:
Plötsligt så fattade jag det! Bara så där! Polletterna vräkte ner. Ljuset tändes i vindsvåningen.
-EUREEEKA!
Dessutom tror jag att jag ska ta till mig Kulturkoftans tips om att göra en saga av allt mumbojumbo som jag ska lära mig. Man ska tydligen använda mycket konstiga ord, bajs och åsnesnor var hennes tips och det känns som att det kan bli en barnlek för mig om jag tillåts använda sån vokabulär, hahaha..
Dagen har tillbringats på Studiecentrum. Ett grupparbete ska färdigställas och vi förväntas använda korrekt språk (torraste vetenskapssvenska, gissar jag) och slipade referenshänvisningar. Upplägget ska följa en given ordning, med rubriker i rätt följd, Times New Roman, tolv punkter. 1,5 raders avstånd mellan texten.
Mitt bidrag har i alla fall inget med "given ordning" att göra. Det klarar Fru Lundgren och de övriga med bravur.
Däremot har jag pekat med hela handen i språkfrågan. Viftat och dirigerat. Språkpolis som jag är. Militant sådan.
Hoppas att ingen tog illa vid sig av mina rättelser. Torr vetenskapssvenska är mer min hemvist än upplägg
och ordning. Sorry, flickor!
I morgon har familjen ledig dag, för att få lite (med betoning på lite. Det blir alldeles för lite) tid tillsammans inför helgtjänstgöringen. Men vad hittar man på tillsammans när termometern envisas med att hånskratta mot oss med sina dryga 20 minusgrader...? Nimbys värld gjorde vi för ett par helger sen, så dit ska vi inte... Vad mer kan man göra?
Tips mottages tacksamt!
I morgon kväll är det dags för bokgruppen, alias Småbarnsmammor-träffas-över-en-kopp-kaffe-ett-glas-saft och en macka-och-delar-med-sig-av-livserfarenheter. Det är en beroendeframkallande sysselsättning, i alla fall för min del.
Många klokskaper och goda skratt.
Nu hör jag att gubben kommer hem från Tonårsgruppen. (Ledare, inte deltagare....) så då blir det väl lite armbrytning om hushållssysslorna. ;-)
God natt alla där ute!
Först och främst tackar jag för komplimangen.
Orsaken är att jag tillverkade en vårigare header, men får inte till det med måtten
när jag försöker lägga in det i kodrullan... blir bara snett och rumphugget. Så om nån känner sig manad att designa min blogg jättegratis och jättesnyggt så är det bara att köra på!
Angående diffusionen och osmosen och min avoga inställning till dessa två,
så kan jag meddela att jag fick ett omedelbart bönesvar á la stora mått igår kväll:
Plötsligt så fattade jag det! Bara så där! Polletterna vräkte ner. Ljuset tändes i vindsvåningen.
-EUREEEKA!
Dessutom tror jag att jag ska ta till mig Kulturkoftans tips om att göra en saga av allt mumbojumbo som jag ska lära mig. Man ska tydligen använda mycket konstiga ord, bajs och åsnesnor var hennes tips och det känns som att det kan bli en barnlek för mig om jag tillåts använda sån vokabulär, hahaha..
Dagen har tillbringats på Studiecentrum. Ett grupparbete ska färdigställas och vi förväntas använda korrekt språk (torraste vetenskapssvenska, gissar jag) och slipade referenshänvisningar. Upplägget ska följa en given ordning, med rubriker i rätt följd, Times New Roman, tolv punkter. 1,5 raders avstånd mellan texten.
Mitt bidrag har i alla fall inget med "given ordning" att göra. Det klarar Fru Lundgren och de övriga med bravur.
Däremot har jag pekat med hela handen i språkfrågan. Viftat och dirigerat. Språkpolis som jag är. Militant sådan.
Hoppas att ingen tog illa vid sig av mina rättelser. Torr vetenskapssvenska är mer min hemvist än upplägg
och ordning. Sorry, flickor!
I morgon har familjen ledig dag, för att få lite (med betoning på lite. Det blir alldeles för lite) tid tillsammans inför helgtjänstgöringen. Men vad hittar man på tillsammans när termometern envisas med att hånskratta mot oss med sina dryga 20 minusgrader...? Nimbys värld gjorde vi för ett par helger sen, så dit ska vi inte... Vad mer kan man göra?
Tips mottages tacksamt!
I morgon kväll är det dags för bokgruppen, alias Småbarnsmammor-träffas-över-
Många klokskaper och goda skratt.
Nu hör jag att gubben kommer hem från Tonårsgruppen. (Ledare, inte deltagare....) så då blir det väl lite armbrytning om hushållssysslorna. ;-)
God natt alla där ute!
Men för bövelen...
Ge mig vilka konstiga latinska ord som helst.
Jag lovar att lära mig dem och du ska kunna väcka mig mitt i natten,
jag ska fortfarande kunna svara på vad de betyder.
Be mig peka ut hjärtats delar och alla artärerna, nemas problemas...
MEN... fråga mig för allt i världen inte om osmos och diffusion.
Den ena går från högre till lägre koncentration av vatten eller lösta ämnen.
Hit eller dit, upp eller ner. Vatten in och annat ut.
Eller blablabla... jag verkar inte kunna lära mig det!
Jag skulle säkert kunna svara rätt på frågorna i tentan... men likfullt har jag inte FATTAT!
Åååh, så störande!
Jag lovar att lära mig dem och du ska kunna väcka mig mitt i natten,
jag ska fortfarande kunna svara på vad de betyder.
Be mig peka ut hjärtats delar och alla artärerna, nemas problemas...
MEN... fråga mig för allt i världen inte om osmos och diffusion.
Den ena går från högre till lägre koncentration av vatten eller lösta ämnen.
Hit eller dit, upp eller ner. Vatten in och annat ut.
Eller blablabla... jag verkar inte kunna lära mig det!
Jag skulle säkert kunna svara rätt på frågorna i tentan... men likfullt har jag inte FATTAT!
Åååh, så störande!
Plötsligt hände det...
... i lilla Piteå.
Tyra, en bekant till morsan och farsan skrapade hem 1,8 mille på Triss!
Visst är det väl häftigt?! Tänk så skönt: två förtidspensionärer som inte behöver bry sig mer om att
få debet och kredit att hålla sams... lovely!
Ibland blir man konfunderad...
Barnen ville måla efter middagen, så jag tog fram tubfärger och
plockade av lite tröjor i förebyggande syfte.
Sonen kladdade förstås ofantligt mycket på sitt papper.
Dottern var mer noggrann och sormade bara lite.
Så tröttnade sonen på måleriet och ville efter avtvagning se Bolibompa.
Dottern ville fortsätta måla förstås.
Jag tänkte att det var kanonläge för mig att hinna ta en snabbdusch, så
jag vädjade till sonen att sitta snällt vid tv:n.
Dottern + måla är en helsäker kombination, så det borde gå...
Gick finfint. Till en början.
Sen ropade dottern att hon hade "spillt lite färg" så när jag duschat klart
gick jag ut i köket för att beskåda...hrmm... förödelsen.
"Spillt lite färg" betydde egentligen att hon avsiktligen målat hela överkroppen med
akrylfärg. "Hoppsan" tyckte hon.
"Suck" tänkte jag.
Sonen satt snällt kvar vid tv:n.
Dottern skrubbades av ordentligt.
Man tycker att man borde kunna förvänta sig att den som nästan är sex år,
skulle klara fem ynka minuter på egen hand bättre än den som är snart tre?
Fast det var väl esteten i henne som tog kommandot... :-)
Tyra, en bekant till morsan och farsan skrapade hem 1,8 mille på Triss!
Visst är det väl häftigt?! Tänk så skönt: två förtidspensionärer som inte behöver bry sig mer om att
få debet och kredit att hålla sams... lovely!
Ibland blir man konfunderad...
Barnen ville måla efter middagen, så jag tog fram tubfärger och
plockade av lite tröjor i förebyggande syfte.
Sonen kladdade förstås ofantligt mycket på sitt papper.
Dottern var mer noggrann och sormade bara lite.
Så tröttnade sonen på måleriet och ville efter avtvagning se Bolibompa.
Dottern ville fortsätta måla förstås.
Jag tänkte att det var kanonläge för mig att hinna ta en snabbdusch, så
jag vädjade till sonen att sitta snällt vid tv:n.
Dottern + måla är en helsäker kombination, så det borde gå...
Gick finfint. Till en början.
Sen ropade dottern att hon hade "spillt lite färg" så när jag duschat klart
gick jag ut i köket för att beskåda...hrmm... förödelsen.
"Spillt lite färg" betydde egentligen att hon avsiktligen målat hela överkroppen med
akrylfärg. "Hoppsan" tyckte hon.
"Suck" tänkte jag.
Sonen satt snällt kvar vid tv:n.
Dottern skrubbades av ordentligt.
Man tycker att man borde kunna förvänta sig att den som nästan är sex år,
skulle klara fem ynka minuter på egen hand bättre än den som är snart tre?
Fast det var väl esteten i henne som tog kommandot... :-)
På jobbet...
På jobbet. Känns lite ovant.
Arbetskamraterna sitter och kollar på Milan/Intermatchen.
Den ena frivilligt. Den andra i brist på annat. Gissar jag.
Den förstnämnda vrålar och svär.
Man kan ana att matchen inte går Milans väg.
Själv försöker jag läsa på lite anatomi,
nu när jag fått min nya svenska bok.
Oj, så mycket lättare allt blev!
Snart lämnar jag cellen och går över till
cirkulationen.
Var på 30-årsfest igår.
Oj, så trevligt. Fler människor borde ta och fylla 30.
Både kompisar från den vanliga "stammen" var där. En del andra bekanta.
Och så en del arbetskamrater, eftersom jag och födelsedagsbarnet
delar på en hoper sådana..
Vi och grannarna/kompisarna promenerade hem klockan 02.
Då hade det blivit lite varmare än det varit sista tiden
och det var härligt. Gamla minnen väcktes till liv,
från den tid då läggdags vid tidigast 02 var standard.
Många nätter har man promenerat, cyklat, kört moped
hem. Framförallt under ljusa sommarnätter. Ljuvligt!
(Och så sjönk jag in i ett sentimentalt hål igen... som vanligt.)
Nu blir det mera cellkunskap.
Tänk att cellens membran bara är 5 nm tjockt.
Alltså: 0,000005 millimeter. Och innanför detta skal ryms
hundratals pyttesmå organ som utför alla de processer som gör att vi
kan leva.
Livet - en slump? Knappast!
Nu är de i gång igen...
...barnprogramsproducenterna som tittat för djupt i ziplockpåsarna med svampbitar från internetsajten
www.smokeasmörsopp.com
"God natt Makka Pakka... God natt Haaoooooer (med djupaste avgrundsrösten)...
...och ungefär här kommer en ljusblå zeppelinare flygande, som pruttar och blinkar rött med nosen...
..."God natt Ninke Nånk... å God natt Pinke Pånk... God natt aaaallihop.
Föreställ er programspånarmötet i TV-huset...
En Woody Allen-wannabe, Staffan Westerberg á naturelle och så Kristina Lugn i Lotusställning.
"Kan nån skicka pipan?"
www.smokeasmörsopp.com
"God natt Makka Pakka... God natt Haaoooooer (med djupaste avgrundsrösten)...
...och ungefär här kommer en ljusblå zeppelinare flygande, som pruttar och blinkar rött med nosen...
..."God natt Ninke Nånk... å God natt Pinke Pånk... God natt aaaallihop.
Föreställ er programspånarmötet i TV-huset...
En Woody Allen-wannabe, Staffan Westerberg á naturelle och så Kristina Lugn i Lotusställning.
"Kan nån skicka pipan?"
I väntan på den svenska anatomiboken...
...som ska komma med post senast i morgon, får jag nöja mig med Google och Wikipedia.
Hittade även en mycket bra och överskådlig svensk-finsk medicinsida
och det är ju inte helt fel att göra två flugor på smällen. För håll med om
att det är bra att känna till att struphuvudet kallas "kurkunpää" på finska.
Det blir en del famlande i blindo, när LTU prompt ska ha engelsk kurslitteratur
fast den engelska terminologin (medicinfikonspråket) skiljer sig väsentligt från svenskans.
Och att då försöka läsa på ur engelska boken är bortkastat eftersom jag då måste lära mig de svenska orden sen.
Dubbelarbete. Men, som sagt, svensk bok är beställd (670 pengar...) så jag hoppas den dyker upp innan helgen.
Just nu får jag nöja mig med att plugga in bilder som vi fått utdragna på papper.
Börjar få kläm på hur luftvägarna ser ut och vad delarna heter:
Larynx-Trachea-Bronchus Principalis-Sekundärbronk-Tertiärbronk-Bronkiol-Alveol.
Det där är alltså syrets väg ner till lungorna.
Och tvärtom, koldioxidens väg från lungan och ut ur kroppen.
Inte för att ni bryr er, men jag ser det som en liten repetition.
Och om ni händelsevis dragit på er en bihåleinflammation, så kan jag upplysa er om att bihålorna heter
Sinus Sphenoidalis, Sinus Maxillaris, Sinus Frontalis och Sinus Ethmoidalis.
Maxilla är f.ö överkäken.
En annan viktig nyhet är att Johansson m. fam. blivit med hund. Bob.
Han har inte flyttat in än, men det blir spännande att se vad det är för nåt.
Enligt uppgift är han en liten blandras, men ingen bjäbbare.
Nu ska jag dissekera en kyckling (en stekt) och sen blir det tekopp. (den tredje för idag)
Sidospår?
Gårdagens Marratechföreläsning (via webbkamera) om kroppens vävnader:
Läraren: - Vissa retikulära fibrer ligger bara Hoven Droven.
De långväga distanseleverna: -???
Läraren: -Vissa vävnader är som fjäderstål.
Eleverna: -???
Läraren: -Andra vävnader är som ladutak.
Eleverna:-???
Läraren: -Vad heter grässlätterna i Australien?
En elev: -Öööh... outback... tror jag.
Läraren: -Gör det verkligen det, är du en aussie eller?
Såg nu att man kan nominera sin favoritlärare till Luleå Studentkårs "Bästa Lärare"-tävling.
Jag har mitt val klart. Love this man. Han gör livet så mycket roligare att leva!
Läraren: - Vissa retikulära fibrer ligger bara Hoven Droven.
De långväga distanseleverna: -???
Läraren: -Vissa vävnader är som fjäderstål.
Eleverna: -???
Läraren: -Andra vävnader är som ladutak.
Eleverna:-???
Läraren: -Vad heter grässlätterna i Australien?
En elev: -Öööh... outback... tror jag.
Läraren: -Gör det verkligen det, är du en aussie eller?
Såg nu att man kan nominera sin favoritlärare till Luleå Studentkårs "Bästa Lärare"-tävling.
Jag har mitt val klart. Love this man. Han gör livet så mycket roligare att leva!
Jag bugar mig djupt!
Jag har fått en award! Gissa om jag blev glad! Ingrid gav mig utmärkelsen.
Att det är just Ingrid är extra roligt, eftersom vår bloggbekantskap började med en liten meningsskiljaktighet
om parkeringstillståndets vara eller inte vara. Jag tror att vi förstod varandra till slut och Ingrids blogg tycker jag att ni alla ska besöka. Hon skriver och delar med sig av många kloka tankar!
Awarden ska skickas vidare till andra bra bloggare och det är svårt att välja ut nån... men eftersom utmärkelsen heter "Kreativ Blogger" så väljer jag några skapande personer:
Fru Lundgren. Har ni inte tittat in hos henne och kollat hennes glasetsningar så måste ni göra det bums.
Kreativitet i den högre skolan!
Karros Skräpbookhörna. Det är med idel avundsjuka och med lysten blick jag tittar på hennes fantastiska scrapbookalster!
Lilla My, som har ett kreativt inredningsöga och dessutom ett fantastiskt kreativt förhållningssätt till livet!
Jag tror det får räcka så. Tre riktigt kreativa bloggare!
...
Efter några omstruktureringar blev det hemmastudier idag, istället för praktik. Lägger sista praktikdagen nästa vecka i stället.
Nu har Det Stora Allvaret börjat: Tentapluggandet!
Och det är just detta som är min största (av alla) svaghet: att skapa ordning och struktur och
genomföra saker planerat och i rätt följd.
Jag har börjat från början, tänker vara benhård med det, inget hoppande och hattande hit och dit!
Har samtalat med kompisen/kurskompisen i grannbyn via MSN, alltså med webbkamera, lurar och mikrofon.
Lite suspekt är det och hon får tåla att se mig i min mest osminkade, okammade form. Hav överseende Fru Lundgren!
Men det är ju helt suveränt att kunna konferera fast man bor så långt ifrån varandra (hrmm... fyra kilometer) och hjälpas åt genom alla böcker om jonkanaler, natriumpumpar och dubbelhelixar...
Den uppmärksamme ser att jag också gör ett försök att skriva ocentrerat. Observera: ett FÖRSÖK. Blir säkert inget permanent. Visst är det märkligt att en människa, i detta fallet jag, kan vara så ostrukturerad samtidigt som vissa saker MÅSTE vara symmetriska, lika till antalet eller i det fall det handlar om tavlor, hänga exakt lika högt på väggen? Eller skriven text som måste vara exakt på mitten av skrivytan? Det måste ligga nån diagnos bakom detta... men nu går jag alltså mot mina måsten och struntar i centreringen. Friskt kopplat, hälften brunnet!
Här finns en ny blogg som måste kollas: Kulturkoftans make, Hemmapappan har börjat blogga. Kan bli riktigt kul!
Höll så när som på en timme att missa ett födelsedagskalas igår, som dottern var bjuden på. Ajajaj... dock styrdes det upp när kompisen sa att deras dotter skulle på kalas. Då slog det mig. Hårt. Vår dotter var ju också bjuden. Baaad Mama!
Tack och lov hade kompisen ett litet lager presumtiva kalaspresenter hemma, så jag lånade en av dem och slog in den i det fulaste paket jag åstadkommit nånsin. Pappret var snyggt, men mammas förmåga var dålig just igår, så det blev som det blev. Nåväl, dottern kom sig iväg på kalas, intet ont anande om den fadäs som hennes mamma höll på att ställa till med.
Nu ska kidsen hämtas på dagis å sen blir det helgstädning. Lite försenat. Eller alldeles för tidigt.
Nu har Det Stora Allvaret börjat: Tentapluggandet!
Och det är just detta som är min största (av alla) svaghet: att skapa ordning och struktur och
genomföra saker planerat och i rätt följd.
Jag har börjat från början, tänker vara benhård med det, inget hoppande och hattande hit och dit!
Har samtalat med kompisen/kurskompisen i grannbyn via MSN, alltså med webbkamera, lurar och mikrofon.
Lite suspekt är det och hon får tåla att se mig i min mest osminkade, okammade form. Hav överseende Fru Lundgren!
Men det är ju helt suveränt att kunna konferera fast man bor så långt ifrån varandra (hrmm... fyra kilometer) och hjälpas åt genom alla böcker om jonkanaler, natriumpumpar och dubbelhelixar...
Den uppmärksamme ser att jag också gör ett försök att skriva ocentrerat. Observera: ett FÖRSÖK. Blir säkert inget permanent. Visst är det märkligt att en människa, i detta fallet jag, kan vara så ostrukturerad samtidigt som vissa saker MÅSTE vara symmetriska, lika till antalet eller i det fall det handlar om tavlor, hänga exakt lika högt på väggen? Eller skriven text som måste vara exakt på mitten av skrivytan? Det måste ligga nån diagnos bakom detta... men nu går jag alltså mot mina måsten och struntar i centreringen. Friskt kopplat, hälften brunnet!
Här finns en ny blogg som måste kollas: Kulturkoftans make, Hemmapappan har börjat blogga. Kan bli riktigt kul!
Höll så när som på en timme att missa ett födelsedagskalas igår, som dottern var bjuden på. Ajajaj... dock styrdes det upp när kompisen sa att deras dotter skulle på kalas. Då slog det mig. Hårt. Vår dotter var ju också bjuden. Baaad Mama!
Tack och lov hade kompisen ett litet lager presumtiva kalaspresenter hemma, så jag lånade en av dem och slog in den i det fulaste paket jag åstadkommit nånsin. Pappret var snyggt, men mammas förmåga var dålig just igår, så det blev som det blev. Nåväl, dottern kom sig iväg på kalas, intet ont anande om den fadäs som hennes mamma höll på att ställa till med.
Nu ska kidsen hämtas på dagis å sen blir det helgstädning. Lite försenat. Eller alldeles för tidigt.
Älskade Volvo...
<----Vy över byn idag...Usch vad mycket snö!
Den här byhålan är på intet sätt Gudsförgäten,
men Kommunens snöröjning
verkar däremot ha missat att sätta en
nål på vår lilla prick på kartan...
Kvarterets väg är snart farbar endast med
skoter eller vessla.
Och det är ingen överdrift.
Skulle backa ut från svärmor
och svärfars gård ikväll
och väl utbackad,
mitt i farleden bestämde sig
vänster bakhjul att låsa sig.
Så med en del skottande, puttande
och med två trötta stojiga barn,
-ej fastspända-
i bilen,
gasade svärfar iväg för att försöka
få loss hjulet.
Tanken var god, men hjulet släpade fortfarande
och när han tog kurvan upp på kvarteret igen
tog det stopp.
Orubbligt.
Så, ut med ungarna, hem med dem,
fixa hit svärmor,
ringa nån som äger en traktor...
...och tur hade jag att någon med traktor
hade tid att komma och dra hem bilen
alla 75 metrarna...
Svärfar snabbskottade gården
(för att kunna köra in bilen i garaget)
medan jag stod vid haveriet och väntade...
Bilen stod mitt på vägen
och dessutom snett, så om
nån annan bil hade velat komma förbi
så hade den så vackert fått vänta...
Lasse med traktorn kom,
likaså en hoper hjälpsamma grannar
som var ute och skottade sina gårdar
och det är i det läget tacksamt att vara av kvinnligt kön,
för man får hur mycket hjälp som helst,
vilket säkert även en man skulle fått,
men ingen förväntar sig att en dam ska fixa det själv,
och det är ju helt sant, för jag skulle inte ha fixat det själv,
inte en man heller, men han skulle säkert ha blivit pikad antingen för
att han har en kass bil eller för att han är en kass förare.
Tillsammans fick de hem bilen
och precis utanför vår gård släppte
låsningen på hjulet.
Efter en snabb ommöblering i garaget
står nu Volvon i garaget på defrosting.
Hörde idag att fläkten börjat låta illa också,
så nu ska vi säkert köra med brölande fläkt
hela sommaren och nästa vinter också,...
men vi brukar av lathet, snålhet och okunskap
inte byta eller laga förrän saker verkligen
är jättetrasiga.
Av erfarenhet vet vi att fläktar kan hålla länge, länge
trots ett mått av oljud. Man måste bara lära sig att härda ut...
*Premiär*
Så har det då hänt... det oundvikliga!
Äldsta barnet har slickat på ett järnstaket i
tjugograderskylan!
Jag minns (med gåshud och frossa) mitt eget första
och enda smakprov på frusen metall.
Jag var sex år,
rutschkanan på lekis
var tydligen väldans frestande...
Tungspetsen blev förstås skinnflådd
när jag ryckte loss den från plåten...
Nu är det dottern som har ont i tungan,
men tålig som hon är så gnäller hon inte mycket.
Dock är hon fast besluten
om att hålla tungan inuti munnen
när hon är utomhus framöver...
Äldsta barnet har slickat på ett järnstaket i
tjugograderskylan!
Jag minns (med gåshud och frossa) mitt eget första
och enda smakprov på frusen metall.
Jag var sex år,
rutschkanan på lekis
var tydligen väldans frestande...
Tungspetsen blev förstås skinnflådd
när jag ryckte loss den från plåten...
Nu är det dottern som har ont i tungan,
men tålig som hon är så gnäller hon inte mycket.
Dock är hon fast besluten
om att hålla tungan inuti munnen
när hon är utomhus framöver...
Haha!
Barnkanalen 17:57:
Liten gosse fiskar.
Liten gosse får napp.
Liten gosse drar upp tiokilos gädda på stranden...
Bara en detalj som inte verkar stämma:
Gäddan ser hädangången ut.
Väldigt hädangången.
Sannolikt har den passerat en fiskdisk på vägen till tv.
Det är fantastiskt vad man får för licenspengarna nu för tiden...
Liten gosse fiskar.
Liten gosse får napp.
Liten gosse drar upp tiokilos gädda på stranden...
Bara en detalj som inte verkar stämma:
Gäddan ser hädangången ut.
Väldigt hädangången.
Sannolikt har den passerat en fiskdisk på vägen till tv.
Det är fantastiskt vad man får för licenspengarna nu för tiden...
Jo, som sagt...
...så blev andra dagen på fältstudien en helt annan upplevelse än den första!
Den nya handledaren verkade ha helt annan inställning till studenter än den första.
Dessutom verkade den bättre av de två ha en helt annan inställning till
sina arbetskamrater.
Hon arbetade tillsammans med uskorna.
Den första verkade inte vilja ha med uskorna att göra,
hon körde sitt eget race och omvårdnad var nog inte hennes bit...
Visst är det väl ändå så att man arbetar tillsammans?
Inte är det väl som i forna tider att sjuksköterskan tycker sig ha rätt att
höja sig snäppet över uskorna?
För är det så illa, då vill jag nog inte jobba som sjuksköterska ändå...
Men... hon var nog bara undantaget som bekräftar regeln, hon den första handledaren...
Som sagt, en mycket rolig dag, med många intryck att smälta!
Den nya handledaren verkade ha helt annan inställning till studenter än den första.
Dessutom verkade den bättre av de två ha en helt annan inställning till
sina arbetskamrater.
Hon arbetade tillsammans med uskorna.
Den första verkade inte vilja ha med uskorna att göra,
hon körde sitt eget race och omvårdnad var nog inte hennes bit...
Visst är det väl ändå så att man arbetar tillsammans?
Inte är det väl som i forna tider att sjuksköterskan tycker sig ha rätt att
höja sig snäppet över uskorna?
För är det så illa, då vill jag nog inte jobba som sjuksköterska ändå...
Men... hon var nog bara undantaget som bekräftar regeln, hon den första handledaren...
Som sagt, en mycket rolig dag, med många intryck att smälta!
Tack och lov...
...så var dagens handledare på sjukhuset av en helt anna kategori
än förrgårkvällens.
Mycket bra dag har det varit!
än förrgårkvällens.
Mycket bra dag har det varit!
Jag hörde att...
...det efterfrågades detaljer över hur min första dag på hospitalet förlöpte.
Så... håll i er, för nu blir det åka av:
Mellan kl. 14 noll noll och 21:30
har jag gjort följande:
Burit ut tio matbrickor.
Brett 17 smörgåsar.
Bäddat en säng.
And... that´s all.
Sjuksköterskan som skulle vara min handledare
har jag nätt och jämnt sett skymten av.
Hon tyckte jag skulle gå med uskorna istället,
"för du ska ju bara vara här i tre dar..."
Och jag har verkligen inget emot det, tvärtom,
goda smörgåsar är definitivt en del av god omvårdnad.
Men den biten behärskar jag redan
och de resterande sju timmarna
hade ju varit roligt att LÄRA nåt.
Dessutom ska jag skriva rapport
om sjuksköterskans förhållningssätt/etik...
...och hennes etik har jag iiingen aning om, jag har ju knappt sett röken av människan.
Jag förklarade klart och tydligt från början att jag ville bli tilldelad nåt att göra,
(man vill ju inte gå som en svans bakom.Usch och fy!)
Och i och för sig... jag behövde inte gå som en svans bakom henne,
hon förklarade ju rätt snabbt att jag skulle gå med uskorna istället.
För jag skulle ju ändå bara vara där tre dar...
Och jag är ju bara i T1 än, så jag behövde inte lära mig det där... och det där...
Och jag var ju ändå ny i vården så det var ju ingen idé...
(jo, hon sa så...)
Herregud! Ursäkta mig, men jag är trettio år gammal.
Har tio års arbetslivserf, förvisso inte på vårdavdelning,
men jag är ju inte helt blåst... GRRRR...
Nåja... känner jag mig lika missnöjd efter de tre dagarna är slut,
då ber jag att få göra om praktiken på nåt annat ställe!
Ursäkta mitt gnäll... blir bara så grinig... bläh!
Så... håll i er, för nu blir det åka av:
Mellan kl. 14 noll noll och 21:30
har jag gjort följande:
Burit ut tio matbrickor.
Brett 17 smörgåsar.
Bäddat en säng.
And... that´s all.
Sjuksköterskan som skulle vara min handledare
har jag nätt och jämnt sett skymten av.
Hon tyckte jag skulle gå med uskorna istället,
"för du ska ju bara vara här i tre dar..."
Och jag har verkligen inget emot det, tvärtom,
goda smörgåsar är definitivt en del av god omvårdnad.
Men den biten behärskar jag redan
och de resterande sju timmarna
hade ju varit roligt att LÄRA nåt.
Dessutom ska jag skriva rapport
om sjuksköterskans förhållningssätt/etik...
...och hennes etik har jag iiingen aning om, jag har ju knappt sett röken av människan.
Jag förklarade klart och tydligt från början att jag ville bli tilldelad nåt att göra,
(man vill ju inte gå som en svans bakom.Usch och fy!)
Och i och för sig... jag behövde inte gå som en svans bakom henne,
hon förklarade ju rätt snabbt att jag skulle gå med uskorna istället.
För jag skulle ju ändå bara vara där tre dar...
Och jag är ju bara i T1 än, så jag behövde inte lära mig det där... och det där...
Och jag var ju ändå ny i vården så det var ju ingen idé...
(jo, hon sa så...)
Herregud! Ursäkta mig, men jag är trettio år gammal.
Har tio års arbetslivserf, förvisso inte på vårdavdelning,
men jag är ju inte helt blåst... GRRRR...
Nåja... känner jag mig lika missnöjd efter de tre dagarna är slut,
då ber jag att få göra om praktiken på nåt annat ställe!
Ursäkta mitt gnäll... blir bara så grinig... bläh!
Dags för allvar!
Jahapp... nu är det snart dags att se om det verkligen är nåt för mig, sjuksyrrajobbet...
Tre dagars fältstudie på vårdavdelning.
(OOOOH.... nervöst!)
Så idag införskaffade jag ett par arbetsskor.
Perfekt läge att handla sandaler nu,
de rear ut 08-orna!
Halva pris, billig billig, bara för dig svenska kompisen...
Med ett par schyssta hålfotsinlägg blev de perfekta!
(Hög tantvarning!! Fattas bara grisskära stödstrumpor också...)
Jag har inte jobbat en enda dag i "vanlig" vård
och det känns grymt , grymt nervöst att komma ut
på arbetsplats och vara en sån där TOTAL nolla
som man var på PRAO:en i gymnasiet...
Trots tio års arbetslivserfarenhet i handikappomsorg är jag ju lika fullt
ett blåbär... ett riktigt blåbär.
Det som talar för att detta blir bättre än PRAO:en
är väl att man får ha RIKTIGA sjuksyrrakläder,
på vilka det hänger ett snyggt passerkort med namn
och "SSK-STUDENT" på.
"SSK-STUDENT" Känns av nån outgrundlig anledning
liiite mer värdigt än
"PRAO-elev"
Tanken är att vi "bara" ska gå bredvid och observera
sjuksköterskans etiska dilemman
och hennes/hans förhållningssätt gentemot patienter och anhöriga.
...och jag tycker, rent allmänt,
att det inte finns nåt värre än att släpa i hasorna
på nån annan... utan att få göra nåt...
...så jag hoppas att min handledare kan skrapa fram nåt
att göra, vad som helst. Jag kan tänka mig att bära farligt gods till sterilcentralen
om det skulle knipa. Anything.
Min polare Fru Lundgren
fick minsann plocka bort CVK
och dela ut medicin...
Hoppas att de anförtror mig nåt sånt också.
Man har ju inte så himla mycket praktik,
så varenda dag är viktig!
Lev & Må!
Tre dagars fältstudie på vårdavdelning.
(OOOOH.... nervöst!)
Så idag införskaffade jag ett par arbetsskor.
Perfekt läge att handla sandaler nu,
de rear ut 08-orna!
Halva pris, billig billig, bara för dig svenska kompisen...
Med ett par schyssta hålfotsinlägg blev de perfekta!
(Hög tantvarning!! Fattas bara grisskära stödstrumpor också...)
Jag har inte jobbat en enda dag i "vanlig" vård
och det känns grymt , grymt nervöst att komma ut
på arbetsplats och vara en sån där TOTAL nolla
som man var på PRAO:en i gymnasiet...
Trots tio års arbetslivserfarenhet i handikappomsorg är jag ju lika fullt
ett blåbär... ett riktigt blåbär.
Det som talar för att detta blir bättre än PRAO:en
är väl att man får ha RIKTIGA sjuksyrrakläder,
på vilka det hänger ett snyggt passerkort med namn
och "SSK-STUDENT" på.
"SSK-STUDENT" Känns av nån outgrundlig anledning
liiite mer värdigt än
"PRAO-elev"
Tanken är att vi "bara" ska gå bredvid och observera
sjuksköterskans etiska dilemman
och hennes/hans förhållningssätt gentemot patienter och anhöriga.
...och jag tycker, rent allmänt,
att det inte finns nåt värre än att släpa i hasorna
på nån annan... utan att få göra nåt...
...så jag hoppas att min handledare kan skrapa fram nåt
att göra, vad som helst. Jag kan tänka mig att bära farligt gods till sterilcentralen
om det skulle knipa. Anything.
Min polare Fru Lundgren
fick minsann plocka bort CVK
och dela ut medicin...
Hoppas att de anförtror mig nåt sånt också.
Man har ju inte så himla mycket praktik,
så varenda dag är viktig!
Lev & Må!
