Flyttar
Kanske det blir bättre om man håller sig up-to-date med tekniken?
http://aldrigforsentattgeupp.blogspot.com
Stuff for gubbs and gumms...
Det finns saker man förknippar med åldrande, på olika nivåer. Jag menar inte rynkor och ett plötsligt påkommet intresse för att vattna blommor. Nej, mer de här småsakerna som signalerar om en... jaa... mognande smak:
- Godis: Mintolux och polkagrisar. Här får jag själv krypa till korset ögonaböj. I alla fall vad gäller fyllningen i Mintoluxen. Fast jag tror att det är minten som tilltalar de äldre, inte kolan. Kungen av Danmark är även det en tantgodispåse. För att inte tala om sidenkuddar, som min farmor knastrade i sig så till den milda grad att man inte visste om det var ytterhöljet på godiset eller bitar av löständerna som sprutade ur munnen på henne... Bridgeblandning lägger jag till som en bubblare. Rätt så god blandning ändå, med non-stop och lakritspinnar... men så faller allt på de chokladklädda russinen, som man tar för att man tror att det är chokladklädda rispuffar... riktigt äckligt! Vad månde bliva nästa generations pensionärskarameller?
-Luktagott: Fenjal. Visst är det väl en tantlukt? Och mysk. Men vad är i så fall herrarnas motsvarighet i goluktdjungeln? Finns Tabac fortfarande, eller har de nya gubbarna nya, gamla lukter? Tips emottages tacksamt!
-Hemanent, när vi nu ändå är inne på skönhetsstärkande artiklar. Riktig damprodukt. Det ytterst obehagliga är att jag redan som tioåring hade använt drygt en livsdos av hempermanenten. Det känns som att just detta skulle kunna hålla mig hemma från klassåterträffarna. Det går inte att sluta skämmas. INGEN annan än jag, på en hel skola á 150 barn, hade blond negrofrilla. Stackars, stackars mig.
Lite roar små...
I morse sökte jag på ett Bibelcitat, Markus 10:47, tror jag... skulle tydligen vara ursprunget till uttrycket "Kyrie Eleison" (Herre förbarma dig), som jag funderat på att tatuera nånstans nån gång, med en snygg egenhändigt ritad bild till. Det blir säkert inget av det, jag brukar ju inte sticka ut i onödan...
Hur som helst så hittade jag av nån anledning en sida sär man översatt Bibelcitat till både svenska och finska.
Och som om mina förutfattade meningar om det finska språket inte vore nog påspädda så hittade jag följande:
"Jesus från Nasaret - Jeesus Nasaretilainen"
Kommentarer överflödiga.
Hej, jag heter Victoria...
Får sluta med medicinen fr. o .m idag.
Nu har jag alltså en osprättad 100-pack Sparkal Mite hemma. Helt i onödan. Det var ju lite dumt. Jag ogillar det här med att det kasseras dyra och säkert miljöonyttiga grejor. Sånt som inte går på öppet köp, så att säga. Det är inte kronorna och örena det handlar om för min del, jag har betalat mindre än den faktiska kostnaden... Men nån annan hade ju kunnat få nytta av pillren istället.
Jaja... kul var det i alla fall. Normalviktig och utan blodtrycksmedicin.
Hur kunde jag slösa mina senaste 14 år på...
Så fantastiskt roligt det är att åka utför! Dotra tycks hålla med. Mamman nöjd. Kvällen var succé!
Och förutom det roliga, så blir det ju en stor portion nostalgi också, då man är på Valls... man har ju avverkat rätt mycket tid där, förr om åren.
Första gången jag var på Vallsberget, då gick jag i fyran och vi hade nån friluftsdag med skolan. Hade just fått mina första skidor, begagnade förstås, mörkblå Rossignol. Pjäxorna däremot, var nya. Antagligen hade jag tjatat i ett år eller längre.
Jag hade som sagt aldrig åkt i en "äkta" backe förut, utan lärt mig på EN skida, som jag lånade av grannen. Han hade en, jag hade en. Solidaritet! Och så åkte vi i skogen bakom Televerkskuren. Och det gick det med.
I år är det dags igen, tänkte jag. Ungarna måste ju få lära sig det enda som faktiskt är roligt under vintern. En enda rolig sak, det kan man bara inte undanhålla dem... så det blev hyrskidor för damerna i familjen. Svindyrt, jaa, men samtidigt lovar man inget man inte kan hålla, om ni förstår... om jag vill fortsätta åka och trivs med skidorna så får jag väl köpa ut dem om ett par år. Svindyrt, återigen: jaa! Men inte värre än att skaffa ett telefonabonnemang och få en "gratis" telefon på köpet som sen kostar 299 spänn i månaden under två år... om ni förstår liknelsen.
Nu ska jag lägga mig i sängen med ett fånigt leende på läpparna och drömma om nypistade backar.
Dags att summera 2010.
-Fortsatte plugga efter ett par mentala avhopp som aldrig blev verklighet, tack och lov (en kompis, vi kan kalla honom Jonas, tyckte att det var dags för mig att skärpa till mig och bara sluta svamla. Heder åt honom).
-Fyllde 32. Fortfarande ingen 30-årskris, det är bara trevligt att vara vuxen... eller... ja, vuxen och vuxen... Ibland lyckas jag bete mig så i alla fall. Ibland alltså.
-Firade påsk, valborgs, pingst och midsommar. Semestrade mycket, jobbade lite under sommaren.
-Gjorde magsäcksoperationen. Gick ner runt 30 kilo (1,2 kg per vecka i snitt sen 28 juli).
-Tog tag i höstterminen och har i skrivande stund kvar fyra dagar av den, innan vårterminen tar vid.
-Tog tag i mina tänders omsorg och är stolt över det. Fick en hutt och däckade hos tandläkaren och ska enligt uppgift ha ringt till svärfar i samma veva. Säger de, men jag vet då inte det jag...
-Njöt av den lugnaste julen på länge. Mycket ledighet, många sovmorgnar, trevliga julkalas. Välbehövlig vila.
- Firade tolvslaget i en Toyota tillsammans med sonen (han var livrädd och icke övertalningsbar. Jag är bara en liten gnutta bitter över att jag missade hela vårt fläskiga fyrverkeripaket, samt de andra familjernas pjäser. Såg bara skymten av två såna där luftballonger som kostar skjortan, i alla fall på Lundmans, och ger minimalt med nöje).
Ja, så har det sett ut. Överlag hutlöst mycket stress och lite vila, men jag tror det blir en stunds nerförsbacke nu...
...och planerna för 2011 är att:
-ha den äran att fylla 33.
-få fortsätta spendera tid med familj och vänner.
-slutföra sista året på universitetet med hälsan och blodtrycket i behåll.
-nå normalvikt (BMI <25). Ett kilo kvar, men att samtidigt:
-inte gå ner för mycket i vikt.
-testa utförsåkning för första gången på 14 år, helst med alla skelettdelar intakta.
-husvagnscampa givetvis.
-försöka få båten skeppet under tak.
-planera för en jul- och nyårshelg i samma lediga, slöa anda som denna.
Märry Krissmas...
En mamma som lagar canapéer och ägghalvor de luxe på löpande band, utan att klaga det minsta. En mamma som går runt och myser i förkläde och sina nyförvärvade Thomas Saboörhängen...
Dottern i huset var så upptagen av den nya pusselbollen hon fått, så när hon efter ett par timmar var klar med den, så hade hon fortfarande julklappar med oöppnade kartonger... i hennes paket fanns böcker, Littlest Pet Shopsaker, scrapgrejor, smyckesskrin och en sån där suverän klämlocktång som man inte kan trassla in sig i. Den får jag hon säkert användning av!
Sonen, han fick lego, lego och lego och är möjligen nöjdast av alla. Ett par skidor och en hockeyklubba kammade han också hem.
Gubben fick sin efterlängtade vattenbubblare, en stektermometer och tio meter audiokabel.
Själv blev jag som sagt ägare till ett par fina silverörhängen. Dessutom fick jag ett tvåvånings kakfat med matchande skålar, en mixerstav, en ryggsäck och en peng.
Julaftonen spenderades med svärföräldrarna, svägerskan och hennes familj, samt gubbens kusin och hennes föräldrar (tillika våra goda grannar). Mycket trevligt! Nuförtiden kan man ju sitta ner och äta utan kaos. Ungarna äter snällt och behöver inte servas så mycket. När de ätit fortsätter de leka uyan bekymmer.
Idag har morsan, farsan, syrran och två av syskonbarnen varit hit. Jättekul att få träffa dem, det blir alldeles för sällan. I morgon ska vi till morsan. Jag hade helst bara stannat hemma, nu när jag dessutom tagit ledigt från jobbet i morrn...
Gubben har just kommit hem. Han har, efter ingen övertalning alls, varit iväg och hjälpt en vid namn icke nämnd person att ta sig loss efter en ordentlig fastkörning med skotern. Det ligger en frågespelsduellvibb i luften. Frågespelsduell och skumtomtar, det blir bra.
Normala inlägg...
Men jag tror det blir bättre! Efter jul blir det lugnare i livet, så då kanske det normala tankemönstret (som nog inte är särdeles normalt egentligen) kommer tillbaka.
Dag 11: Mina syskon!
Ursprungligen var vi tre syrror, en 67:a, en 72: a och så jag då (som var en riktig mishap som nästlade mig förbi pillerdjungeln, så att säga, hehe...)
Mittersta syrran, frid över hennes minne, blev 30 år. 30 ganska goda år, tror jag, med tanke på förutsättningarna.
Nu är det jag och den äldsta (om än inte gammal) kvar. Vad ska man säga om oss då?
I grunden ganska olika som personer skulle jag tro, men med åldern har vi nog blivit mindre olika och har idag ett stort utbyte av varann. Eller i alla fall har jag det av henne, jag ska väl bara tala för mig själv =)
Dag 10: Det här hade jag på mig idag!
Föga förvånande:
Blå plyschbyxor från Cubus och grå t-shirt från Gina Tricot (är inte plysch det bästa, så säg?). Sen när jag skulle vara anständig hade jag jeansleggings från Vero Moda och samma t-shirt. Och en rosa Åremössa. För omgivningens skull alltså.
Jaa... mycket mer intressant blir det nog knappast.
Dag 9: Min tro!
Klockan 02:36 vaknade jag av den yngste stod på tröskeln till vårt sovrum och kräktes. Ridå.
Men, men... jag har kollat med LTU och det går bra att fylla på praktikdagar även vecka 2, så det ordnar sig.
Idag är bloggtemat Min tro. Dock har jag avhandlat detta ganska ordentligt i Vårt Missionsblad som kommer nästa vecka, så jag tänker inte orda mer om det här och nu... jag misstänker att de flesta av bloggens inte så många läsare också läser VM, och ni som inte har för vana att göra det kan ju prova på nu då! Den går att få tag på hos de flesta EFS-are i Pitebygden. Tror jag.
Istället fortsätter jag med projekt hinna-ikapp-allt-som-inte-blir-gjort-då-man-heltidsstuderar-och-försöker-leva-familjeliv-och-deltidsarbeta-samtidigt. I klarspråk: städa och rensa icke prioriterade områden. Med sådana områden menas ytor som inte utnyttjas av besökare. Summan blir alltså att allt utom varsagsrum, kök och toalett ska få sig en omgång. En omgång som helst ska vara valid through januari 2012...
Dag 8: Ett ögonblick!
-Victoria, kommer du tillbaka i morgon? Jag tycker att du är så trevlig.
-Jag kommer inte i morgon, men jag tror att jag är här på torsdag.
-Bra, då hinner jag träffa dig innan jag får åka hem.
Om jag har kunnat ge en patient någon känsla av hopp, under ett litet ögonblick av en dag
så räknar jag det som en bra praktikdag.
Dag 7: Min bästa vän!
Det blev ingen sexa, men en snabb resumé av gårdagen låter meddela att jag påbörjade en ny praktikperiod efter att jag varit hem och sovit en liten snutt efter 38-timmarshelgen.
Åter till sjuan:
Min bästa vän. Henne har jag att tacka för mycket. Det har jag sagt förr, men det tål definitivt att sägas igen.
Vi träffades redan i lekis, gick sen mellanstadiet tillsammans utan att nån av oss minns varann... sen i sjuan började vi umgås, hur det gick till vet jag inte riktigt, men så blev det och jag är övertygad om att det finns en mening med det. Sen dess har hon betytt oerhört mycket för mig och så är det än i dag.
Dag 5: Vad är kärlek?
Kärleken till partnern, kanske det första man tänker på när man ska försöka svara på frågan.
Han som vet vad jag tänker innan jag själv hunnit tänka det och säger exakt samma sak samtidigt. Den jag kan vakna upp med morgon efter morgon, den som kan se mig med alla mina brister (eller bristningar) och gäddhäng och vars ovårdade skäggstubb jag fortsätter acceptera...
Kärleken till barnen. En självklar och ej förhandlingsbar kärlek. Den bara finns där, starkare än all annan kärlek i världen. Det finns utrymme för kärlek till hur många barn som helst sägs det, men mellan första och andra barnet är det svårt att förstå att man någonsin ska kunna älska lika starkt igen. Och så kommer andra barnet och tar en lika självklar plats som det första. Men på så olika sätt!
Kärleken till en vän kanske man inte alltid ser som kärlek. Men visst kan man få älska människor, även om de inte är ens närmsta familj? Jag skulle ju inte vilja vara utan dem, när jag nu haft turen att få ha dem i mitt liv!
Kärleken till Gud och till livet. Den sortens kärlek som gör snabba kast: grå, tråkig vardag, berg som verkar oöverstigliga, besvikelser över sånt som inte blev som jag ville, hemska tidiga morgnar (just tidiga morgnar lär jag mig aldrig acceptera och se nyttan med). Och i nästa stund: lycka över att vara här, glädje och tillförsikt. Tacksamhet över hur rik jag är som har familj, vänner och arbete. Det svänger fort. Dag till dag, minut till minut.
Tema dag 1-4.
Tjaa... vad är inte redan berättat?
Jag tycker nog att jag är rätt öppen med mig, mitt liv och det som min värld snurrar runtom. Så hemligheterna är få. Håller inne med sånt som jag tror skulle kunna skada min familj. Är överhuvud taget ständigt rädd att nåt skulle hända min familj.
Älskar det skrivna ordet, gör mig bättre i skrift än i tal. Det som har trillat ut ur munnen är svårt att ta tillbaka, men det som skrivs kan redigeras på längden och tvären innan man låter det flyga iväg.
Dag 2: Min första kärlek.
Uuuh, usch, usch. Genant att tänka på. Än mer genant att skriva om.
Den första kärleken kom som blixt från klar himmel, var obesvarad, men jag sörjde nog inte det.
Känslan var tillräckligt berusande ändå. Och så gick den väl över, eller snarare ersattes, ett par år senare.
Och jaa... det var väl allt. Hrm.
Dag 3: Mina föräldrar.
En mamma med stor konstnärlig ådra.
En pappa med helt annat i sina ådror.
Dag 4: Det här åt jag idag.
Sillsallad (med grädde så klart), skinka, mimosasallad...
Det kan aldrig bli för mycket julmat!
Tema of the month...
Så när jag såg Kulturkoftans tema så frågade jag om jag fick copy and paste.
Temat alltså. Betraktelserna till varje tema ska väl då komma från mig själv i alla fall.
Om tid finnes. Håll till godo.
Eftersom jag är lite sent ute så blir nästa inlägg ett snabbt sammandrag av dag 1-5.
Dag 1: Om mig
Dag 2: Min första kärlek
Dag 3: Mina föräldrar
Dag 4: Det här åt jag idag
Dag 5: Vad är kärlek
Dag 6: Min dag
Dag 7: Min bästa vän
Dag 8: Ett ögonblick
Dag 9: Min tro
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag (verkar vara nån repris)
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag redan
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28:Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick
Dumdidum, part II...
Hursomhelst, för ovanlighets skull var det jag som körde. Och när vi skulle hem och hade kört ut ur kringelkrokarna runt de gamla husen vid Gotis så utbrast jag förvånat:
-Mäh, det blev ju mycket närmare att köra den här vägen!
Maken: -Öööh... du körde exakt samma väg som när vi kom.
Jag: -Jasså? Jaa, när du säger det så...
Nåja... snart är det jul. Elva dagar att njuta ledighet på, elva dagar att hasa runt i strumplästen och mysa med familjen. I strumplästen och med mina nya Thomas Saboörhängen som jag har hört av säker källa att jag ska få av tomten. Elva kvällar framför tv:n med svenska filmer, gubbe och en låda Aladdin (som jag säkert kan äta en hel pralin ur om jag tar det varsamt, hehehe).
Kanske hjärnan kan få sig lite vila då... Elva dar av julkalas och nyårskalas och säkert nåt mellandagskalas också.
Julklapparna är så gott som färdigköpta, julklänningen inhandlad (storlek Medium vill jag påpeka) och ja... det enda som stör juluppladdningen är väl nervositeten för de elva praktikpass som ska avverkas först. Dock har jag vant mig vid att vara sjukt nervös innan. Och hittills har det gått bra alla gånger. Om jag nu ballar ur denna fjärde praktik så får jag väl helt enkelt bryta ihop och komma igen. Fixar jag det så blir det en gigantisk flaska Pommac att fira med.
Nu blir det att packa alla böcker inför B-uppsatsskrivningen i morrn. Om jag tar skottkärran så borde det gå bra.
Dumdidum...
Jag hade lagt upp mina varor, men föregående kunde (sonens dagisfröken) hade inte betalat än.
Hon höll på att packa alla sina pepparkaksdegspaket (så nu vet jag vad gossen ska göra på dagis i morrn) och jag ställde mig mittemot kassörskan och skulle till att dra Icakortet. Men blev förstås stoppad, det var ju inte mina grejor. En stund senare slängde hon fram kvittot och en penna och jag tog pennan för att börja skriva på kvittot... som ju inte var mitt!
När nånsin har jag skrivit på ett Icakvitto?
Det borde ju ha ringt nån liten klocka, men av klockor hördes icket.
Allt, inte bara den här enskilda händelsen, går på nåt slags sömnig automatik och att handla (heehee) innan man tänker är sällan särskilt lyckat. Som att torka sig i aktern innan man uträttat avsett behov.
Och ännu värre: Jag skämdes inte ens! Jag bara skrattade lite förstrött och sa att jag nog borde gå hem och lägga mig. I efterhand, när jag fått tänka lite på saken, så insåg jag att det värsta inte var kassörskans reaktion, eller att jag säkert kvalade in som veckans idiotkundsnackis på fikarummet. Det kan jag bjuda på... Nä, värst är ju att sonens dagisfröken hörde alltihop. Och i deras fikarum vill man helst bara vara omtalad i goda ordalag.
Vi har utvecklingssamtal för sonen nästa vecka. Jag tror jag skickar maken.
Nu och sen.
För närvarande:
-ska jag och Cissi skriva B-uppsats samtidigt som vi gör praktik på varsitt håll,
-är stressen av ovan nämnda anledning ganska påträngande och jag vet inte om det kan vara orsaken till att undertrycket håller sig kvar över 100-strecket. Det diastoliska trycket borde heta det diaboliska...
-funderar jag mycket på var jag kommer att vilja jobba. Somatik, psykiatri, primärvård eller kommunalt... kanske det reder sig efter praktikerna... eller så inte. Kanske det ändå avgörs av vem som viftar med flest tusenlappar?
Om ett år:
-skriver jag (och Cissi) C-uppsats,
-har vi tio veckors slutpraktik framför oss,
-har jag säkert ännu mer våndor över var jag ska jobba. Om nån vill ha mig alls,
-äter jag antagligen tre olika blodtrycksmediciner.
I korthet.
Vikt: 73,8 kg denna morgon, vilket betyder en genomsnittlig viktminskning med 1,6 kilo i veckan efter operationen. Och nog känns det i kroppen att jag är lättare! Syns i spegeln också. Lite svårt att vänja sig. Dubbelhakan har blivit mindre och DET kan man vänja sig vid!
Blodtryck: Fortfarande högt, men numera under behandling.
Skolan: Slutbedömning på praktiken i morgon. Har inte fått några varningssignaler från handledaren, så jag känner mig ganska lugn. Med reservation för eventuella ändringar. Sen är det nya praktikplaceringar, två stycken på raken och en trave rapporter på det.
Planer: Jobba denna helg. Vara unstoppable shopper helgen därpå. Umeå, med ett trevligt sällskap. Butiker, restauranger, hotell, kanske en liiiten liten drink. Blir kanon!
Övrigt: Ny kusin (till barnen) har anlänt. Det är inte illa! Nu är det sex kusiner med en spridning från 20 år till åtta dagar.
