Sonen har ett underbart språk. Han pratar o-a-v-b-r-u-t-e-t med långa målande meningar.
Vissa uttal är inte riktigt finslipade än och det är så gulligt så det är inte klokt.
I morse har han tittat på Råli Räterbil och på Dora Utpoktaren. Han vill gärna åka Tur-Volvo (survolvo, hrmm...)
eller Marmor och Parpars bil till dagit och på dagit ska han paktiskt leka med Den Lilla Linuten och Prida.
På kvällen innan han somnar vill han förstås ge oss en pött.
(och jag tackar inte nej till en riktigt gosig pött!)

Sen säger han också saker högt och tydligt som inte är så smickrande alla gånger.
På vårdcentralen förra veckan, när vi gick förbi en gammal trött man, sa lilla guldgossen:
-Den där parbrorn var jättearg!
-Nä, sa jag, inte var han väl arg?
-Jåå, han var JÄTTEARG!

Dottern har ju alltid varit kusligt välartikulerad, så vi fick inte uppleva så mycket barnspråk med henne.
Däremot skriver hon massor nu och det blir så klart inte riktigt rätt jämt. Hennes skriftspråk är lika ljuvligt som sonens tal.
I går konstruerade hon ett eget spel med spelpjäser och hela klabbet. Det är pilar hit och pilar dit och man kan bli tvungen att stå över sex kast på ett ställe. Hårda bud!
I instruktionerna står det:
"ÅMDUFARPÅNRINMEETKRYSSÅFÅRDUVÄNTAPÅNÄSTAVARV"
(Om du far på en ring med ett kryss så får du vänta på nästa varv)

Läsa kan hon också, hon skulle säkert kunna läsa nån liten Tottebok hjälpligt för sin bror men hon gillar inte att man ber henne läsa högt... :-)

Nu har jag manglat hjärtats retledningssystem foch QRS-komplexet färdigt för ikväll.
Nya tag i morgon... men tills dess: Över å ut!