Höst
Men jag har aldrig spelat schack med Döden... hade tänkt få vara kvar här ett tag till, helst utan förhandlingar. Om det kan gå för sig? Den dag jag ska förhandla så önskar jag att jag fick välja nåt annat än schack för att försvara min tid. Har aldrig varit nån taktiker, skulle lätt bli utspelad. Kanske lite TP i stället?
Fast nu menade han ju min återkommande höstångest, maken. Den som börjar redan i maj och håller i sig till mars.
Ångest är ett starkt ord och inte är det så att jag går omkring och har ångest över hösten 24-7, men att den finns i bakhuvudet är ingen överdrift. Tungsinne. Dock är min höstångest rätt rolig att driva med, det förstår jag ju. Den är ju egentligen helt såväl onödig som hopplös, eftersom det inte finns något eller någon i denna världen som kan påverka årstidernas gång. Men jag sätter mitt hopp till den globala uppvärmningen, hehe...
Det som håller mig uppe nu, är en resa med maken till Umeå i november, när hösten är som allra mörkast och kallast. En shoppa-äta gott-resa med vita fluffiga sängkläder på hotellrummet och ett par dagars total avkoppling från allt ansvar. (Tips på bra hotell mottages tacksamt)
Och i år slipper jag även julvåndorna, eftersom jag nu har tillräckligt med råg i ryggen för att lämna mina föräldrar åt sidan. Min egen familj förtjänar minnesvärda jular. Tidigare har jag känt att det varit jul bara vartannat år. Det här året och åren som ligger framför, firar vi med de människor vi älskar att ha omkring oss. Det är en underbar, befriande insikt! Att till slut känna sig fri från ansvar... Ett ok, en gigantisk betongklump som fallit från axlar och hjärta. Det lever jag på nu. En liten resa och en fin jul. Efter det har vi bara fyra månaders lidande i djupsnön innan sommaren. Är det nåt jag inte kan förstå så är det vad Vår Herre såg för charm med snö... Men nu ska jag inte ifrågasätta Hans verk, tids nog får det sin förklaring...
Jag vet, kära maken, att det här kanske inte var den ångest du avsåg, men faktum är att du borde skriva om det själv! Du som har tusen tankar och talets gåva. Du som ändlöst och briljant kan ordbajsa över vilken liten företeelse som helst. Eller ska vi säga att du berättar och jag skriver?
Och visst har jag skrivit nog om ångest nu?
Ibland så måste man bara lämna sådant som drar ned humöret, och för att inte tala om Julandan!
Även jag har insett precis samma sak och hittat andra människor att te mig till än de besläktade, om jag så säger.
Man ska leva sitt liv med de människor man älskar och trivs med!
Det betyder mycket att Du finns här för mig, Joakim, min kära mor och lilla Lukas. Du har varit ett enormt stöd för oss, och är det så klart fortfarande!
Nina: Om inte det där ger frun en tår i ögat så vet jag inte om hon nånsin kommer att fälla en tår igen!
Ska vi kanske starta en höstångestklubb????
Kul att få träffa dottra och dig förstås i lördags.
Vilken fin husvagn ni har , skull kunna ha en sån själv! Har nedräkning till gubben och hundarna åker bort en vecka på jakt. Så i kväll så kommer jag städa och städa för att få bort hundhåret , sen kommer jag ligga i soffan och peta mig inaveln och bara mysa att få vara hundfri!!!! :)
Nina och maken: Japp, här sitter jag och bölar så det skvalar. Tycker om er!
Prova Hotell Aveny, det bästa och mysigaste jag har bott på, mitt favorit hotell.
Jag förstår att vår herre skapade snön. Det är det underbarast som finns med vårvintrar och vit snö. Jag bara ÄÄÄÄLLLSKAR det!
