Det finns saker man förknippar med åldrande, på olika nivåer. Jag menar inte rynkor och ett plötsligt påkommet intresse för att vattna blommor. Nej, mer de här småsakerna som signalerar om en... jaa... mognande smak:

- Godis: Mintolux och polkagrisar. Här får jag själv krypa till korset ögonaböj. I alla fall vad gäller fyllningen i Mintoluxen. Fast jag tror att det är minten som tilltalar de äldre, inte kolan. Kungen av Danmark är även det en tantgodispåse. För att inte tala om sidenkuddar, som min farmor knastrade i sig så till den milda grad att man inte visste om det var ytterhöljet på godiset eller bitar av löständerna som sprutade ur munnen på henne... Bridgeblandning lägger jag till som en bubblare. Rätt så god blandning ändå, med non-stop och lakritspinnar... men så faller allt på de chokladklädda russinen, som man tar för att man tror att det är chokladklädda rispuffar... riktigt äckligt! Vad månde bliva nästa generations pensionärskarameller?

-Luktagott: Fenjal. Visst är det väl en tantlukt? Och mysk. Men vad är i så fall herrarnas motsvarighet i goluktdjungeln? Finns Tabac fortfarande, eller har de nya gubbarna nya, gamla lukter?  Tips emottages tacksamt!

-Hemanent, när vi nu ändå är inne på skönhetsstärkande artiklar. Riktig damprodukt. Det ytterst obehagliga är att jag redan som tioåring hade använt drygt en livsdos av hempermanenten. Det känns som att just detta skulle kunna hålla mig hemma från klassåterträffarna. Det går inte att sluta skämmas. INGEN annan än jag, på en hel skola á 150 barn, hade blond negrofrilla. Stackars, stackars mig.