Nu och sen.
För närvarande:
-ska jag och Cissi skriva B-uppsats samtidigt som vi gör praktik på varsitt håll,
-är stressen av ovan nämnda anledning ganska påträngande och jag vet inte om det kan vara orsaken till att undertrycket håller sig kvar över 100-strecket. Det diastoliska trycket borde heta det diaboliska...
-funderar jag mycket på var jag kommer att vilja jobba. Somatik, psykiatri, primärvård eller kommunalt... kanske det reder sig efter praktikerna... eller så inte. Kanske det ändå avgörs av vem som viftar med flest tusenlappar?
Om ett år:
-skriver jag (och Cissi) C-uppsats,
-har vi tio veckors slutpraktik framför oss,
-har jag säkert ännu mer våndor över var jag ska jobba. Om nån vill ha mig alls,
-äter jag antagligen tre olika blodtrycksmediciner.
Men ja! Visst är det stor skillnad?! En läkarrond på sjukan tar 10min och igår tog den EN OCH EN HALV TIMME för att få fram lika mycket info! Nåja, nu känner man iaf att man hänger med, och för första gången känner man sig riiktigt rutinerad :P
Vickan! Nu får du faktiskt börja uppdatera oftare. Du kan ju inte tappa bloggstinget på det här viset. Jag får ingen trevligt bitter kvällsläsning längre!! :)
Å när ska det komma nåt lite gladare inlägg? Dö bittärnäss iss killing mii!