Sonen berättade att han är rädd att han ska drömma en sån där mardröm igen.
Den där mardrömmen om jättekaninen med måttbandstungan som åt upp
gossens storasyster häromnatten.
Jag snabbcheckar Pulmicort på FASS (för förskrivare!), men hittar inga biverkningar
av den arten. Så var den drömmen kom ifrån kan man fundera på...

Men på tal om Pulmicort så blir det en ny konsultation med farbror doktorn i morgon, för hostan har inte lugnat ner sig. Stackars pojk, i morse (han hade kommit till oss under natten) så satte han sig upp sovande.
-Lägg dig ner och sov, sa jag till honom, men han sa att han ville sitta och sova.
Jag förstår honom, som han låter när han ligger...
Tror vi är inne på sjätte veckan nu. Tröstlöst.

Annars ser livet ut ungefär som vanligt. Just i detta ögonblick försöker jag skola in mig på Grey´s Anatomy, men jag vet inte om det är min grej... jag gillar House bättre, han är liksom allt det som ingen vill vara och den som man helst vill slippa att möta när man är sjuk och bräcklig. Ja, han är precis motsatsen till allt vi får lära oss om förhållningssätt och värdegrunder. Och så häver han och kollegorna ur sig anatomiska och medicinska begrepp i en sån mängd och hastighet så att lilla jag blir alldeles till mig.