Jag och fyra andra har fått den stora äran att ha åsikter, välja tapeter, mattor, kulörer, mönster och en massa annat mumsigt till det så småningom nyrenoverade bönhuset.

Och vi vänder och vrider. Hur skulle det här passa? Bra, fast då passar inte det golvet.
Och tar vi det andra golvet då passar inte panelen. Hur stora fönster ska vi ha? Åt vilket håll ska den här dörren gå? Och så vidare. Som om vi höll hela världen i våra händer och människans överlevnad hängde på just oss...

Nä, så allvarligt är det väl kanske inte. Men det känns ju som att vi ändå ska stå för de val vi gör. Och hur än vi väljer så kommer det att komma åsikter. Och det är i vilket fall fantastiskt roligt att få vara med i en så stor förändring. Många frivilliga, hårt arbete på obekväma tider. Fikaraster med maffiga tantbakade bullar och därtill mängder av goda skratt. En del av de som leder och genomför själva byggandet har varit med om det en gång tidigare, medan vår generation fortfarande gick i sockiplast och blöjsnibbar.
Bakom boaseringen i ett av rummen har någon skrivit sitt namn med samma rödbruna kulör som boaseringen sen fick. Det är ändå rätt stort. Att bryta upp väggar och hitta sina egna minnesmärken från fornstora dar.

Ikväll har vi träffats och funderat på färg och material. En ny date, denna gången på Ångsågen, är planerad.
Man kanske skulle ta kaffetermosen med? Jag tror det kan bli en långsittning :-)