Utkast: Feb. 7, 2010 (eller uppkast, kanske?)

Dottern i huset kom med en befogad undran igår:
-Varför finns det inte nån straxvisare på klockan?
Om-en-stundvisare finns inte heller, konstaterade hon.

Det förtäljer en del om vad man säger till sina barn:  Vänta en stund... Alldeles strax... Jag ska bara...

Sonen frågade idag, när jag lagade Flygande Jakob till middag, om det var den riktiga Jakob i maten.
Så jag fick helt enkelt förklara att man inte gör mat av människor...

Det var väl dagens glädjeämnen... för övrigt är mörker över Stockbäcken, som morsan skulle ha sagt.

Själv har jag piggnat till efter magsjukan. Nära-dödensjukan. Den magsjuka som först var min vanliga efterhängsna magkatarr, men som sen visade sig vara av grövre kaliber. (jag ber alla bokgruppstejerna om ursäkt... jag skulle givetvis inte ha kommit om jag hade anat ugglor i mossen) Den ilskna tanden har gjort sig påmind igen och jag tajmar in Voltarendoserna så att jag ska hinna somna innan effekten avtar. Det är tre tabletter dagligen som gäller och de åtta timmar som ett piller bör hjälpa, är grovt överreklamerade/saknar proportion... två-tre timmars lindring ger de, på sin höjd. På måndag blir jag ju tvungen ringa Folktandvården igen, Gud hjälpe mig...

Sonen hostar. Värre än vanligt. Ett telefonsamtal till Jourcentralen idag, avsett att införskaffa nya recept till gossen, slutade med ett besök på ovan nämnda instans, en tiodagars antibiotikakur samt fem dagars karantän hemmavid. Så hemmavaron fortsätter... jag har sagt det förr och tack och lov haft fel, men den här gången lär jag få resttentor. På riktigt.

Och sen då... eftersom tillräckligt inte brukar vara nog så började dotran kräkas för en timme sen.
Stackars barn, nog borde de få slippa magsjuka åtminstone! Nu är det hinken en gång i halvtimmen som gäller... Maken har inte fått magisen än, så i ett desperat och månne fruktlöst försök att rädda honom från den så tar jag hand om magsjuka barnet. Maken servar hostiga barnet som måste inhaleras och ges dryck såväl dag- som nattetid... så nu, klockan 00:50 tar vi nattens första matrast... det kommer att bli en lååång natt!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0