Fet-tisdagen eller fettis-dagen? Möjligen har jag en liten fettisda-gen nånstans inne i djupet av mina cellkärnor.

Inte en enda liten semla hade jag sett röken av idag, medan barnen fått varsin på skola och dagis och mannen blivit bjuden på semla på jobbet... oerhört orättvist, speciellt med tanke på att man och barn redan är så rundlagda och jag själv så tanig och finlemmad. Vem kunde väl behöva en semla mer än jag?
Så jag satt vid middagsbordet och uttryckte högt en önskan om att svärmor skulle komma förbi med en låda hembakta. Alternativt kunde jag tänka mig gå så långt som att ringa dit och fiska lite efter godsakerna...

Men... utan påringning stod de strax därpå innanför dörren, svärmodern och svärfadern. Med en låda full med fantastiska semlor. -Blev ni förvånade? sa svärmodern och syftade på deras spontana besök. -Ja, mycket! sa jag och syftade på det ovanligt snabba ingripandet av Vår Herre...