Insikt 1: Nya kurser idag. Är på termin 2 nu.
             Intet minsta ljus i sikte angående scheman och att organisera själva studierna.
             Lika kolmörkt som när vi började för knappt ett år sen. Jag äger inte den strukturerande förmågan.
             Jag har försökt, men förutsättningarna finns inte. Och jag fattar inte de som redan från början
             vet preciiis hur de ska lägga upp arbetet. Jag brukar fatta i efterhand hur jag borde ha gjort.
             Och lär mig apselut inget av erfarenheten till nästa gång.

Insikt 2: Bästa vaccinet mot denna typ av mental härdmälta är att snylta på kurskamrater
             som älskar att ha järnkoll. Och eftersom jag åker lite snålskjuts på andras organisationsförmåga, så
             måste jag ju erbjuda nåt i gengäld: En fika, lite rättstavningsarbete-
             meningsbyggnadsundervisning-skillanden mellan tal- och skriftspråk?
             Om nån behöver det...

Insikt 3: Det är stressen runt de organisatoriska faktorerna som kommer att knäcka mig.
             Inte studietakten eller vilken mängd kunskap som måste uppnås.. 
             Jag har lätt för att lära. Det är en gudagåva. Jag slipper stressen med att sitta och 
             nöta in kunskaper dag ut och dag in. Men som sagt, hur ORDNINGEN ska vara... det tar energi.

             
             
             Kaos är granne med Gud.