Handla väska
Inget kaos, inga akuta kissnödigheter, inget bråk och ingen gråt. Man borde köpa en lott...
Dotterns skolväska inhandlad. Den trevliga expediten var på väg att plocka ner en Bratzväska högt upp från väggen, men jag gjorde som sonen: vinklade ner ögonbrynen, spände ögonen i henne och dessuton skakade jag långsamt, nästan omärkbart på huvudet. Och hon fattade vinken. Valet stod mellan en enfärgad rosa, ganska stor väska med en guldkrona på och en rosa, lite mindre med Snobben och en massa glada färger. Det var ju dottern själv som skulle välja och hon valde rätt i mitt tycke, det blev den enfärgade.
Vi kollade lite andra butiker också, eftersom jag lovat att vi skulle köpa pennfack och pennor också.
Sonen var också lovad att få nånting. Detta nånting blev ett trepack dricksglas med motivet Homer Simpson dansar cha-cha med tre varmkorvar. Jag försökte avstyra, tro mig, men det var inte läge för förhandlingar och kanske var det för att jag gav med mig som vi slapp kaos. Sonen var nöjd, dottern var nöjd och jag kände mig också rätt nöjd.
Vi hann in på Rima en sväng också. Mamma måste också få något (förutom passaren jag köpte på Classe). Lite scrapmaterial följde med hem , men jag förstår nu att man måste ha rätt mycket grejor för att kunna få ihop nåt snyggt... Hur har ni råd, alla ni inbitna scrappare??
Sist skulle vi fika på Kvartersbageriet. Medan vi satt där med bakelser, morotskakor och Cupcakes, så kände jag nåt som liksom ramlade ner i håret på mig. Jag satte dit handen för att känna efter och... -Aj, jävl** vad det brände till!
Det var en geting jag fått i håret och nu hade den dessutom stuckit mig. Ajajaj så det bultade i tummen.
Gadden satt kvar och trots den utbildning jag valt så fanns just då inga sjukskötersketakter alls i mig, jag var tvungen be cafétanten skrapa bort gadden.
Jag har hört nånstans att man ska skrapa, inte dra bort den, eftersom man kan klämma ut ännu mer gift i kroppen om man nyper över gadden. Men som sagt, jag var inte speciellt kaxig just då och lämnade gladeligen över jobbet till en kakförsäljande kvinna utan sjukvårdsutbildning.
Tummen har efter det inte varit sig riktigt lik... nu börjar den kännas som vanligt igen, fast det gör ont än, men svullnaden har gått tillbaka. Tydligen var jag inte allergisk heller (nåt jag alltid fasat för) för här sitter jag utan minsta men...
Nu borde jag lägga mig. Stor dag i morgon, med förskolestarten...
Finns en som heter Per i blåsmark som scrappar. Du får ta hjälp av han.. =)
Åsa: Vilken Per? I Hagen?
Maken: med tanke på att vi pratar scrapping här, med allt vad det innebär så tror jag att han heter Per Gament.
Förskolestart.....gissa om sonen har väntat och längtat!! Vi har riktigt säkert gått varandra på nerverna den här veckan och vi såg båda med glädje framemot torsdagens skolstart.....trodde jag, ja. I natt vaknade sonen med 40 graders feber! Snacka om förtvivelse...., nu blir det spel, böcker och mys och förhoppningsvis klöser vi inte ögonen ur varandra. Vi får helt enkelt ladda batterierna till måndag och ta nya friska (hoppas vi) tag!! Vi ses nästa torsdag, trevligt!!
Haha.. nä, varken per gament eller per hagen. Han heter Per Berglund. =D Tror han är 79:a eller nåt sånt.
Jag tror att det här med att ha råd att scrappa är lite som med rökning (kan jag tänka mig). Man hittar på något sätt pengarna till det, men om jag nån gång skulle sluta så kommer jag nog inte kunna förstå hur jag hade råd.
