Utanför dörren har jag just nu, inte mindre än TRE män som arbetar. Bygger, fixar och ordnar... fast nu åkte en, så då är det bara två, men ändå: TVÅ män som arbetar. Oh, jag kan vänja mig vid detta!

Det är en fantastisk tillfredsställelse att se tråkiga saker bli färdiga utan min medverkan.
De roliga sakerna kan jag göra. Men räta upp ytterdörrarar och kapa hål i väggar, neeh!
Eller jo, kapa ett hål i väggen skulle jag gärna göra, om jag fick göra det á la motorsågsmassaker, på fri hand genom stabbar och kablar, snett och okontrollerat. Det skulle kunna roa mig!

Jag fixar markservicen idag. Barnen gick till farmor, så det är ganska lugnt. Och TYST! Inte ens en borrmaskin eller kapklinga hörs för tillfället. Bara IKEA-fläkten som ligger 20dB över vad som utlovats i manualen. Fast oavsett om den låter, så måste man inte svara den. Man måste inte förmana, inte lyssna aktivt.

Nu ska det bli körvstroganoff med basmatiris (eller som min morsa trodde att det hette: bas-mat-ris).