Vardag. Var dag.
Underbara dagar att njuta av.
Inte många höstdagar är så vackra som denna varit.
Samtidigt har inga höstdagar någonsin, varit så tunga som dessa.
Hur ska det då vara för de närmaste?
När Engla försvann var det mängder av människor,
helt främmande för den drabbade familjen,
som skrev brev och hälsningar.
"Vi känner samma sorg som er"
skrev någon.
Av vänlighet och medkänsla.
Det är fina handlingar,
oerhört viktiga för de drabbade.
Men det är ändå inte sant.
Man ska använda sina ord varsamt.
Medkänsla och sorg är inte samma sak.
Att känna sorg över de drabbades sorg.
Kanske är det så man kan beskriva medkänsla?
Nog berördes jag av Englas försvinnande
och fortfarande tycker jag att det var grymt
och fruktansvärt orättvist.
Men det går inte att sörja en främmande människa
så som de närstående gör.
Förtvivlan och vrede kan man känna,
över att något sådant kan få hända.
Men man kan inte känna den förtvivlan som en förälder känner
för det barn som är försvunnet... Inte uppleva det som ett syskon går igenom
i en sån här stund.
Bara hoppas att man aldrig någonsin
kommer att få den erfarenheten...
Det är en milsvid skillnad mellan
känslan då Engla försvann
och det som tankarna kretsar kring nu:
Ena stunden Carolin.
Andra stunden hennes familj.
Och så alla "varför?"
Och alla "tänk om det hade hänt oss"
Den som följt med i bloggen ett tag vet att kasten är tvära:
heminredning, arbete, familj, åsikter om samhälle och samtid.
Ibland bara dumheter och galenskap.
Det är sån jag är,
en ganska splittrad hjärna.
Det är inte så mycket upplyftande i bloggen just för tillfället,
men det här är vad som allt som oftast kretsar i tankarna nu.
Vardagen rullar på, med arbete, studier (har matteprov i morgon, önska mig lycka till!)
matlagning, barntimmar och bus.
Men i bakhuvudet finns ett trassligt nystan av oro
och det kommer och går hela dagarna.
Det är befriande att skriva, skönt att lämna över tankarna
till den som vill läsa.
Hoppas matteprovet gick bra!! Jag blev godkänd på mitt! Skönt, nu kan jag inrikta mig på att fylla 30...
Vi syns på matten! /Sara
Håller med om att hösten är fantastiskt fin.
Så här varmt och fint hade vi knappt
under hela sommaren känns det som...?!
Känner också att just den här hösten är extra tung.
Förutom att jag inte har hälsan på topp gnager ovissheten i bakhuvudet hela tiden. Var finns hon Carolin? Fy va hemskt att inte få veta...Å må då vara för oss som bara är bekant med henne och känner igen hennes ansikte, men för hennes nära och kära. Deras liv måste stå på paus... Man kan inte ha en aning om hur dom har det, men om jag försöker tänka mig till att det vore nåt av mina barn som förvunnit, så är min lilla fantasi mer än nog och ändå är den säkert milsavstånd bort från verkligheten.
Håller så fullständigt med dig i din beskrivning av medkänsla. Vår sorg kan aldrig bli densamma som för dem som står henne allra närmast. Men vi känner med dem och det tror jag är viktigt att vi låter dem veta, men man ska vara försiktigt med vad man skriver och säger. Men samtidigt tror jag att de som är drabbade hellre hör en mindre genomtänkt replik, än ingen alls.
I många fall där en närstående drabbas av sorg drar man sig undan, för man vet inte vad man ska säga. Men det kanske inte är så viktigt vad man säger, bara man visar att man finns där. Sen kanske man inte ska kläcka ur sig vad som helst för det, men det är viktigt för dem som drabbas att känna att de har ett stöd runt omkring sig.
Jag som inte känner dom särkilt väl, men ändå kanske är ett känt ansikte för dem, väljer att visa min respekt genom att tända ett ljus då och då på min blogg och faktiskt be en bön varje kväll.
Glömde ju säga...
LYCKA TILL PÅ PROVET!
Du vet att jag håller tummarna för dig...
Hoppas provet gick bra!
Det är så sant som du skriver. Man kan inte i sin vildaste fantasi sätta sig in i hur alla runt omkring Carolin mår. Känner medlidande, det tror jag alla (normalt) människor gör. Men det är som du säger inte samma sak som sorg.
Jag hoppas du har det lite bra iallafall
((kram))
Vilka fina ord du har fått ihop. Fint också att du tänker ett ljus till Carolin vid varje inlägg.
