Usch, jag brukar inte gnälla i bloggen,
men nu är jag otroligt trött på alla hemska, osmakliga, fruktansvärda
händelser...

Jag vet att det är viktigt att läsa om hur andra människor har det,
att vara tacksam för hur bra jag har det... men jag får sån dödsångest, ångest för att barnen ska fara  illa,
med mera, med mera  när jag matas med alla vidrigheter som händer runt omkring oss.
Ibland önskar jag att jag slapp höra allt, jag mår bara dåligt av det:

-pedofilhärvor
-barnamördare
-galna pappor som låser in sina barn i källare
-översvämningar
-jordbävningar
-moderatpolitik
-hatbrott
-misär och fattigdom
-likskändningar vid gravsättningar
-knivdåd i Haparanda

Ännu mer less blir jag på pressens osmakliga, vulgära sätt att GOTTA sig
åt allt elände, speciellt alla sjuka uttryck som de envisas med att upprepa som mantran varenda dag:

"kistskandal"
"skräckpappa"
"källarfängelse"
"nakenchock"
"grannfejd"

Och hur fasiken, ursäkta språkbruket, kunde
Englas föräldrar gå med på att visa begravningen i TV?

Nu måste jag ut och ägna mig åt aggressiv lövräfsning innan jag exploderar.

Ajö!