...att INTE åka skidor?

Så fantastiskt roligt det är att åka utför! Dotra tycks hålla med. Mamman nöjd. Kvällen var succé!
Och förutom det roliga, så blir det ju en stor portion nostalgi också, då man är på Valls... man har ju avverkat rätt mycket tid där, förr om åren.


Första gången jag var på Vallsberget, då gick jag i fyran och vi hade nån friluftsdag med skolan. Hade just fått mina första skidor, begagnade förstås, mörkblå Rossignol. Pjäxorna däremot, var nya. Antagligen hade jag tjatat i ett år eller längre.
Jag hade som sagt aldrig åkt i en "äkta" backe förut, utan lärt mig på EN skida, som jag lånade av grannen. Han hade en, jag hade en. Solidaritet!  Och så åkte vi i skogen bakom Televerkskuren. Och det gick det med.

I år är det dags igen, tänkte jag. Ungarna måste ju få lära sig det enda som faktiskt är roligt under vintern. En enda rolig sak, det kan man bara inte undanhålla dem... så det blev hyrskidor för damerna i familjen. Svindyrt, jaa, men samtidigt lovar man inget man inte kan hålla, om ni förstår... om jag vill fortsätta åka och trivs med skidorna så får jag väl köpa ut dem om ett par år. Svindyrt, återigen: jaa! Men inte värre än att skaffa ett telefonabonnemang och få en "gratis" telefon på köpet som sen kostar 299 spänn i månaden under två år... om ni förstår liknelsen.

Nu ska jag lägga mig i sängen med ett fånigt leende på läpparna och drömma om nypistade backar.