Tisdagstema: Vild!
Fula fiskar av den här typen är allt annat än lugna och timida
när man fått dem på kroken.
Dessutom är de av den slemmiga sorten.
Som en parentes kan säga att den ilskna gäddan på bilden fångades
med ett stycke Dollar Store-drag
(typ nån wobbler eller så. Kanske det heter.)
En gräslig gulgrön skapelse vid namn Conrad.
Men fabrikatet till trots har Conrad varit en vinnare
i senaste årens gäddfiske, faktiskt.
Uppdatering 22:22:
Måste bara tillägga att vi
inte åt upp den där fulingen...
...det är bara abborrarna som blir mat.
Man är väl finsmakare...
*
För Carolin och alla runt omkring henne.
Förresten...
...
...
...
...nä. Nu har jag glömt vad det var jag skulle säga.
...
...
...nä. Nu har jag glömt vad det var jag skulle säga.
Milstolpe...
Resultat efter sex veckor: -10 kilo.
10 kilo var ett viktigt delmål.
Bara 11 kvar nu... har börjat snegla på snygga kläder
i butikerna. Men än är det en liten bit kvar innan jag kan handla på H&M
och Cubus...
...fast jag har redan bytt ner mig till mindre kläder
som jag har haft liggande i garderoben.
Och det känns kanon:
Vero Modajeans istället för KappAhl-tantjeans.
*
Så var man på jobbet igen då.
De här helgerna är verkligen mastiga!
Dagpersonalen undrar varför vi alltid äter middag när vi
anländer klockan 18,
men förklaringen är enkel:
Stiger man upp klockan 17 så är mat
inte det första som man kommer att tänka på.
Överhuvudtaget tänker man inte så mycket
förrän några timmar senare,
när man vaknat ordentligt.
Va?? Sover ni till 17?? tyckte nån idag.
Eeeh... ja... vi jobbar ju till åtta på morgonen.
Innan man är hemma, har ätit frukost, lagt sig
och framför allt somnat, är ju klockan minst 9:30.
Så jag tycker nog att vi bör få sova till 17 utan att nån undrar.
Men det är klart... vi jobbar ju bara natt.
(OBS! Sarkasm)
Nu däremot, är jag mycket vaken och skärpt!
Hade tänkt plugga ikväll
när han som jag håller mina skyddande vingar över,
(det där andades bara liite självgodhet)
har somnat.
Eftersom jag lagt allt krut på matten senaste veckan
så ligger jag duktigt back med samhällskunskapen,
avsnittet samhällsekonomi.
(Åååh så intressant. Inte. Eller... jo, det är intressant...
Fast i lagom dos. Börjar bli mättad.)
Tog med datorn för att skriva lite på inlämningsarbetet
och när jag hade startat upp den, så upptäckte jag
ett oskyddat trådlöst nätverk.
Som dessutom har så stark signal
att jag blir inte utsparkad hela tiden.
Och lite surfa skadar väl inte?
Fortfarande så nöjd och lättad över det lyckade matteprovet.
Jag fattar inte att jag fattar de där sakerna.
Jag har ju aldrig fattat förut,
så varför gör jag det nu då??
*
För Carolin och alla runt omkring henne.
Matteprov
Har bara drömt räkenskaper hela natten... visste inte i morse
hur jag skulle tolka det... som ett dåligt omen... eller goda vibbar?
Jag var väl nervös kanske...
Provet gick i alla fall.
Och han rättade det direkt så jag slapp vänta flera dar.
38/40!
Det var heeelt okej!
Ha en underbar helg!
*
För Carolin och alla runt omkring henne.
hur jag skulle tolka det... som ett dåligt omen... eller goda vibbar?
Jag var väl nervös kanske...
Provet gick i alla fall.
Och han rättade det direkt så jag slapp vänta flera dar.
38/40!
Det var heeelt okej!
Ha en underbar helg!
*
För Carolin och alla runt omkring henne.
Vardag. Var dag.
Strålande sol och 15 grader varmt.
Underbara dagar att njuta av.
Inte många höstdagar är så vackra som denna varit.
Samtidigt har inga höstdagar någonsin, varit så tunga som dessa.
Hur ska det då vara för de närmaste?
När Engla försvann var det mängder av människor,
helt främmande för den drabbade familjen,
som skrev brev och hälsningar.
"Vi känner samma sorg som er"
skrev någon.
Av vänlighet och medkänsla.
Det är fina handlingar,
oerhört viktiga för de drabbade.
Men det är ändå inte sant.
Man ska använda sina ord varsamt.
Medkänsla och sorg är inte samma sak.
Att känna sorg över de drabbades sorg.
Kanske är det så man kan beskriva medkänsla?
Nog berördes jag av Englas försvinnande
och fortfarande tycker jag att det var grymt
och fruktansvärt orättvist.
Men det går inte att sörja en främmande människa
så som de närstående gör.
Förtvivlan och vrede kan man känna,
över att något sådant kan få hända.
Men man kan inte känna den förtvivlan som en förälder känner
för det barn som är försvunnet... Inte uppleva det som ett syskon går igenom
i en sån här stund.
Bara hoppas att man aldrig någonsin
kommer att få den erfarenheten...
Det är en milsvid skillnad mellan
känslan då Engla försvann
och det som tankarna kretsar kring nu:
Ena stunden Carolin.
Andra stunden hennes familj.
Och så alla "varför?"
Och alla "tänk om det hade hänt oss"
Underbara dagar att njuta av.
Inte många höstdagar är så vackra som denna varit.
Samtidigt har inga höstdagar någonsin, varit så tunga som dessa.
Hur ska det då vara för de närmaste?
När Engla försvann var det mängder av människor,
helt främmande för den drabbade familjen,
som skrev brev och hälsningar.
"Vi känner samma sorg som er"
skrev någon.
Av vänlighet och medkänsla.
Det är fina handlingar,
oerhört viktiga för de drabbade.
Men det är ändå inte sant.
Man ska använda sina ord varsamt.
Medkänsla och sorg är inte samma sak.
Att känna sorg över de drabbades sorg.
Kanske är det så man kan beskriva medkänsla?
Nog berördes jag av Englas försvinnande
och fortfarande tycker jag att det var grymt
och fruktansvärt orättvist.
Men det går inte att sörja en främmande människa
så som de närstående gör.
Förtvivlan och vrede kan man känna,
över att något sådant kan få hända.
Men man kan inte känna den förtvivlan som en förälder känner
för det barn som är försvunnet... Inte uppleva det som ett syskon går igenom
i en sån här stund.
Bara hoppas att man aldrig någonsin
kommer att få den erfarenheten...
Det är en milsvid skillnad mellan
känslan då Engla försvann
och det som tankarna kretsar kring nu:
Ena stunden Carolin.
Andra stunden hennes familj.
Och så alla "varför?"
Och alla "tänk om det hade hänt oss"
Den som följt med i bloggen ett tag vet att kasten är tvära:
heminredning, arbete, familj, åsikter om samhälle och samtid.
Ibland bara dumheter och galenskap.
Det är sån jag är,
en ganska splittrad hjärna.
Det är inte så mycket upplyftande i bloggen just för tillfället,
men det här är vad som allt som oftast kretsar i tankarna nu.
Vardagen rullar på, med arbete, studier (har matteprov i morgon, önska mig lycka till!)
matlagning, barntimmar och bus.
Men i bakhuvudet finns ett trassligt nystan av oro
och det kommer och går hela dagarna.
Det är befriande att skriva, skönt att lämna över tankarna
till den som vill läsa.
Allvarligt talat...
...vad är det som gör, att för ändamålet avsedd tygfärg, inte fäster på min röda matta?
Nu har jag testat två sorters färg.
Mattan, som till största del är tillverkad av naturmaterial, är fortfarande röd.
Ja, eller svartbrunvinröd nu då, med bjärta röda kanter.
Sketasnyggt!
Färgen ska enligt anvisning fästa på både naturmaterial och syntet.
Men det gör den inte.
Däremot fäster den alldeles utmärkt på mina fingrar,
som ju också är av naturmaterial.
I tvättmaskinens gummibälg sitter färgen fantastiskt bra.
Gummi är väl nån slags naturmaterial
och det får man väl utgå från att det slemmiga gröna lurvet i bälgen också är.
(obs! skämt...)
Är det nån som har nåt förslag på hur jag kan få mattan svart?
Kol?
Spillolja?
Tonerkassett?
Förklara också för mig hur man bär sig åt när man tillverkar färg som inte fäster...
Den som provat att ha två barn i huset, samtidigt som ett jättepaket filtpennor a la Dollarstore,
vet ju att även den ljusaste rosa nyansen av de färgerna sätter sig som berget
på kläder, mattor (även den röda mattan som aldrig vill bli svart) och små barnöverläppar...
Det måste vara det som är lösningen!
Ungarna får måla mattan svart med barnvänliga färgpennor.
Kan ju inte misslyckas...
Nä, som sagt, idéer, seriösa sådana mottages tacksamt.
***
För Carolin.
Nu har jag testat två sorters färg.
Mattan, som till största del är tillverkad av naturmaterial, är fortfarande röd.
Ja, eller svartbrunvinröd nu då, med bjärta röda kanter.
Sketasnyggt!
Färgen ska enligt anvisning fästa på både naturmaterial och syntet.
Men det gör den inte.
Däremot fäster den alldeles utmärkt på mina fingrar,
som ju också är av naturmaterial.
I tvättmaskinens gummibälg sitter färgen fantastiskt bra.
Gummi är väl nån slags naturmaterial
och det får man väl utgå från att det slemmiga gröna lurvet i bälgen också är.
(obs! skämt...)
Är det nån som har nåt förslag på hur jag kan få mattan svart?
Kol?
Spillolja?
Tonerkassett?
Förklara också för mig hur man bär sig åt när man tillverkar färg som inte fäster...
Den som provat att ha två barn i huset, samtidigt som ett jättepaket filtpennor a la Dollarstore,
vet ju att även den ljusaste rosa nyansen av de färgerna sätter sig som berget
på kläder, mattor (även den röda mattan som aldrig vill bli svart) och små barnöverläppar...
Det måste vara det som är lösningen!
Ungarna får måla mattan svart med barnvänliga färgpennor.
Kan ju inte misslyckas...
Nä, som sagt, idéer, seriösa sådana mottages tacksamt.
***
För Carolin.
Ljuset fortsätter att brinna...
Ljuset fortsätter att brinna. Hoppet finns kvar.
Vid varje nyhetssändning, varje uppdaterad tidningssida hoppas jag på det bästa.
Men inga goda nyheter än så länge.
Det är på ett sätt skönt att inte se de stora rubrikerna och bilderna
varje gång man öppnar en nyhetssida.
Bilderna gör ont.
Samtidigt önskar man att det stora genombrottet ska komma,
att händelsen ska få ett lyckligt slut och därför hamna på förstasidan.
Det är svårt att tänka på annat.
Så svårt att för en stund släppa tankarna på Carolin.
Man pratar om det med sin andra hälft, med kompisar, med föräldrar...
Måste få älta, måste få ventilera oron...
*
Vardagen rullar på här hemma.
Har just lämnat in ett arbete i samhällskunskap
och det var en lättnad att lämna det ifrån sig.
Nu har jag gjort tre femtedelar av kursen
och det känns jätteskönt!
Uppdatering 14:22:
VG+ på samhällsinlämningen!!
Om en månad blir kvällarna lediga igen.
Just nu går nästan all tid till kursen.
Och eftersom jag förutom jobbet och samhällskursen
även håller på med matten,
så blir det många dagar på dagis för barnen.
Oftast korta dagar
och oftast inte mer än 25 timmari veckan.
Men ändå har jag dåligt samvete hela tiden...
Har renoverat vardagsrummet, i den meningen att jag har
tvättat soffklädseln och kastat ut den syntetiska mattan som inte går att rengöra.
Ska snart ställa in det nygamla bordet, sideboardet jag rotat fram hos mina föräldrar
och sedan målat svart. Det är kvadratiskt. Vår Ektorpsoffa är liksidig och det stora Lack-bordet
gör sig inte så bra till soffan. Så detta lilla bord blir bra.
Ett avlångt bord till en liksidig hörnsoffa fungerar inte i mitt huvud.
Provade att färga en röd tygmatta (Ikea) svart igår, efter att först ha
klippt av den och sytt en ny kant.
(måste vara kvadratisk...)
Men färgen bet inte så bra,
trots att det stod på förpackningen att bomull med en liten del polyester skulle
gå bra att färga in. Men man ser precis vilken tråd som är syntetisk och vilken som är av bomull.
Mattan är svart/röd numera. Riktigt dassig. Med en illröd kant.
Så jag måste köpa Herdins Multifiberfärg istället
och göra ett nytt försök.
Tänkte visa lite bilder när allt är klart.
Fyndade ett par lyktor på Mio igår, fick tips av en kompis.
Blåturkosa förstås. Indiskt stuk.
Köpte två kuddfodral på Tradera också, nyligen.
Av nån som importerar från Indien och säljer på Tradera
De är alltså nya. Svart sammet och guld.
Till helgen verkar det vankas surströmming.
Har spånat med grannen, som var positiv och vi ska höra med di övriga också.
Gossen har nattsuddat i natt, så ögonen går i kors på mig nu.
Tur att jag inte ska iväg på jobbet.
Han vaknar varje natt och behöver på toa.
Ofta piper han till ibland också, fast utan att det är nåt speciellt, men man vaknar ändå.
Så nån gång per natt är jag vaken åtminstone.
Den här natten var inte som en vanlig natt.
Och på morronkvisten, när han lagt igen sina stora blå till slut
så kom förstås dottern till vår säng. Inte smygande.
Snarare flygande. Med buller och bång.
Och som vanligt tog hon hela mitt täcke.
Varför händer det aldrig karln i huset?
Aldrig tar hon pappas täcke...
Ett hoppets ljus för Carolin.
Jag tror att vi var många som blev förtvivlade.
Det som vi läst om under lördagen.
Att någon för oss okänd saknades.
Blev under söndagen till att
ett för oss bekant ansikte saknas.
Vi får det berättat för oss.
Ser det på tv. Läser om det i tidningarna.
Men det går inte att förstå, det smälter inte in.
Sånt här händer någon annanstans, långt borta.
I nån annan verklighet. Inte vår.
Gott är att veta att så många gör sitt yttersta
för att hitta Carolin.
Gott är att veta att Carolin och hennes familj.
är omslutna i många, många människors
tankar, böner och omsorger.
Gud omsluter er på alla sidor och håller er i sin hand.
Det här är ingen bantarblogg...
...I promise!
Men måste ändå få delge mina resultat:
Efter 28 dagar:
-7 kilo.
Hemligheten?
(eller hemligheterna, utan inbördes ordning)
1) Inget socker, vitt bröd eller juice.
2) 1200 kcal per dygn, fördelat på fyra mål, ca 300 kcal per mål,
men fördelningen varierar.
3) Att alltid äta mig mätt. Man kan inte banta sig ner i vikt.
4) Att ha nån form av insikt i vad jag blir fet av. För min del socker och mjöl. Typ fika, fika och... fika.
(rena, snabba, beroendeframkallande kolhydrater)
5) En dag i taget. Jag kan inte bestämma mig för att vara utan socker ett helt liv. Den bördan blir för tung och jag lär gå under ganska snabbt. Men jag kan vara utan socker idag. I morgon tar jag ett nytt beslut.
Ett beslut för de närmsta 24 timmarna.
För mig finns inte begreppet "bara en bulle"
En bulle eller kaka betyder att jag förr eller senare äter fem bullar. I bästa fall.
Och så är karusellen igång...
Motion då?
-Hrmm... eeehh.... näääe.
Det är väl nästa grej att börja med. Suck.
Men jag motionerar hjärnan jättemycket i alla fall...
(och det behövs!!)
Motion behövs inte för viktminskning... men det behövs för välbefinnandet!
*
Men måste ändå få delge mina resultat:
Efter 28 dagar:
-7 kilo.
Hemligheten?
(eller hemligheterna, utan inbördes ordning)
1) Inget socker, vitt bröd eller juice.
2) 1200 kcal per dygn, fördelat på fyra mål, ca 300 kcal per mål,
men fördelningen varierar.
3) Att alltid äta mig mätt. Man kan inte banta sig ner i vikt.
4) Att ha nån form av insikt i vad jag blir fet av. För min del socker och mjöl. Typ fika, fika och... fika.
(rena, snabba, beroendeframkallande kolhydrater)
5) En dag i taget. Jag kan inte bestämma mig för att vara utan socker ett helt liv. Den bördan blir för tung och jag lär gå under ganska snabbt. Men jag kan vara utan socker idag. I morgon tar jag ett nytt beslut.
Ett beslut för de närmsta 24 timmarna.
För mig finns inte begreppet "bara en bulle"
En bulle eller kaka betyder att jag förr eller senare äter fem bullar. I bästa fall.
Och så är karusellen igång...
Motion då?
-Hrmm... eeehh.... näääe.
Det är väl nästa grej att börja med. Suck.
Men jag motionerar hjärnan jättemycket i alla fall...
(och det behövs!!)
Motion behövs inte för viktminskning... men det behövs för välbefinnandet!
*
Mattenörden pluggar vidare...
Mattekursen 8:30:
Hade jobbat natt, men for och pluggade en liten stund ändå.
Mycket dåsig hjärna.
Ett tal som vägrade bli rätt.
Fastän jag gjorde rätt.
Skyllde på mitt huvud som skrek efter sömn.
Efter tredje försöket med det fördömda talet så
kallade jag på läraren.
(Han som tycker att ekvationer är roligt.)
Han kollade... och kollade igen.
Kunde inte hitta några misstag från min sida.
(för ovanlighets skull, faktiskt)
-Jo, men nog stämmer det här, sa han.
-Inte i facit svarade jag.
Han kollade facit och konstaterade snabbt att de som skrivit boken
inte heller var några framstående matematiska genier.
Jag hade rätt. De hade fel.
Den lilla människans seger över pedagogerna...
Hade jobbat natt, men for och pluggade en liten stund ändå.
Mycket dåsig hjärna.
Ett tal som vägrade bli rätt.
Fastän jag gjorde rätt.
Skyllde på mitt huvud som skrek efter sömn.
Efter tredje försöket med det fördömda talet så
kallade jag på läraren.
(Han som tycker att ekvationer är roligt.)
Han kollade... och kollade igen.
Kunde inte hitta några misstag från min sida.
(för ovanlighets skull, faktiskt)
-Jo, men nog stämmer det här, sa han.
-Inte i facit svarade jag.
Han kollade facit och konstaterade snabbt att de som skrivit boken
inte heller var några framstående matematiska genier.
Jag hade rätt. De hade fel.
Den lilla människans seger över pedagogerna...
Som vi väntade...
...på undergången. Men den kom aldrig.
Nä... föga förvånande så gick inte jorden under.
Själv var jag inte bekymrad.
Fast jag kan tycka att det är konstigt att de oroade forskarna
inte har hörts av förrän igår... det här har väl varit känt rätt länge?
Ja, inte för allmänheten förstås (garanterat beräknat!) men för vetenskapsmänniskorna.
Kanske har de kritiska vetenskapsmännen rätt.
Är det så att vi inte borde pyssla med såna där saker?
Och varför vill man egentligen ta reda på allt?
Hur jorden blev till rent praktiskt är ju ändå en gåta... en ganska svår nöt att knäcka.
Själv tror jag på en skapande hand, men det är ju inte alla som gör det...
Vi kommer aldrig i närheten av gåtans lösning tror jag.
Varför inte det då?
-Därför att vi inte var där när det hände...
Tisdagstema: Humor!
Hur man uppträder inkognito i skogen...
Det här var under senaste sommarstugetrippen...
...och ni kan väl ana hur många lav-skämt som
avfyrades efter detta... Lav Me Tender... ...kanske dags att sitta på bastu-lav-en ikväll...
...ingen lav-infara så här års... ja, ni fattar...
Eftersom han till vänster har samma bild som visningsbild
(eller delar av den i alla fall) i sin blogg, så
vågar jag också använda den...
Snörvel och snork!
Höstens illvilliga virusarmé har invaderat mig... så klart.
Har man barn på dagis
så ingår en brokig skara farsoter i konceptet,
det är inget nytt... Förkylningar, magsjuka, huvudlöss
(löss har vi, Tack Gode Fader, klarat oss undan. Så även springmask som tydligen
också härjar på förskolorna ibland. Fy för den lede...huuu!)
Förkyld blir jag mer än ungarna som vistas mitt i smittohärdarna,
delar leksaksglassar, toaletter och middagsvilafiltar.
Känns bra att de klarar sig bra... bara lite bittert att jag drar på mig alla fula virusar.
När jag blir förkyld så blir jag (som alla andra) täppt i näsan.
Fast inte täppt i näsan, så där så det visslar lite när man andas eller att bad bradar lide udderligt...
...nä, jag blir T-Ä-P-P-T! Som vore min näsa ett inbrottssäkert kassavalv.
-Inget tar sig in, inget tar sig ut... framför allt inte luft.
Nä. Sånt här fixar inte jag. Jag blir tokig, får panik!
Det är jättesynd om mig!!
Nässpray är ett måste. Ett absolut livsnödvändigt måste.
Kan inte andas, inte äta, inte sova, inte tänka... och huvet känns som om det vuxit till en basketbolls storlek. Och tyngd.
(Det har det säkert gjort, av allt snor som inte kan rinna ut. Blörk!)
Jag blir lite av en desperat missbrukare på jakt efter droger:
Messade till gubben på jobbet, så att han skulle gå på
Apoteket åt mig och skaffa nässpray... en speciell sort förstås, man är väl finsmakare...
...sen messade jag och påminde honom...
...och sen messade jag och kollade att han verkligen varit iväg och handlat.
När han sen kom hem och levererade de välsignade dropparna så
övergick lidandet till eufori! Dimmig lycka! Aaah!
"En spraydusch i vardera näsborren, 2-3 ggr dagligen"
står det på förpackningen.
De har skrivit fel, det fattar väl jag, det...
En spraydusch i vardera näsborren 23 ggr dagligen, ska det vara så klart.
Arbetshelgen avklarad...
...den första sen i... eeeh... juni tror jag....
Helgen har gått snabbt och varit trevlig som vanligt,
men nog var det skönt att komma hem och kasta kläderna i tvätten och
bli ledig ett par dar. Man blir ganska mosig av att vända på dygnet hit och dit.
Annars är det inte mycket nytt.
Jag pluggar på och det nya avsnittet i samhällsboken är betydligt
enklare och mer intressant än det förra. Och det är välkommet!
Förra omgången var tradig och tungrodd.
Nu handlar det om lag och rätt, vardagsekonomi
och arbetsliv. Mycket bättre!
Tre sockerfria veckor har gått.
Underbart skönt.
-5,5 kg på vågen och -5 centimeter runt midjan.
Bara fråga om dagar innan jag nått första delmålet; att hamna under 80-kilosstrecket.
Dock tänker jag inte gå ner lika mycket som förra gången 2004-2005.
60,5 kg som lägst och det blev lite väl magert faktiskt.
Med min kroppsbyggnad passar inte det...
Men 65 nånting vore lämpligt.
Då räknas jag fortfarande som överviktig enlig BMI, men BMI
tar ju ingen hänsyn till hur man ser ut, bara hur mycket man väger och hur lång man är.
Så jag tar det med en nypa salt...
I veckan ska jag på medarbetarsamtal... samma gamla frågor, samma svar,
men det är väl bra att ha såna där samtal ändå gissar jag... det känns som att man blir tagen på allvar,
att det spelar roll hur di anställde har det och att vi får möjlighet att säga vad vi tycker om vår arbetsgivare och vår arbetsledare.
Å andra sidan är det väl lagom lätt att ha åsikter om arbetsledaren, när man sitter i samtal med... arbetsledaren.
Nu har vi turen att ha en bra sådan, så jag har inget att anmärka på...
Ha en bra vecka där ute...
Vi ses och hörs!
Helgen har gått snabbt och varit trevlig som vanligt,
men nog var det skönt att komma hem och kasta kläderna i tvätten och
bli ledig ett par dar. Man blir ganska mosig av att vända på dygnet hit och dit.
Annars är det inte mycket nytt.
Jag pluggar på och det nya avsnittet i samhällsboken är betydligt
enklare och mer intressant än det förra. Och det är välkommet!
Förra omgången var tradig och tungrodd.
Nu handlar det om lag och rätt, vardagsekonomi
och arbetsliv. Mycket bättre!
Tre sockerfria veckor har gått.
Underbart skönt.
-5,5 kg på vågen och -5 centimeter runt midjan.
Bara fråga om dagar innan jag nått första delmålet; att hamna under 80-kilosstrecket.
Dock tänker jag inte gå ner lika mycket som förra gången 2004-2005.
60,5 kg som lägst och det blev lite väl magert faktiskt.
Med min kroppsbyggnad passar inte det...
Men 65 nånting vore lämpligt.
Då räknas jag fortfarande som överviktig enlig BMI, men BMI
tar ju ingen hänsyn till hur man ser ut, bara hur mycket man väger och hur lång man är.
Så jag tar det med en nypa salt...
I veckan ska jag på medarbetarsamtal... samma gamla frågor, samma svar,
men det är väl bra att ha såna där samtal ändå gissar jag... det känns som att man blir tagen på allvar,
att det spelar roll hur di anställde har det och att vi får möjlighet att säga vad vi tycker om vår arbetsgivare och vår arbetsledare.
Å andra sidan är det väl lagom lätt att ha åsikter om arbetsledaren, när man sitter i samtal med... arbetsledaren.
Nu har vi turen att ha en bra sådan, så jag har inget att anmärka på...
Ha en bra vecka där ute...
Vi ses och hörs!
De gamla grekerna var ganska smarta... och de hade inte ens några Casio Fx 82b...
Jag trodde att det slagit över på allvar när min hjärna formulerade följande:
"Matematik är intressantare än Samhällskunskap"
Det låter ju inte klokt...
Men... alltså... det är faktiskt sant!
Har suttit på fem mattelektioner á minst tre timmar stycket
och timmarna har bara flugit iväg...
På kvällarna har jag pluggat samhällskunskap från 20 -23:30 hela veckan...
...och det har varit otroooligt segt!
(fick ändock VG på andra inlämningen också, så jag har lite marginal...OBS! inget skryt... bara lite lättad!)
I samhällskunskap måste man ha en massa tankar och värderingar... det känns som att det är de egna
åsikterna om allt, allt, allt som ligger till grund för betyget, snarare än faktakunskaperna.
I matte är det bara att följa gällande regler. Egna åsikter och idéer är bannlysta...
...för hur än mycket jag skulle tycka och tänka
och ha anmärkningar på hur knasigt matematiklagarna fungerar...
...hur mycket jag än tycker att mina idéer är bättre
så kommer Pythagoras, den gamle stofilen, fortfarande att ha rätt.
Man ifrågasätter inte de gamla grekerna...
Min teori om varför jag fått kläm på matten nu (nåja...) men aldrig tidigare är:
-Jag har slutat ifrågasätta!
(därmed inte sagt att jag kommer ur kursen med ett G på pappret...)
*
Ha en fantastisk helg allihop!
Tisdagstema: Onyttigt!
Tårta. Onyttigt för kroppen...
...men välgörande för själen! Mums!
Gossen, han är en riktigt nyttig godbit...
*
(för mig är tårtan inte välgörande på något sätt alls... sockermissbrukare som jag är.
Har dock inte ätit socker på drygt två veckor nu... och det är sååå skönt att slippa rota i skafferiet hundra gånger om dan.
Att slippa ha socker i hela hjärnan, hela tiden!)
Finns det nåt bättre ljud...
...än ljudet som uppstår då polletten trillar ner?
(eller formligen brakar i golvet med en skräll...)
Idag knäckte jag ekvationens gåta!
Matteläraren har övernaturliga förmågor, det är jag säker på.
(Det han lyckats med kan inte komma från en vanlig människa av kött och blod).
Behövs bara en massa nötande nu, öva och öva och öva, så att det sätter sig ordentligt.
(Åtminstone tills jag gjort provet...)
Det är ju bara det att så fort man lärt sig nåt i matte... då ska det byggas vidare
med ännu svårare saker på det man nätt och jämnt förstått... det tar liksom aldrig slut.
*
Samhällskunskapen går lite tungt just nu.
100 sidor upphetsande läsning om
demokrati, statsskick och politik.
Och EU...
...och så ett mastigt arbete som ska lämnas in på det.
Tre frågor. Vars svar ska omfatta 4 sidor. 2000 ord.
Jag har skrivit 1300 ord. På första frågan.
(Min man sitter i soffan och muttrar nåt om överarbete...)
Kanske kunde be min övernaturlige mattelärare att ge mig förmågan
att begränsa mig. Sålla. Välja bort...
Nåja... positivt tänkande:
På fredagär politikblocket i samhällskursen över
och sen kommer
Lag & Rätt, vardagsekonomi och arbetsmarknad...
(eller formligen brakar i golvet med en skräll...)
Idag knäckte jag ekvationens gåta!
Matteläraren har övernaturliga förmågor, det är jag säker på.
(Det han lyckats med kan inte komma från en vanlig människa av kött och blod).
Behövs bara en massa nötande nu, öva och öva och öva, så att det sätter sig ordentligt.
(Åtminstone tills jag gjort provet...)
Det är ju bara det att så fort man lärt sig nåt i matte... då ska det byggas vidare
med ännu svårare saker på det man nätt och jämnt förstått... det tar liksom aldrig slut.
*
Samhällskunskapen går lite tungt just nu.
100 sidor upphetsande läsning om
demokrati, statsskick och politik.
Och EU...
...och så ett mastigt arbete som ska lämnas in på det.
Tre frågor. Vars svar ska omfatta 4 sidor. 2000 ord.
Jag har skrivit 1300 ord. På första frågan.
(Min man sitter i soffan och muttrar nåt om överarbete...)
Kanske kunde be min övernaturlige mattelärare att ge mig förmågan
att begränsa mig. Sålla. Välja bort...
Nåja... positivt tänkande:
På fredagär politikblocket i samhällskursen över
och sen kommer
Lag & Rätt, vardagsekonomi och arbetsmarknad...
