Dumdidum, part II...

Vi åkte till Café Humlan och fikade på eftermiddagen. Jag slutade på Mogården vid lunch och fick en stund med familjen istället. Kändes som en klok investering.

Hursomhelst, för ovanlighets skull var det jag som körde. Och när vi skulle hem och hade kört ut ur kringelkrokarna runt de gamla husen vid Gotis så utbrast jag förvånat:
-Mäh, det blev ju mycket närmare att köra den här vägen!
Maken: -Öööh... du körde exakt samma väg som när vi kom.
Jag: -Jasså? Jaa, när du säger det så...

Nåja... snart är det jul. Elva dagar att njuta ledighet på, elva dagar att hasa runt i strumplästen och mysa med familjen. I strumplästen och med mina nya Thomas Saboörhängen som jag har hört av säker källa att jag ska få av tomten.  Elva kvällar framför tv:n med svenska filmer, gubbe och en låda Aladdin (som jag säkert kan äta en hel pralin ur om jag tar det varsamt, hehehe).
Kanske hjärnan kan få sig lite vila då... Elva dar av julkalas och nyårskalas och säkert nåt mellandagskalas också.
Julklapparna är så gott som färdigköpta, julklänningen inhandlad (storlek Medium vill jag påpeka) och ja... det enda som stör juluppladdningen är väl nervositeten för de elva praktikpass som ska avverkas först. Dock har jag vant mig vid att vara sjukt nervös innan. Och hittills har det gått bra alla gånger. Om jag nu ballar ur denna fjärde praktik så får jag väl helt enkelt bryta ihop och komma igen.  Fixar jag det så blir det en gigantisk flaska Pommac att fira med.

Nu blir det att packa alla böcker inför B-uppsatsskrivningen i morrn. Om jag tar skottkärran så borde det gå bra.



Kommentarer
Postat av: Maken

Se det positivt; du är ju på rätta stället för att bryta ihop....

2010-12-05 @ 10:52:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0