Vilket väder!

Vilken högsommardag, så här långt innan högsommaren. Bonus!
Premiär för gräsklippning idag. Det är en viss tjusning med det...

Hektisk dag har det varit.
Först lunch (smörgåstårta!) hos svärmodern och svärfadern.
Sen middag hos morsan (och den där saken hon sammanbor med), för hon fyller sextio idag.
En strålande dag alltså. För en strålande dag kan ju jämställas med en dag då man inte behöver laga nån mat alls.

Igår premiärgrillades det på nya flashiga gasolgrillen. Maken var mer än nöjd!

Nöjd var han också för att han fick ett presentkort på fem timmars arbetskraft, bygg eller el. Vi köper nog till arbetskraft så det blir en heldag och så lånar vi in några gratisslavar också, i form av släktingar, så kanske vi får nåt gjort på den här gamla kåken. Listan är diger. Medlen små.

Tillbaka till luftrörsträsket igen.

Maken påpekade igår att han inte hade hört mig hosta på flera nätter.  Inte jag heller, sa jag, den här gången klarade jag mig bra.

Allt frid och fröjd då? Neeeh!

Sonen hostar nåt så gräsligt mycket och vi börjar tro att det är nåt allergiskt eller astmatiskt eftersom det kommer och går hela tiden... han protesterar inte då vi plockar fram inhalatorn (innoleraren, som han säger). Det är väl bara ringa doktor T då. Igen. Tycker det är jobbigt det där... det känns ju som att man har klippkort på vårdcentralen...


Nu blir det förhoppningsvis lite sömn.

Njuta.

Jag kan inte nog upphöja och lova det vackra vädret och sommaren som ligger och lurar, bara några dagar bort!
Det är ljuvligt! Helt underbart.

Min man påstår, medan jag sitter på altanen och tittar ut över spegelblank sjö, att jag nog skulle bli blasé på sommaren om det vore sommar jämt.

Men icke... det finns inte en möjlighet!  Blotta tanken på en iskaka på vattenytan, en iskaka på vindrutan och en iskaka i själen gör mig låg.

Nu är min tid!
"Hela året har jag längtat till Juni, Juli, Augusti..." Visst var det så han sjöng, Per Gessle?

Det är ingen slump att det finns fler sånger som hyllar sommaren än vintern. Tänk på det!

Mat.


Hur var det nu igen... du är vad du äter?


Pratade just med min kurskamrat på MSN,
även hon sitter och kallsvettas med sociologin idag.

Vi konstaterade att studier INTE skapar goda förutsättningar
för ett sunt leverne.
(och med ett strukturperspektiv kan vi komma undan med
att det är samhället som bestämmer vad vi ska äta, inte vi själva...)

Hon hade ätit tre wienerbröd idag och försökte fundera ut
ett bra skäl att ange, när henns sambo undrar var fikat tagit vägen.

En annan tentapluggande kamrat var inne på sin fjärde glass
när jag pratade med henne på förmiddagen.

Själv har jag ätit fem fiskpinnar utan tillbehör till lunch,
två koppar te med vardera tre tabletter artificiellt sötningsmedel,
samt tre hallonbåtar efteråt.

Du berättar det inte för Anna Skipper, va?

Uppdatering: Ytterligare en hälsosam själ har sällat sig till skaran.
Hon åt ett halvt kilo godis till middag.




Sista chansen...



...att banka in lite sociologi i neurondjungeln.

Har lunchrast för tillfället och har tillagat en delikat måltid
bestående av fem fiskpinnar med frysbränna.

Strömmen gick i morse och jag hann bli lite kallsvettig
när jag såg att batteriet på datorn började bli urladdat.
Så jag rafsade ner frågorna till en gammal tenta på ett papper,
bara utifall att...

Men även om jag har frågorna på papper, så utan internet är man ju rökt i alla fall,
för böcker må vara bra, men gamla uppsatser och hemtentor på nätet slår mycket högre, vilken guldgruva!
För i ärlighetens namn, vad får man ut för vettigt av förljande mening,
hämtad ur Månsons "Moderna samhällsteorier":

"I sin konceptualisering utgår Giddens delvis från Freud och Erikson, men han är kritisk till de deterministiska inslagen inom psykoanalysen"

Jag tror Månson själv skulle ha nytta av en skopa psykoanalys...

Något jag upptäckt på de tre gamla tentorna som finns tillgängliga för oss på LTU:s sida
är att det är ett antal frågor som kommer tillbaka, identiska i sin utformning.
Och det gör ju saker lite enklare...

Tillbaka till verkligheten nu.
Den symboliska interaktionismen väntar...



Kolla...

...här!


Hä jär bara sjukdåomen å sjukdåomen...

Dags igen då. Redan i onsdags kände jag av förkylningen, så jag gick ut hårt med åtta doser Pulmicort dagligen, för att klara helgen i Övik och fortsätter så än. Jag fixade helgen hjälpligt, om än jag hade så ont i halsen att jag var tvungen sova med en Strepsiltablett fastkilad i kinden. Inte så najs när jag vaknade...
Men ingen hosta i alla fall. Hade varit eländigt för sällskapet att dela rum med mig... Halsontet har övergått i täppt näsa, snor och så den sedvanliga fördärvade, avskydda hostan. Var på apoteket i dag och hämtade ut en påse mediciner värdig den värsta åldring. Man måste ju hamstra medan man har rabatt på högkostnadskortet. (på tal om åldring alltså, hrmm... snart börjar jag väl betala med mynt och försöka pruta på pillerburkarna också. Och vägra ta ett billigare men exakt likvärdigt preparat).

Känner mig rätt trött ikväll, dels på grund av förkylningen, men lika mycket beror det på cirkusen som pågick här i natt.
Sonen bestämde sig för att komma till vår säng nån gång efter midnatt. Han gråter mycket i sömnen när han är förkyld och hostar en massa. Men han ligger åtminstone stilla i vår säng och somnar om så fort han lagt sig. 
Dottern dök upp vid 03:30. Klarvaken och inte det minsta stilla. Som att ha en ålfarm i sängen. Till slut lämnade jag skutan och la mig i hennes rum. Bara barnen kvar i vår säng, maken hade flytt till sonens pinnsoffa. Dottern som ju var pigg och glad kom efter mig förstås. Så det var bara att drassla sig iväg till egna sängen igen. Fröken Fräken somnade aldrig om... vid 06 hörde jag att hon startade tv:n... (kan tillägga att hon somnade 21:30 på kvällen. Och var alltså tokpigg klockan halv fyra... sex timmars sömn på en sexåring... )

Tenta på fredag och man kan ju undra hur det ska gå... dåligt med ork, ständig hosta. 70% krävs för godkänt. Ska man satsa på att kunna mycket om lite, eller tvärtom? Jag kör mycket med Kulturkoftas idé om fåniga ramsor för inlärning. Ni anar inte på vilka sätt ni alla blir del av min kunskapshamstring, hehe...
Kanske inte blir nån långtidseffekt på kunskaperna, men Marx, Durkheim, Weber, Mead, Goffman, Bordieu och Giddens får gärna flytta ut efter tentan... känns viktigare för framtiden att komma ihåg hjärtats delar och njurens filtration än en hoper knarriga gamla sociologer. Och jag är ju betydligt mycket mer naturvetarämne än dito samhällsvetare.

Nu är det slutjiddrat för ikväll. Dags att dricka upp det sedan länge avsvalnade apelsinteet och försöka sova lite. Blir väl soffan för min del. Ingen vill dela säng med en näst intill TBC-smittad...

Det är väl inte så svårt att fatta?

På sajten Familjeliv:

"Därför ska man inte värma bröstmjölk i micron"

Måste man skriva en hel artikel om det? Fattar väl vemsomhelst... För att det är så himla besvärligt att få in förpackningen i ugnen.


Pimp my uteplats.

Har målat stolpar. Altanen har inte fått nåt som helst underhåll under vår tid i huset, förutom att vi gjorde nya staket eftersom de gamla var... tja... hälsovådliga, kan man nog säga.  Men resten är eftersatt. Nu blir det vitt och fint, men vad sjutton ska jag hitta på med golvet?
Nån gång i tiden lackades det nog. Man kan ana flagor om man går riktigt nära...
Jag skulle helst vilja lasera hela golvet svart, för det blir ju ändå grått hur än man gör. Hä blaan, som vi säger i Piteå. Men jag kan ju inte gärna lasera på gammal lack. Och slipa först känns väl inte så lockande  (men man kan ju flörta lite med svärfadern så kanske han förbarmar sig...).
Gjorde just en ritning på hur jag ( jag kan inte skriva VI för vi är väl inte helt överens...) skulle vilja ha det på altanen:




Eftersom det är bastu där hela eftermiddagarna (minus öl och finska svordomar) så vill ingen sitta där uppe. Första åtgärd blir att skaffa bambujalusier så att värmen och ljuset blir mindre. Billig och godtagbar lösning. Sen skulle jag vilja bygga bänkar av tryckimpregnerat virke, med ett bord i mitten. Lite snygga sittkuddar på. Det ska rymmas en del folk tänker jag. Det är ju inmundigande av allehanda grillat som är mest förekommande på altanen, så nåt nytt arrangemang i stället för de otympliga fyra plaststolarna vore lysande. Ett bord med nån snygg vaxduk
(jo, det finns faktiskt!) och kanske nån trevlig ljuslykta. Blommor är ingen idé att ha. De går en snustorr framtid till mötes och slutar sina ståtliga blomliv som kompost...

Den bättre hälften hjälper sina föräldrar med vedkapning och klyvning ikväll. Själv håller jag mig undan så gott det går. Finns inget intressant eller lockande alls med en gigantisk hög stockar som ska vara kapade, kluvna och travade senast i morgon kväll. Tur man har barnen/målning/vika papperssvalor/polera kristallkronan som upptar ens tid. Så man slipper veden. 

Måste bara få säga igen hur fantastiskt trevlig helgen blev! Nu har jag bockat av ännu en sak på min livslista. För tillfället finns inga mer (realistiska) punkter på listan. Men man kan ju börja om från början på samma lista igen. Längta efter ny konsert med Michael W Smith. Han kommer säkert tillbaka om fem-sex år eller så. Följer du med då, Anett?
Helgens mest otippade var att jag, i fikakön på caféet på EFS-kyrkan i Örnsköldsvik, efter konserten, träffade vår kursansvariga lärare för kurs O0047H...

Nu märkte jag just att min mellanslagstangent har börjat gnissla. Grymt irriterande. High quality gadgets from Net-on-net...

God natt.

Premiärer.

Vilken helg jag och Anett har haft! Fantastisk konsert, går inte att beskriva. Shopping, hotellfrukost... vad säger man?
-Mer husmoderssemestrar åt folket!

Åsså några premiärer:

1) Husvagnen står ÄNTLIGEN på gården. Bara lite småfix: nya gardiner, en läckande kran. Sen tuta och köra...

2) Uteprojekt. Avstamp från samma ställe där vi slutade i fjol. Vilket betyder ungefär lika mycket kvar att göra som det var i förrfjol. Och året dessförinnan. Gick ut hårt på förmiddagen med att måla stolpar på altanen. Har inte målats under de sju år vi haft huset. Säkert inte på år och dar före det heller. Och när det målades gjordes det sannolikt med billigaste tänkbara Ö&B-färg...

3) Premiär också för nya gasolgrillen som maken fick i 30-årspresent. Vi tog den mindre fulla gasoltuben från husvagnen. Räckte åtta minuter. Måste fylla. Blev inget grillat, men vet att grillen funkar åtminstone.

Strax seminarium. KASAM. Aaron Antonovsky. Kommer att få grymt stor användning av det i resten av mitt liv...

Boys will be boys...



Det händer, om än sällan, att mannen i huset plockar fram rullstolen.
Mest står den i garaget och samlar damm, men den är definitivt avskriven så ingen lär göra anspråk på den
och därför är damm, järnfilspån och oljespill helt okej. (Invalido Rough Style)

Häromveckan bar han in stolen i alla fall.
(är man verkligen berättigad en rullstol om man kan BÄRA in den? Hehe...)

Sonen, som inte sett sin far köra stol, mer än ett par gånger, tittade storögt på den mörkturkosmetallicfärgade lättmetallracern. Man hade kunnat tänka sig att gossen skulle haft både en och två undringar.
Men barn är som bekant enkla av sin natur. Och pojkar är och förblir pojkar.
Därför blev frågan naturligtvis:

-Kan man jappa med den?

Nässlor i strupen.

Blogg nummer två är uppdaterad.

För övrigt sitter jag här med nollarton i ögonen och brännässlor i halsen. Inte bokstavligen, men känslan är sådan i alla fall. Passar ju perfekt att bli sjuk nu när man ska iväg på konsert och allt. Men jag är inte bitter...

Två veckor kvar av T1 på sjuksköterskeprogrammet. Två tentor, en liten komplettering och en informationssökningsuppgift som tydligen ingår i den första kursen vi gjorde, men som rätt många missat. Det var inte bara jag som uppfattade att närvaro på genomgången var allt som behövdes. Någonstans har informationen brustit.

När det gäller skolan, så har det ju gått så mycket bättre än vad jag trodde. Resultaten är bra, förvånansvärt bra, jag är nöjd med det mesta. Det går fint att kombinera skola och jobb, något jag var oroad över innan jag började. Barnen har inte behövt ha mer än enstaka mastodontveckor på dagis. Det är också en lättnad.
Vad jag måste göra är att sänka garden lite grann. VG är kul,  men jag känner att det blir en ruskig stress också. Man vill ju prestera, jag antar att betygen har betydelse om man söker vidareutbildning om några år, men man måste leva också och jag kommer inte att kunna hålla samma tempo hela tiden, det fattar jag. Tyvärr är det ju så att mycket vill ha mer och nog känns varje VG som en liten egoboost, det erkänner jag...

Tråkigt nog, så håller Piteå Kommun på att montera ner vårt fina studiecentrum. IT-avdelningen ska flytta in i "våra" lokaler, medan vi ska få nytt studiecentrum ovanpå arbetsförmedlingen. Nästgårds med Piteå Kommun alltså. Hade det inte varit smartare att flytta IT ovanför AF istället? Jag tror det kommer att bli mycket spring på nya stället, mycket ljud och mindre ro. Och var tusan ska vi nu gå och äta? Strömbacka? Fuktskadad-falukorv-och-lättflytande-lasagne-flashbacks.


Kalas x 2

Barnkalas. Till slut blev det av i alla fall...



En rosa pyramidtårta, enligt önskemål. Dekorerad av födelsedagsbarnet förstås.


Godispåsar. Tillverkade och dekorerade av mor i huset.


Påsarna packades i en röd tygpåse, som när ingen såg på hissades upp i ett träd i skogen precis vid lekparken.
Till slut var det nån som upptäckte tygpåsen och det blev livat värre!
Vad kunde det vara för nåt??



Tretton påsar fick hasteligen uppgraderas till femton. Tur jag hade gjort ett par i reserv.
Kalasar man i lekparken så ansluter ofta fler... och det är ju bara roligt!
Skulle med facit i hand ändå ha gjort fler, för det kom några eftersläntare som jag inte kunde erbjuda nån påse...

Kalasets bästa kommentar kom från en gosse som fikat färdigt:
-Får man gå från bordet nu?
-Ja, visst, svarade jag.
Gossen vände sig till en annan gosse:
-Det gick ju ganska enkelt!

Fick en kommentar på förra inlägget, av nån som undrade nåt om min husvagnspimpning
som jag höll på med på gamla pärlan. (saknar den gamla vagnen!)
Ja, jag mailar dig gärna! Men då behöver jag din mailadress!
Har ingen aning om vem du är...

För övrigt har vi haft 30-års"kalas" också. Maken + hans nästan lika unga kompis
(som blir gubbe fyra timmar före maken)
och det var mycket trevligt det med.

Don´t try this at home.

Jobba natt till 8:00. Åka till Studiecentrum. Grupparbete. Åka hem vid lunch. Marratechseminarium 13:00. Barnkalas 17:00. 60-årsmiddag 19:00.

Gäsp.

Final.

Mätt och glad efter trevligt restaurangbesök/säsongsfinal med bokklubben.
The fabolous bookclub!

Tänk om vi sju-åtta damer hade suttit vid makten. Vilken fin värld det skulle ha varit!
Utan kommunalråd. Utan spritande ungdomar, men med en massa katolska flickskolor*

Det är en underbar mix av väldigt olika kvinnor och jag uppskattar träffarna såå mycket.

Hur ska jag klara mig ända till hösten??






*för att rädda våra döttrar från sex, droger och rock´n´roll...

Veckans to-do-list:

Nä, nu måste jag ta tag i saker här hemma:

-Husvagnen är INTE hämtad. Måste ske snabbt. Abstinensen är svår.

-Nya (dyra) strumpbyxor till festen på lördag skall inhandlas. Nagellacksreparation må vara okej på små hål som inte syns, men nånstans måste gränsen gå. Dessutom har jag bara blått lack.

-Två mintchokladkladdkakor ska bakas till lördagen. OBS! Får inte ätas upp i förväg. Hänglås på.

-Fyrhjulingen måste hämtas hos morfar, innan morfar anser den som sin egen. Förbered för dragkamp.

-Raka benen. Annars river jag nog sönder de nya strumporna och oavsett så är det ju inte så vansinnigt snyggt med kaktusben heller...

-Stressa av. Stressa av, stressa av, stressa av....

Undrar när vi kan börja håva in cashen?

När min man hör författare och poeter jiddra på om andliga dimensioner som vi andra inte varit i närheten av, när Bolibompa visar program som är snäppet nördigare än Staffan Westerberg och Caroline af Ugglas ångestsjunger i Så ska det låta, med en röd och en vit stövel på fossingarna, då brukar min man ta en osynlig joint mellan fingrarna och suga så hårt han kan. Han vill alltså bildligen demonstrera att han tror att de här människorna är kraftigt pårökta när de gör sina performance...

Det är fantastiskt roligt, jag skrattar hjärtligt varenda gång!

Och säga vad man vill om alla djupingar. Bergman, Kristina Lugn, Karin Boye och så vidare...
...men jag tror att vi har ett par presumtiva poeter i det här huset också.

Dottern har som jag tidigare nämnt uttryckt att , citat: "drömmar är inte gjorda av atomer". Djupt så det förslår.

I dag kom sonen och påstod att grå glass smakar som Öland.

Vad månne det bli för storheter av dessa barn?


Tänderna...

Kommentar från systerdottern (nu har polletten trillat ner att det var du :-)):

"Så du har fortfarande drömmar om lossnande tänder? Kommer ihåg att du berättat om det förr. I en drömtydarbok jag läst står det att lossnande tänder kan betyda att man är rädd för att åldras! "

Hehe... rädd för att åldras? Jo tack! Det stämmer nog. Vi hade föreläsning om "det friska åldrandet" förra veckan och inte kan man väl säga att det är lockande, direkt... föreläsaren radade upp alla kroppsliga förändringar som inträder med stigande ålder: Håravfall, grått hår, synnedsättning, hörseldito, förslappad hud, problem med lilla blåsan, bla bla bla... Trevligt, trevligt...

Sen skrev systerdottern: "Hoppas vi ses snart igen!"

Det hoppas jag också. Ta och kom och hälsa på. Ta med dig lillebroren också.
Kram på dig!

Så sitter man vid datorn igen... jag har kollat på ett avsnitt av Sjukhuset, solen har gått ner över det isfria träsket (Jo, det blev den 11:e i år också. Månntro jag minns det till nästa gång?), jag lyssnar på Toto på Spotify, Facebookar lite, har det trevligt i största allmänhet... kunde vara sämre.


What would Freud do?

Fick en kommentar på föregående inlägg, att isen lossade 11:e maj förra året. Tack för den informationen! Jag visste väl att nån visste... Tror det blir en eller ett par dar senare i år, såvida det inte kommer värmebölja eller blåst eller ösregn innan kvällen.

Låg och slumrade så gott efter att ha arbetat i natt. Drömde just att jag satt på en lektion och där jag satt lossnade kindtänderna. Munnen blev full av lossnade gaddar och jag gick till en toa för att kolla hur många som satt kvar/inte satt kvar. Och så ringde telefonen (i realiteten alltså). Fördärvat också! Jag hade så gärna viljat se hur det skulle gå ( i drömmen alltså). Det är ju inte första gången jag drömt att tänderna lossnat. Inte ens femte, det handlar om minst tio gånger i alla fall. Man kan undra hur Freud och Erik Homburger Eriksson skulle tolkat det här. Kanske är det bara en hint om att jag borde gå till tandläkaren (huga!) och kolla upp tänder (ont!), smärtande käke (dyrt!) samt knölen jag har i samma käke (oroad!).

Nu har jag precis skickat iväg rapporten om intervjumetodik. Den som var avsedd som ett grupparbete jag inte hade möjlighet att delta i. Inte den bästa rapport jag gjort, inte det stoltaste ögonblicket i livet, men jag antar att man måste släppa tanken på det. Dessutom är det bara obligatorium, inget betyg på det. Inlämnat är det i alla fall.

Nu blir det näringslära i tre dar, sen omtenta. Har en vision om att kunna lämna denna första termin utan omtentor flåsande i nacken. Får väl se hur det blir med den saken...

Bakvärk

Cykelpremiär. På makens cykel, vilket betyder en sadel som på intet sätt är anpassad för min känsliga... hrmm... hud.
Jobbigt, mycket jobbigt. Hög tid att ordna kondis (kondition alltså, inte konditori, även om det senare är bra mycket mer lockande).

Isen är på väg bort från Hemträskets yta. Det är årets happening nummer ett. För mig i alla fall.
Jag grämer mig att det inte blivit av att notera när "träsket går upp" varje vår. Hade varit trevligt med lite statistik.
Å andra sidan torde de uppgifterna gå att få tag på av nån av äldstebröderna i byn. Jag tror i alla fall på en tidig islossning i år, den grå massan har flyttats runt i blåst och regn idag, och då brukar slutet för isen vara nära förestående.

Nu gäller bara att ta sig tid att njuta av utsikten om kvällarna. Något som jag lovar mig själv varje vår, men alltför sällan förverkligar. Jag älskar den här tiden och varje år är jag oerhört tacksam över att få uppleva det igen.

Nu är det dags att åka iväg på jobbet. Åsa jobbar ikväll, så det blir mycket trevligt!  En lökpaj blir det också (på tal om kondition och kosthållning alltså...flott e gott).



Fredagspuls på Studiecentrum.

Man försöker få nåt vettigt gjort i elfte timmen.
Då kommer pedagogerna på besök till vårt grupprum.
Man svamlar en halvtimme, för att sen konstatera att det är lunchdags.
Man svamlar över lunchen och en halvtimme till.
Samtalsämnen: Säx, dråger å råckänråll... och gamla komediserier.
Man pratar om hur man ska kunna få ärva lite pengar... om hur man egentligen definierar en hypokondriker och om hur man beter sig på offentlig toalett för att dra på sig minsta möjliga bakterier. Man pratar om hårlöss, springmask och bensår. Om handspritens vara eller inte vara. Om att man borde delta i ett övervikts-Boot Camp.
Om huruvida det vore en bra idé att skicka sina döttrar till katolsk flickskola för att komma undan de tidiga tonårens eventuella sexdebuter och man diskuterar om man har fördomar mot romer... Man funderar över om det kunde vara en trevlig idé att hyra in Fadde Darwich som dörrvakt på trettioårsbalunset (han tar nog inte så mycket betalt nuförtiden) och man pratar om allsång och om fyrtioåriga tonårsrevolter.


Sammanfattat med fyra ord: En riktigt trevlig fredag! 


Lång dags färd mot natt...

Äntligen hemma!

Seminariet på LTU gick finemang för samtliga Pitebor. Båda grupperna gick hem med VG på både inlämnad rapport och redovisning av densamma. Jag och min kumpan fick mer beröm än vi hade väntat oss och blev nog lite smått chockade båda två.

Hämtad av maken kl 17. Lite skräpmat i magen, sen Kulturens Hus.
Kenneth Gärdestad berättade om sin bror, om livet och musiken.
Arctic Voices underhöll med Tedlåtar.
Intressant och gripande berättelse.

Nu: sömn.

Idag...


...skulle Carolin ha fyllt 30.
Ord är överflödiga.


Steget efter...

Senaste veckornas sjukdom i huset har tärt på mina studietimmar.
Inget att göra åt, blir man sjuk så blir man.
Men det är en del att ta igen...

---> En komplettering på ett grupparbete jag inte kunnat delta i
---> En omtenta som ska pluggas in (dock varken stor eller avancerad)
---> Två andra tentor som ska pluggas in (stora och avancerade)
---> En inlämning på en massa sociologiska frågeställningar
---> Ett seminarium som ska förberedas
---> Ytterligare ett seminarium som ska föberedas
---> Två seminarier som ska genomföras

Härligt, härligt!

Födelsedagar...

Så vankas det då födelsedag inom kort. Femåringen blir sex och nog kan man undra var de 2191 dagarna som gått sen hon föddes tog vägen... Lilla 2, 8-kilosfröken. Som anlände till jordelivet utan några stora åthävor. Hon var tystlåten och betraktade sina båda föräldrar med stora ögon. Undra vad hon ska ha tänkt... Lilla lilla tjejen med det mörka håret och kattungerösten. Hon lät faktiskt som en kattunge när hon skrek. Det var förvisso bara en gång hon skrek under de första månaderna, men när hon väl gjorde det så lät hon som en katt... maken till lätthanterlig bebis får man leta efter.
Fast man kan väl säga att hon tagit igen det med åren...

Men vad ger man då en sexårig tjej i present? Hon har önskat sig en pärlmaskin, en sån som man sätter pärlor i håret med. Jag var faktiskt på väg att köpa en, men när jag såg att man skulle snurra upp garn i håret drog jag öronen åt mig. Håröm som hon är, så kanske det är en dålig idé med trådar och elände... så det blev en slingmaskin istället, som man kan färga sex olika färger med. En smyckesbox, några halsband, en jättesöt stickad kofta till alla sommarens kvällar... och så nattskjortan som hon själv pekat ut på H&M. Rosa volang, med Disneyprinsessor på. Inte på något sätt min smak, hade mycket hellre tagit nåt med Snobben på, men det är nog dags att inse att min tid är förbi när det gäller klädval åt henne, hehe... 

Sexåringens morföräldrar har alltid gett pengar till oss så att vi kan köpa presenter.
Men i år kände jag att nej, jag vill inte det längre. Jag har varken tid eller lust att göra deras liv bekvämare. Det är bara lathet och ointresse från deras sida, tid är det enda de har, så vill de ge nåt får de skaffa det själv, vuxna människorna.  Och köper de inte nåt åt henne, så är det deras förlust i längden. Vår tjej har så suveräna farföräldrar, så hon klarar sig. Jag önskar bara att hennes morföräldrar kunde förstå vad det är de går miste om... men vissa hundar lär sig aldrig att sitta.

Hursomhelst så har lilla damen önskat sig tårta till frukost. Givetvis ska hon få det! Fattas bara annat...
Vi har försökt förbereda Lilleman på att storasyster ska få paket... så att det inte blir så jobbigt för honom...vet inte om det gått hem, men nån gång förstår han väl principen och om en dryg månad är det hans tur. Däremot så har han fått nån idé om att han ska bli storebror när han fyller år. Åt sin storasyster alltså. Och hur osannolikt det än är att det skulle hända, så är det dock mer sannolikt än att han skulle bli storebror på riktigt. Åt en bebis alltså...
 


Har jag nämnt förresten att jag ska på konsert? :-)

Djur...

I går morse hörde jag hur dottern smög ut i pyjamas. Sen hörde jag att hon pratade med nån. När jag kom ut på bron (den bro vi inte har) så visade det sig att hon hittat en groda. Som hon förstås plockat upp.

Jag trodde inte att grodor kan säga annat än "ribbit", men se det kan de!

Den här grodan pep. Pep och pep. Av skräck antar jag.

Dottern var i vilket fall nöjd.

"Men jag har inte pussat den. Den var lite äcklig"

"Mmm...." sa jag,  "det brukar inte bli några prinsar av grodor heller"
(mamma tar kål på alla rosa sagodrömmar...)

Och tänkte för mig själv att vi ändå inte ska ha in några prinsar i det här huset på bra många år...

...och på tal om djur så säger jag det på en gång, så ni vet:

Om vår son berättar att han fått en hundbajs av vår strax 30-årige kompis, så är det alldeles riktigt.
Sonen fraktade hem den jättestora blaffan på golvet i bilen. Överlycklig...




(det var en låtsasbajs, en enorm låtsasbajs, som tinat fram i deras nyinförskaffade trädgård, hehehe...)







HÄMTAT!



Sådärja!

Biljetterna hämtade, kontrollerade och väl gömda
(man vill ju inte gärna få små fingeravtryck eller filpölar på dem).

Mitt resesällskap, som aldrig hört talas om artisten,
ringde mig igår:

-Du, nu har jag kollat på nätet. Jag måste nog ta med mig en haklapp från jobbet.

Hehehe... jo, han är trevlig att titta på.
Och än trevligare att lyssna på...

Nu har tre av fyra i huset trillat på influensan.
Jag är inte en av dem.

Är hyggligt less på sjukdomar nu...

Men ja e inte bitter...

När jag stod i köket och kokade mitt morgonte så såg jag hur min kompis hämtade upp de andra kompisarna. Nu är de på väg till Ikea... och själv sitter man här med influensavirusarna vinande runt huvudet. Jag har inte blivit sjuk själv, men det är väl bara en tidsfråga...

Lite bittert kanske det är ändå, att det inte blev nåt Ikea för mig.
Shoppingen må vara... men själva resan...  sällskapet...  trevlighetsfaktorn...

Jag skickade dem ett sms:

"Ha det så trevligt idag då, era attans lyxlirare.
Tänk inte på mig som sitter här hemma och sörplar på en bitter tekopp"

Och så några smileysar på det, för det var skickat med kärlek.
Jag unnar dem verkligen en trevlig dag.

Försöker trösta mig med att om tre veckor åker vi till:








Jag förstår om ni inte förstår vidden av det här.
Hur stort det är.
Har som sagt väntat i tio år...

Idag är i alla fall dottern feberfri och hyggligt pigg,
så jag tror det blir en vända till Beijer.
Måste ha krokar till ett litet projekt.
Jysk blir det nog också. Projektet kräver lite sammetstyg för att
bli riktigt bra... bilder kommer sen, när hela badrumspimpningen är klar. Det närmar sig.
Måste såga några bitar ur en limträskiva, måla, sätta handtag och gångjärn också.
Det gör jag för hand, eftersom jag inte ids vänta på att nån med cirkelsåg ska förbarma sig.
Min man tycker förresten, lite cyniskt så där,  att ordet cirkelsåg är ganska överskattat, eftersom man ju bara kan såga rakt med den, hehe...

Sen är nog badrummet klart. Nästan.

BOKAT!



Övik, 23:e maj!

Jag å Anett åker, medelst buss, (bekvämt att slippa köra)
och tar sen in på hotell. Konsert klockan 19 i Swedbank Arena.
Michael W Smith, Frank Ådahl och nån lokal jättekör.

Nice, nice, nice...


RSS 2.0