En typisk jobbat-natt-men-sen-inte-sovadag. Maken jobbar.
Seg. Bränner i ögonen. Gäsp, gäsp... men det går an eftersom:

-Husvagnen står på gården nu, det gör mig glad. Ett säkert vårtecken.
-Sjön är delvis isfri och glittrar i solen. Snart kommer grönskan på andra sidan.
-Bänkarna på lekparken har tinat fram och baksidan på vår gård är nästan snöfri.
-Jag inser att vi har ganska stora barn nu, första gången på sju år som man kan slappna av utan att behöva ha stenkoll på vad de pysslar med. På gott och ont. De är ju vansinnigt söta när de är små, men det finns ett lugn i att de blir större.
-Min skoltermin är snart behövligt slut och om inte så många dar åker vi till Stockholm.

Finns mycket att njuta av...