Plinke-plånk?

Nog var det ju lite chansartat. Men så lyckat!

Jag hämtade svärfadern i förmiddags och vi åkte till Svensbyn för att hämta pianot. Osett.
Bara en grynig mms-bild hade jag fått levererad innan.

Men så fint det är! Förvisso i behov av lite polish och så, men modellen är trevlig: Högt, svart med lagom mycket krusiduller... jag skulle gärna vilja veta hur gammal det är, men hittar inget annat än att det heter Billbergs.

Hur välstämt det är vet jag inte heller, och att jag ens skulle låtsas veta nåt om sånt skulle vara lika löjligt som när de som tror sig ha koll ska köpa bil på annons och går runt och sparkar på däcken... men det går i alla fall spela Gubben Noa utan att det gnisslar i öronen och det är ju ett gott tecken.

Gratis, hemkört och inburet. Bättre än Blocket.
Jag är nöjd och tacksam. Bortskänkarna är tydligen också nöjda.

Så nu har jag inga ursäkter längre. Jag har sagt att jag skulle önska mig pianolektioner när jag blir 50, men det känns lite osäkert. Och avlägset. Men vöre jär man då, då man bär sä åt? Jag är ju av den sorten som inte ens vågar ta lektioner eftersom jag är alldeles för rädd att göra bort mig...

Kommentarer
Postat av: Nina

Youtube! Där kan man lära sig det allra mesta! :)



Systerdottern kan ju några ackord oxå, och har även en gång i tiden kunnat spela fur elise! :)

2010-03-21 @ 23:28:58
Postat av: Maken

Åh Tannenbaum, åh Tannenbaum....

2010-03-22 @ 11:19:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0