Livet är en cykel.

Det mesta i livet är cykliskt.
Först och främst så är själva tiden sån.
Vår-sommar-höst-vinter... och så börjar det om.
Vi har månens cykel som växlar mellan full och ny i ett aldrig upphörande lopp...
Vi människor är rätt cykliskt lagda också, i synnerhet kvinnor, av given orsak och det hävdas att män är såna också, det är bara kortare turer: Morgonstund, dag-, eftermiddags- och kvällsdito. Dock är det inte bekräftat. Den andra tesen är att män har morgoncykel dygnet runt.

Sen är resten av tillvaron också cyklisk. Vi längtar till jul och jämrar oss över alla dyra julklappar som ska köpas och all mat vi kommer att äta. Samtidigt längtar vi efter sommaren och då ungarna äntligen blir lediga och vi jämrar oss över hur vi ska lägga semestern och över hur vädret ska bli. Sen kommer sommaren och vi njuter i fulla drag, men jämrar oss samtidigt över att den är för kort, sommaren alltså och vi jämrar oss över myggen och att det är för varmt. Och så längtar vi till hösten då ungarna äntligen börjar om skolan igen, men samtidigt jämrar vi oss över att det är ett helt år tills vi ska jämra oss över hur vi ska lägga semestern igen. Sen börjar vi längta till jul igen och vi planerar alla dyra julklappar som vi jämrar oss över. Och så rullar det på...

Månadscyklerna är nästa kretslopp. Börjar den 25:e varje månad (20:e eller 27:e ibland, beroende på om man är pensionär eller kommunalare), det är ganska trevligt i en vecka eller så och sen är det en evig jämran till den
20:e, 25:e eller 27:e igen.

Veckocykeln kretsar mest kring logistik, men börjar alltid med en måndagsjämran. Sen är det veckohandlingar, ungarnas läxor och kvällsaktiviteter och vi jämrar oss över alla middagar vi måste producera och allra mest jämrar vi oss över hembiträdet vi inte har råd att anställa, fast än den blå regeringen som vi jämrar oss över har tänkt att vi alla ska kunna unna oss lite hemhjälp. På torsdag börjar helgfriden infinna sig och man har det ganska trivsamt ända till sent på lördagkväll då måndagsångesten smyger sig innanför skinnet igen. Och så följs det då av ett givet knytnävsslag på måndag morgon igen.

Men samtidigt finns det en charm och något älskvärt i rundgången.
Man vet vad man har. Och nog vore det bra konstigt om man vaknade på måndag och det över natten blivit fredag.


Kommentarer
Postat av: Maken

Här känns det som att det är läge för lite visdom. Carpe diem! Parasta ennen! Ei saa päittä! Tourner à droite à côté!

2010-04-28 @ 00:05:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0