Det vore nog lögn att påstå att jag är frisk...
men jag anser mig vara på uppåtgående i alla fall...

Tröttheten håller i sig och det dröjer nog
någon dag till innan jag ångar på som vanligt...

Trött och rastlös, märklig kombination,
men rastlösheten skyller jag på kortisonet.

I veckan ska sista samhällsarbetet lämnas in.
En analys av en debattartikel eller ledare från någon av de stora
dagstidningarnas nätupplaga.

(Hurra! så roligt!)

Just nu handlar allt bara om finanskris hit och finanskris dit,
nåt annat är nästan omöjligt att hitta

(ja, det finns ju i och för sig några politikerbloggar, men artikeln ska vara
minst en halv A4, räknat i Times New Roman, storlek 12.)

Fastnade för en artikel av Ingvar Carlsson, där han sågar
Alliansen hejdlöst. Blir nog bra... ligger på VG  just nu, så jag bör nog prestera
ett VG på denna insändningen också, för att helgardera VG i hela kursen.

Men så FANTASTISKT, UNDERBART skönt på fredag kväll,
då denna uppgift är inlämnad och sista provet skrivet...

Samtidigt har jag börjat på ett nytt avsnitt i matteboken; funktioner, grafer, linjer...

Jag suckar och stånkar.
 
Matteläraren, han ser finurlig ut och hävdar bestämt
att, vänta du bara, matte blir som ett gift...

"Innan du vet ordet av så sitter du med matte C och matte D"

Själv är jag ytterst tveksam.

Hur som helst så känns det att jag inte går på helfart riktigt,
framför allt är nattsömnen inte optimal.

Lyckas jag somna in från hostan så
vaknar jag av densamma efter ett par timmar...

När jag sen somnat igen efter
medicinering och vatten och snytning och nässpray och
toabesök (man får ju passa på när man ändå är vaken)
och kolla till barnen och kolla att spisen är avstängd,
så vaknar jag ändå ett par timmar senare
av att dottern gör bomben (ja, det är ingen överdrift...) ner i vår säng,
stoppar huvudet under min kudde, tar mitt täcke och gör sig själv till en kåldolme
i detsamma...

Det enda man kan göra då är att sucka uppgivet
och helt enkelt trava iväg och ta hennes säng
i besittning. Eller beliggning...

Tyvärr har jag lite svårt att sova
när en stor tygkrokodil
stirrar på mig
och plyschdelfinens lurviga fjun killar mig  i örat.
Lägg till detta äu enen rosa delfin och en ordinär nalle
 En blå kramstjärna och en sagobok.

Jag är inte direkt förvånad över att dottern flyr till vår säng om natten...

...hennes egen är ju som ett mindre zoo.

Nå, det är väl ok med alla djuren ändå...
...jag får ju åtminstone ha ett täcke och en kudde för mig själv...

... i alla fall tills dess hon vaknar en gång  till och går tillbaka till sin egen säng...

...och gör kåldolmen IGEN...

Maken tycker att det är lite obehagligt: ena stunden ligger frun bredvid...
sen dottern... och helt plötsligt frun igen.

Jag ifrågasätter dock detta... om han verkligen vaknar om natten,
varför vaknar han då just när vi andra råkar sova?

Han kunde ju prova att vakna när vi andra gör det,
så kunde jag kanske ligga kvar medan han springer stafett
mellan sängarna i huset...


*



I våra tankar...