Såg ni dokumentären igår?
Och så var jobbhelgen över.
Den första på länge då jag verkligen jobbat hela helgen,
alltså 38 timmar från fredag kväll
till måndag morgon.
Har varit tjänstledig på fredagarna,
men nu rullar det som vanligt igen.
*
Såg ni dokumentären om hon som vuxit upp med utvecklingsstörda föräldrar?
Hon var vid tre års ålder normalbegåvad, men tyvärr är hon nog ganska märkt
av sin uppväxt, för hon verkar inte leva ett svenssonliv direkt:
- Hon är 35 år... hennes närmsta vänner är utvecklingsstörda...
hennes beteende såg inte riktigt normalt ut.
Inte undra på det... tänk om man skulle ha levt sin barndom med
två föräldrar som man växte om intelligensmässigt redan
vid 3-4 års ålder... och sen bli placerad i särskola.
Och tänk om hon istället placerats hos en familj
som kunde ta hand om henne...
*
Vad tycker ni?
Ska utvecklingsstörda
(människor med begåvningsmässiga funktionshinder kanske det heter egentligen)
få skaffa barn?
Ska omsorgspersonal, habilitering och andra samhällsinsatser
uppmuntra dessa människor att bilda familj
för att det på nåt sätt ingår i de mänskliga rättigheterna?
Det är en svår fråga... och spontant känner jag; nej, nej nej!
Men om vi alla ska ha lika rättigheter... då måste de ju också få ha barn...
även om det blir samhället/släkten/personalen i gruppbostaden som ska
ta hand om barnet när föräldrarnas intellekt och förmåga inte räcker till....
...för det handlar om människovärde, eller?
För mig kan människovärde också handla om att
hjälpa de här männsikorna att förstå att de inte klarar av att ha barn.
Att förebygga en katastrof, där sociala myndigheterna til slut
omhändertar barnet.
För hur värdigt är det att bli fråntagen sitt barn?
Hur värdigt är det för barnet att slussas mellan olika hem
och att kanske bära med sig en ryggsäck från de första åren i livet,
en ryggsäck som blir svår att göra sig av med...
Alla människor har rätt till sin sexualitet,
så också människor med begåvningshandikapp.
Sexualiteten måste även de få ha...
Förbjöd vi sex för att det inte skulle bli några barn,
då skulle det tveklöst ändå förekomma sex
och därmed bli en massa barn också...
Upplysning är viktigt!
Jag tänker att de människor som behöver ska få hjälp
att förstå hur de fungerar och få svar på sina frågor.
Kanske också att få hjälp att förstå sin egen förmåga;
att de inte skulle klara av
det ekonomiska, praktiska och känslomässiga ansvar
som en ny liten människa innebär?
Och hjälp att se det goda i livet, även utan barn...
Och skulle det vara så farligt att ge exempelvis en p-spruta
till kvinnor med utvecklingsstörning?
Det handlar ju inte om kastrering eller tvångssterilisering...
Jag har arbetat med människor med utvecklingsstörning i tio år nu
och har sett rätt mycket av gruppbostäder och dagverksamhet
och ibland också haft uppgiften att försöka förklara hur relationer fungerar... ingen lätt uppgift !
Jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå i den här frågan!
Vad tycker ni om rätten/möjligheten att skaffa barn
om man inte klarar av sitt dagliga liv på egen hand,
på grund av en utvecklingsstörning?
Berätta!
Jag har oxå arbetat inom omsorgen med männsikor som har lindrig/måttlig utvecklingsstörning och andra tilläggshandikapp i snart 15år o min spontana tanke är oxå NEJ!! Vet inte hur jag ska ge mig in på att motivera mitt svar..kan bli hur långt som helst. Gör bara en lång historia kort, med den erfarenhet jag har i bagaget så blir mitt svar kort o gott nej jag tycker inte att det är lämpligt.
Ha en bra dag!
//Ulrika
OJ! Väldigt bra inlägg =)Synd jag missade det programmet.
Jag tycker att man måste för både de som är utvecklingsstörda och för ett ev. barns födelse måste se till att det inte sker.
Klarar man inte av sig själv så kan man inte skaffa barn. Det gäller ju oss "friska" också. Alla är inte kapabla till att ta hand om ett barn, dom blir obönhörligen fråntagen det.
Sen om man ser till,OM dom ska få ha sex eller inte. Givetvis ska dom ha det, men fortfarande måste dom förstå innebörden att inte kunna skaffa sig ett barn. Kan dom inte det, så blir det ju knepigare.
Låter tragiskt att ge dom preparat mot barnafödande. Det kanske man måste se till om det är nödvändigt eller inte...mycket svårt.
Detta kommer jag nog
förmodligen att grunna på ett tag nu.´
Ha en fin dag...här hemma strålar solen/kram
Du verkar jobba samma helger som jag gjorde förut innan vi lade om schemat!!
Min första reaktion är NEJ, men det är ju svårt att dra alla över en kam. Det kanske finns ett par som har enormt stöd av ahöriga, som kan hjälpa dom att ta hand om barnen?! Men i vilket fall som helst så finns det och kommer alltid att finnas föräldrar som inte borde ha fått några barn i första hand!
hm, tycker oxå nej, jag anser att gränsen går vid sig själv. Om man inte kan ta hand om sig själv och sitt eget liv bör man inte få ansvar för någon annans liv heller.
Visst är det ett svårt ämne, jag tittade också på programmet och förstod att det stackars barnet missat alldeles för mycket i sin uppväxt för att kunna ta igen det nu som vuxen...
Man ska inte uppmuntra utvecklingsstörda att skaffa barn, man ska ge information om hur verkligheten då kommer att se ut och vilka konsekvenser det kan medföra. Närhet och kärlek är lika viktigt för alla levande varelser, men det behöver inte betyda en baby! Men, om det ändå sker ett "misstag" då ska ju familjen få allt tänkbart stöd så klart..
Det ser jättefint ut på din nya sida, lycka till och ha en fortsatt härlig vår!
