Nä... det kan aldrig vara nyttigt att läsa psykiatri. Det blir lätt en del -kanske något taffliga- självdiagnoser:
"Jamen kanske... har jag inte lite maniska drag? Och är en aning paranoid?"
"Hör jag röster ibland? Nä, det var nog bara mitt usla samvete som talade"

Nä, man ska inte skämta om sånt. Man blir oerhört beklämd av att människor kan må så dåligt.
Och oavsett om det handlar om "vanliga" depressioner, ångest eller sjukdomar med vanföreställningar och förföljelsetankar, så vill man bara gråta när man förstår hur förminskad psykiatrin är. Så många som skulle behöva bli inlagda för att få ordentlig hjälp, i stället för att sitta fångna mellan sina fyra väggar, övermannade av ångest och mörka tankar...
Mycket kan botas och lindras i öppenvård. Men det finns fortfarande behov av vårdplatser och någon som ser, tar om hand, tar över när man inte själv orkar. Men... det är politik och samhällsekonomi som styr. Och psykiatrins prioritet tycks vara låg.

Beklämmande var ordet.