...jag hade varit helt öppenhjärtig, utan minsta tanke på man och barn och svärföräldrar.
Inte minsta ångest över att förstärka mina inlägg med svordomar och könsord.
Helt oförfärad över att lägga ut hela mitt liv -och andras liv- på nätet...

Men nu är jag ju inte sån.

Svär gör jag bara när jag anser det verkligen behövas. Och det gör det ibland, fast inte i bloggen.
Lämna ut familj och vänner gör jag icke. Bara lite. Och ganska snällt.

Jag kan roas otroligt mycket över att läsa bloggar där folk driver hejvilt med sig själva... speciellt gravida kvinnor med märkliga åkommor; väderspänningar, luktfobier och drömmar om att de föder gigantiska hamburgare.
Det är roligt när människor kan konsten att kombinera ett snyggt skriftspråk med helt galna och icke rumsrena händelser... men det kräver brist på blygsel och konsekvenstänk.
Leve de blygselbefriade!