Det är intressant med kylan... utmanande.
Man är inte van.
Och ändå... jag tänker på förr. Alltså riktigt mycket förr, då husen var täta som sedan länge strandade ekor och det inte fanns nån el. Som de måste ha eldat! Vi eldar oavbrutet nästan hela dygnet, med undantag för några timmar om natten.  Elpannan är ändå i gång lite grann hela tiden. Hade man haft den gamla sortens elmätare hade man använda skivan som smärgel för tillfället. Med den nya varianten är det ett mindreaktigt diskotek i proppskåpen istället... just nu känns det okej med fastprisavtal.

Elpanna och varmvatten. Alla element i garaget och dessutom en kupévärmare för att inte varmvattnet ska frysa. Behöver det tvättas eller diskas, så måste man tillfälligt stänga av nån annan elslukare. Det går hårt på 16A-propparna. Men man lär sig efter några misstag. Framförallt lär man sig att det inte är roligt att gå ut i strumplästen och fingra på iskalla porslinshattar i trettiogradig kyla och kolmörker.

Skulle det bli oplanerat avbrott i eldistributionen nu, så då vettetusan vad man skulle hitta på med vattnet... Värmen kan man nog hålla hyfsat bra. Att förvara mat svalt är ju,av förklarliga skäl, inget problem... stearin finns i överflöd och mörker kan vara rätt mysigt. Ett tag. Men jag är bekymrad över hur det skulle gå med varmvattenberedaren och -ledningen...

Maken hoppas att det ska gå under -40. Bara för att kunna säga att "...-hårjä ångom... minnes jä den vintern då hä var så kållt så fogla fröus fast opa fogelbåole..."

...men nu ser jag att det bara är -27. Så det får väl bli ett annat år då. Om inte den globala uppvärmningen hinner före.