Nyårsblogga, såklart!

Känns som ett måste att blogga om det nya året... och om det gamla.
Vi börjar med det gamla:

Det riktigt stora -och som jag förstås aaaldrig nämnt tidigare- är ju att jag börjat plugga.
Det största är nog att jag faktiskt fortsatt!

Barnen växer, den lilla 2,8-kilosbäbin väger numera nästan 20 och har börjat skolan. Och kan läsa och skriva.
Den lille ångvälten är lite mindre ångvält. Det är lite lugnare omkring honom och han är världshistoriens mysigaste treåring.

Vi har gift bort sista paret i bekantskapen, vi har betat av det näst sista året av 30-åringsfirande och så här i slutet 2009 har kompiskretsen utökats med en färsking i pojkformat.

Så... efter en trevlig nyårskväll som började med grillning (!) här hemmavid, på en snödränkt altan och med ett provisoriskt lysrör i taket och slutade hos goda grannar med goda vänner så är vi inne i ett nytt år och ett nytt decennium.

2010... vad månde bliva av detta?

T1 är färdig. Ett givet mål är att klara av de fyra tentorna i T2 och sen stånga mig genom T3 så att jag får gå vidare till T4. (Man måste vara klar med första två terminerna för att få gå vidare till fjärde). Inser att jag nog inte borde skickat iväg ett mail i argen, till kursansvarig för O0004H, men jag var -och är- verkligen arg! Måste göra om en hel rapport och enligt mig beror det på otydlighet i studiehandledningen. Nåja... det är mitt första IG och det är väl bara att svälja skiten och gå vidare... Tråkigt är att jag drömmer om nätterna att jag borde läst in betyg och sökt läkarprogrammet i stället. Hade jag bott närmare studieorten hade jag provat. Hade jag inte varit snart 32 så hade jag försökt... är jag dum som låter bli? Det kommer att förbli min sten i skon resten av livet...

2010... skidåkningens år?? Inte som det ser ut nu... en tråkig luftvägsinfektion dök upp så påpassligt när det äntligen blivit varmare och minskat ner på snöandet.

2010... valår! Visst är det i år vi ska vinna tillbaka landet från de blå? 

2010... ett hejdundrande husvagnsår, hoppas jag. Gubben är på väg för att hämta skotern nu, den har stått i sommarförvaring och jag bad honom hälsa till husvagnen.

2010... ett år vi egentligen inte vet nåt om, tack och lov! 364 dagar återstår och av dessa kan vi inte ta för oss av en enda förrän de är här, en åt gången...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0