Hej govänner.

Har varit upptagen, upptagen, upptagen.... men nu ska det bli ett inlägg i alla fall.

Två dar den här veckan har jag varit på det lokala sjukhuset och gjort en fältstudie.
Fantastiskt trevligt. Jag är glad och lättad över att jag, efter lite övertalning hos samordnaren, fick byta placering. Den som har gott minne kommer ju ihåg vad jag tyckte om det förra stället...

Och vilken skillnad! Ojoj... här fick jag en handledare som trots sina minst 45 år i livet inte har arbetat som sjuksköterska längre än sen -04. Hon har läst distriktssköterskeutbildningen och skrivit D-uppsats sen dess, samt att hon läst en handledarutbildning. Alltså: Hon minns precis hur fånig man käner sig när man kommer ut som ett blåbär på praktikplatsen. Hon visar allt, allt, allt som händer på avdelningen, tipsar, uppmuntrar. Precis som det ska vara! Och jag är som en virrhöna: är så upptagen av allt det nya att jag nästan går vilse i korridorerna. Och saker som borde vara självklara (som att ta av korken innan man sticker ner nålen i antibiotikaflaskan) blir genast ytterst komplicerade. Handledaren skrattar och säger att jag bara är nervös.

Några smakprov på vad jag gjort: Delat medicin i dosetter. (låter simpelt men är tuasnimej avancerat!) Blandat och gett antibiotika intravenöst. Gjort blodsockertest, varit med när en patient fick Botoxinjektioner (mot spasticitet, inte mot rynkor)... just den grejen var extra kul eftersom den danske läkaren tydligen tyckte att det var roligt med studenter: han berättade ALLT om Botox, hur det fungerar och hur det används. Och jag hängde med så gott det gick. Synapserna, acetylcholinet och allt det där var inga problem... en baggis i jämförelse med att försöka förstå danskan, hehe... Vet ni förresten att Botox kostar flera miljarder (japp!) per kilo verksamt ämne? Nu ska det ju förstås spädas oerhört mycket, men dock. Priset gör att alldeles för få patienter får tillgång till medicinen. De skulle kunna ha stor hjälp och nytta av det, men landstingen vill inte betala. Att det sen egentligen är en billig investering, med tanke på att patienter får ett bättre liv, bättre förmågor och kanske kan arbeta, det spelar ingen roll. För den kassan är en annan...
Hur som helst, det var riktigt spännande!

Synd var att jag missade en patient som skulle få venport inopererad. Lät som att jag skulle fått följt med och sett på... hur häftigt hade inte det varit, att få vara med på operation??

Näste vecka väntar tre dagar till på avdelningen och nu kan jag säga att jag faktiskt längtar!
Tidigare i veckan kändes det bara nervöst. Klump i magen. Och det var förstås erfarenheten av förra platsen som hängde kvar i hjärnan på mig. Underbart att saker kan förändras!

Förresten så pratade jag med en nybakt sköterska på avdelningen. Hon fick examen i januari.
Jag frågade henne hur det känns att jobba, med eget ansvar, på riktigt. Hon svarade att nån hade sagt till henne att efter ett tag slutar man vara livrädd hela tiden, hehe...

I går kväll hade vi bokgrupp här hemma efter föräldramötet. Den där gruppen har blivit nåt slags begär hos mig. Veckans kollektiva debriefing, typ...  och det är idel underbara kvinnor med.
Föräldramötet gick snabbt och bra och det verkar vara mycket roliga saker på gång.
Nu är ju vår gosse en av äldstebröderna på avdelningen och jag tycker det är roligt att "fröknarna" vill arbeta med äventyrsteman och sånt. Tror att det blir populärt åtminstone hos vår pöjk. Han trivs på sitt dagis och jag trivs med hans dagis. Han brukar ligga och rabbla upp namnen på dem som jobbar där, innan han somnar, hihi...
Rektorn informerade om krisplanen inför en ev. influensavåg. Jag får obehagliga känslor inför sånt där.
Känns så allvarligt! Kanske blir utegångsförbud till slut eller nåt.... OM det skulle bli riktigt allvarligt alltså.
Matpaket som skickas ner med helikopter. Munskydd och gula skyddsrockar. Huga!
OM, alltså...

I tisdags var nästangrannen hit och visade Partylites produkter.
Mina gäster handlade så till den milda grad att jag fick 600 (!!) kronor att handla för själv.
Och kunde förstås nätt och jämnt bestämma mig för vad jag skulle ha...

I eftermiddag kommer en efterlängtad Lackhylla hem till oss, levererad av Fru (och herr) Lundgren, som är iväg på en turboracerblixtvisit i Happis idag (De ska vara hemma innan äldsta barnen slutar skolan!). Äntligen får vi kasta ut bokhyllan som är för stor för rummet. Egentligen är den ändå rätt snygg, men passar inte riktigt in hos oss. Vill nån köpa?? Micket Billig, billig, bara för dej kompisen....

Nu ska jag ta tag i mikrobiologin är det tänkt. Tiden för tentapluggande är så liten, så liten under de här kurserna.
Klarar jag godkänt är jag nöjd. mer än nöjd.

Ikväll måste jag se Dobidoo... Per Fritzell och Anna Book.

Ha det gott.