Nu ska vi ut på praktik och den här kursen blir nog den lugnaste hittills, sett till stress och
informationsmängd. Bara en rapport ska lämnas in, inte minsta lilla tenta (!). Så jag släpar med ett tag till så får vi se vad som händer.

Däremot, govänner... praktik som sagt. Ska gå med en distriktssköterska, så det blir en massa spännande hembesök och så ingår ju injektioner och provtagningar i det också. Men... men, men, men...

...jag är ju livrädd för gamlingar! (vilket får det att verka konstigt att jag valt just detta yrke... de flesta som vårdas är ju trots allt gamla). Andra i kursen verkar tycka att det är mest spännande med prover och sprutor... ...men det känns som en baggis jämfört med alla tanter och farbröder....

Ja, jag är ju inte rädd för dem på det sättet att jag tror att de ska slå ner mig med sina käppar och kasta löständer på mig... men själva bemötandet... mitt bemötande mot dem alltså?
Vad pratar man med dem om? Hur pratar man med dem?
Jag har aldrig haft äldre människor i familj och omgivning... och för mig är det inte alls givet och självklart hur detta ska gå till. Finns det nån bok att låna, typ "Oldsters för dummies"? Tips mottages tacksamt.

Så enkelt det hade varit om alla gamla istället var utvecklingsstörda... dem förstår jag mig bättre på.
Fast det är väl som de säger: Takes one to know one.

Nu: förinspelade injektionsföreläsningar med min absoluta favvolärare Gunilla.