Blev en konstig helg detta. Barnvakten uteblev, så gårdagen räddades med att maken slutade lite tidigare så att frun i huset kunde få två (!) timmars sömn efter nattarbetet. Idag räddades jag av svärmor och svärfar som tog med sig våra barn till Fårön klockan tolv och åkte skrillor och spark. Summan sömn för dagen blev hela fyra timmar. Hade kunnat sälja min kropp till läkemedelsforskningen, bara för att få sova en timme till när klockan ringde...

Nu är jag på jobbet igen och om allt går vägen så får jag i alla fall sova i morgon. Ögonen är grusiga. Av trötthet, men minst lika mycket på grund av annalkande förkylning. Hurra! Precis vad jag inte behöver. Precis vad jag inte har tid med.

Ett problem till... jag borde verkligen, jag menar V-E-R-K-L-I-G-E-N ta och plugga nu, men hjärnan tuggar och tuggar utan att kunna svälja nåt. Intellektuell idissling.
 
Min kompis undrade häromdagen, (när jag pratade med henne i telefon samtidigt som jag ålade på golvet i badrummet med färg och pensel) var jag får all energi ifrån...jag har funderat på det och kommit fram till att såna där små hobbyprojekt faktiskt tillför energi till mig. Dock försvann just det energitillskottet när jag insåg att dottern hunnit spruta nästan en hel flaska fönsterputs på köksfönstret (och andra fönster) under den halvtimme jag målade. När jag väl avslutat målandet hade fönsterputsen torkat, så nu har vi vertikalrandiga fönster. Senaste trenden.

All heder åt våra barn för att de har sovit bra om nätterna, aldrig varit gnälliga och inte så mycket sjuka. Lättsamma ungar... men en sak har de gäckat oss med båda två och fortsätter oförtrutet på inslagen bana: Klåfingriga och snabba som blixten!  Jag längtar efter att kunna ta en dusch eller hämta tidningen utan att behöva ha ett halvt öga på barnen...
De är sex och tre år nu... när kan man börja hoppas??

Neh, nu ska jag ta och läsa några sidor om nervsystemet medan arbetskamraterna tittar på film.  Alltid fastnar väl nåt.

God natt och sov gott, alla ni lyckliga själar som får...