Att komma hem till ett tomt hus från jobbet klockan åtta är lyx! Det är så tyst.

Resten av arbetshelgen är ett smärre kaos: hämta barnvakt, möta maken i dörren (i bästa fall),
låna bil (tack för lånet govänner!) för att han slutar 19 och jag börjar 18, för lite sömn (för att hinna träffa barnen och göra nåt roligt). Vi borde verkligen skaffa en liten extrabil. En liten, liten en, helst automat. Helst trafiksäker och bensinsnål. 
Helt oförenligt.
 
Men, som sagt, idag är det tyst och lugnt. Precis vad jag behöver.
Arbetshelgen har gått bra. Jag och Åsa tog med oss grabbarna och gick till Storstrand på lördagkvällen.
Bra möte och fin sång. Och Storstrand har en speciell plats i hjärtat. Någon sa att den nya byggnaden, som byggdes efter branden, är ful. Att den inte passar in. Att den ser ut som en vårdcentral. Men hur ska man bygga då? För att det ska passa ett myller av byggnader från olika delar av förra seklet? Nä, jag tycker att det är en fantastiskt fin lokal. Man måste ju leva i nuet.

Igår när jag kom hem gjorde jag barnen klara och cyklade till det årliga sommarmötet.
Ständig talare är pastor Arnaldo och det blir nån form av hemvändardag för EFS Blåsmark.
Arnaldo var som vanligt lysande och lyckades med konststycket att predika över en sång av Euskefeurat!
Tror inte att det är nån stor skara predikanter som skulle ha rott hem det på ett sånt strålande sätt. Underbart!

Sen hann jag med ett par timmars sömn. I dag blir det fler. Ska bara proppa i mig en polarkaka först.
Tre dagar kvar innan gubben får semester igen. Själv är jag ledig i sex veckor från och med nu.
Vi missar en husvagnsutfärd i veckan och det grämer mig rätt mycket. Men det kommer säkert fler chanser.

Ha det gott. Nu ska här sovas. Fem kvart i timmen.