Nu har han sagt det igen!

"Alltså... jag avskyr att säga det...
...men... idag blev jag sugen på att hämta hem husvagnen..."

Han hatar att han älskar det!

Men huvudsaken är ändå att det
finns nåt litet anlag i honom som gör att han 
 trivs med husvagnslivet.

(Seriösa forskare påstår med bestämdhet att det snarare är den genen som styr uppskattandet av
kaffedrickande med dopp och kortspel i glada vänners lag en sen julikväll och att det egentligen inte har
nåt med själva husvagnen att göra)

Nå, även jag inser ju att det är den stränga kylan som fått honom på
bättre tankar. Och att de bättre tankarna sannolikt bleknar i takt med
att kvicksilvret segar sig uppåt igen.

Själv längtar jag efter värme, växtlighet och bar asfalt
och räknar efter ett eget system ner till våren.

( man måste få dagarna att verka färre, därför brukar jag räkna med att våren börjar
den 1:a mars... men det är inte helt sant, inte här uppe... dock brukar jag kunna lura mig själv en smula
och det är huvudsaken. Nån slags placeboeffekt, kan man nog säga...)

I går kväll gick det tungt att komma sig iväg på jobbet.

-23 grader.

Däcken på Volvon var mer fyrkantiga än runda.
Starmotorn kved, trots att motorvärmaren
varit igång ett par timmar och allt gick lite segare än
det vanligtvis gör på en gammal V70 som rullat 30000 mil...

Min uppsyn när jag klev in på jobbet
i sena kvällningen,
med täckbyxor, halsduk och storkängor på
torde ha varit både bister och
plågad.

Citerar en man som jag hyser stor respekt
och stort gillande för:

"Hä sko gå tångt"