...har vi inte frotterat oss med idag, men väl en annan uppblåsbar dam vid namn MiniAnne.
Hur man kan påstå att det är en kvinna vet jag inte, hon har varken armar, byst eller underkropp.
Egentligen har hon bara ett ansikte med näsa och mun och så en bröstkorg.
Men hon heter tydligen Anne i alla fall. "Mini" syftar nog på hennes bristfälliga lekamen.

Vi har alltså övat HLR idag. Hjärt-lungräddning. En livsviktig kunskap, speciellt för oss som avser jobba med sjuka människor, men egentligen nåt alla borde lära sig...
Vi ska examinera våra kunskaper nästa vecka och ska då, inför en helt främmande person som säkert är lektor eller docent eller liknande, på fullaste allvar låtsas livrädda ett rubberface. Känns inte bra. Känns inte naturligt.

Vi ska examinera ett grupparbete nästa vecka också. I ett seminarium.
Så långt allt väl. Men... det finns ett klassiskt "men"...
...mina gruppkamrater envisas med att vi ska spela ett drama.
Drama ger mig gåshud och nervsmärta.
Drama får mig att se rött. Teater var den ena av de två saker vi höll på med under våra tre år på Barn- och Fritidsprogrammet. Det andra var idog tillverkning av svampar och morötter av hönsnät, tidningspapper och tapetlim.  Pappersfigurer är roligt. Drama är traumatiskt.

Trots mina tappra försök att visa vilket lidande skådespeleri innebär för mig så bevekar de sig icke!
Drama blir det och jag vet inte vad jag ska hitta på för att betala tillbaka i nästa grupparbete.
Kanske ännu mer militant stavningsfascism?

I dag har jag också inhandlat en färgburk. (Inte helt ovanligt med färgburkar i mitt liv)
Svart lackfärg, Jotun Lady, som ska målas på en utdragbar kökssoffa modell rak. En kvarleva från 50-talet gissar jag. Ärvd från makens farfader.
Inga krusiduller. Slät och bra. (soffan alltså, inte farfar...) Ska bli säng åt sonen. Funderar på att antingen fästa wallies på framkanten av lådan, eller så köpa dekorvinyl och skära ut bokstäverna i sonens namn och fästa dem på framkanten i stället. Hade varit roligt med nåt leopardmönstat eller så... pojkig djungelsäng, kanske?
Anledningen till att vi gör en fullstor säng till så liten gosse är helt enkelt att när han flyttat ut ur spjälsängen och kommer på att han kan gå till oss på nätterna så behöver hans mamma nånstans att få fristad. Är det inte märkligt att ungarna dras till just min sida av sängen? Tar mitt täcke, tar min kudde och sparkar mig i ryggen med sina isbitar till fossingar... medan pappan ligger ostörd på sina 90 centimeter...

Bäst att man tar och lägger sig nu. Det blir mest troligt en dag i morgon också...