Plötsligt hände det...

... i lilla Piteå.

Tyra, en bekant till morsan och farsan skrapade hem 1,8 mille på Triss!
Visst är det väl häftigt?! Tänk så skönt:  två förtidspensionärer som inte behöver bry sig mer om att
få debet och kredit att hålla sams... lovely!


Ibland blir man konfunderad...

Barnen ville måla efter middagen, så jag tog fram tubfärger och
plockade av lite tröjor i förebyggande syfte.
Sonen kladdade förstås ofantligt mycket på sitt papper.
Dottern var mer noggrann och sormade bara lite.

Så tröttnade sonen på måleriet och ville efter avtvagning se Bolibompa.
Dottern ville fortsätta måla förstås.
Jag tänkte att det var kanonläge för mig att hinna ta en snabbdusch, så
jag vädjade till sonen att sitta snällt vid tv:n.
Dottern + måla är en helsäker kombination, så det borde gå...
Gick finfint. Till en början.
Sen ropade dottern att hon hade "spillt lite färg" så när jag duschat klart
gick jag ut i köket för att beskåda...hrmm... förödelsen.

"Spillt lite färg" betydde egentligen att hon avsiktligen målat hela överkroppen med
akrylfärg. "Hoppsan" tyckte hon.
"Suck" tänkte jag.

Sonen satt snällt kvar vid tv:n.
Dottern skrubbades av ordentligt.

Man tycker att man borde kunna förvänta sig att den som nästan är sex år,
skulle klara fem ynka minuter på egen hand bättre än den som är snart tre?

Fast det var väl esteten i henne som tog kommandot... :-)

Kommentarer
Postat av: m

Tänker på ditt inlägg nedan och på att allt är uppbyggt av en slump och tjosan hoppsan. Det känns lite fattigt att tänka sig allt i tillvaron som en tillfällig händelse. Mina arbetskamrater på natursektorn sa när jag visade upp yngste sonen på besök: "Tänk vilken celldelning" och de tror inte på någonting högre. Ofattbart.

2009-02-16 @ 23:02:37
URL: http://kulturkofta.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0