På jobbet. Känns lite ovant.

Arbetskamraterna sitter och kollar på Milan/Intermatchen.
Den ena frivilligt. Den andra i brist på annat. Gissar jag.

Den förstnämnda vrålar och svär.
Man kan ana att matchen inte går Milans väg.

Själv försöker jag läsa på lite anatomi,
nu när jag fått min nya svenska bok.
Oj, så mycket lättare allt blev!
Snart lämnar jag cellen och går över till
cirkulationen.

Var på 30-årsfest igår.
Oj, så trevligt. Fler människor borde ta och fylla 30.
Både kompisar från den vanliga "stammen" var där. En del andra bekanta.
Och så en del arbetskamrater, eftersom jag och födelsedagsbarnet
delar på en hoper sådana..

Vi och grannarna/kompisarna promenerade hem klockan 02.
Då hade det blivit lite varmare än det varit sista tiden
och det var härligt. Gamla minnen väcktes till liv,
från den tid då läggdags vid tidigast 02 var standard.
Många nätter har man promenerat, cyklat, kört moped
hem. Framförallt under ljusa sommarnätter. Ljuvligt!


(Och så sjönk jag in i ett sentimentalt hål igen...  som vanligt.)

Nu blir det mera cellkunskap.

Tänk att cellens membran bara är 5 nm tjockt.
Alltså: 0,000005 millimeter. Och innanför detta skal ryms
hundratals pyttesmå organ som utför alla de processer som gör att vi
kan leva.

Livet - en slump? Knappast!