Vilken respons på föregående inlägg!

Kul att träffas igen. Och du makensjusthemflyttadekusin: Det vore jätteroligt om du ville vara med!
Detsamma gäller dig Fru Lundgren, som uttryckte en önskan att vara en i gänget: Men så kom med då!
Vi är inget gäng, ingen hemlig klan, men vi har fantastiskt trevligt! Kom och prova-på.

I går kväll tog jag klivet över tröskeln och blev scrappare på allvar. Min kompis A-K har inspirerat mig både med sina fina kort och med sin e-n-o-o-o-r-m-a pysselhörna. Det är inte ens en hörna, det är liksom en hel avdelning och jag är ruskigt avundsjuk. Jag erkänner utan omsvep. Avundsjuk är ordet.

Hur som helst så var jag en vända på Dollar Store igår och hittade såna där presentrör som man stoppar ner vinflarror i när man avser ge bort sådana till någon. Flaskrören var inte så särdeles snygga, men billiga och jag tänkte att det måste ju gå att göra om dem på nåt sätt. Köpte två stycken (borde köpt fler) för en tia per rör. Skalade av den fula ytan och gjorde om. Med etikett, pärlor, silver och... -och detta är sant- ...silveränglar med trumpeter! Trodde aldrig att jag skulle få användning av de där ängelpaljetterna som följde med nåt julpysselpaket från Jysk en gång i tiden, men se, se... man ska aldrig kasta bort nånting. Så nu sällar jag mig till scrapparskaran och måste spara ihop en förmögenhet till allt det fina material som finns att köpa. Oh, så roligt!

Alldeles nyss har jag tagit premiärstegen på nya bron. Fantastiskt!
Fantastiskt är rätta ordet. Det är snart två år sen den gamla bron avlägsnades och sen dess har vi haft ställföreträdande broar i form av lastpallar, husvagnspallar och allehanda hembyggen. Men nu, nu är vi broägare igen. Fantastiskt.

Idag är det officiellt höst i vår familj. Första dagen på dagis och FRITIDS! Vårt lilla dagisbarn har blivit ett stort fritidsbarn...
Skillanden är egentligen omärkbar, i alla fall just nu: samma skolgård, samma lokaler och samma personal.
Men hon har ändock blivit stor. Har lösa tänder och för korta ärmar på alla tröjor, måste handla nytt. Dottern ser mest fram emot att få åka och köpa en skolväska...

Lilleman fortsätter på sin vanliga avdelning, men det enda han pratar om är att han ska få börja på storasysters dagis.
I morgon. Det här med tidsförståelse är svårt, för det är ett helt år innan han får börja på storbarnsdagis.
Nu ska jag ta mig en sväng ut på bron igen, bara titta lite, sen blir det en tvåtimmars powernap innan nattens arbete.
Ringde förresten vår (tillförordnade) chef idag för att fråga om jag kunde få byta plats på en av nätterna på mitt schema, eftersom vår barnvakt under arbetshelgerna, mormorn, fått sparken från barnvakteriet*. Inte för att hon vanvårdat barnbarnen, inte på något sätt, men däremot har hon gjort nåt fruktansvärt fult mot mig. Nåt som är så fult att man borde fråntas föräldratiteln på stående fot. Jag hade högre tankar om henne än så... sorgligt. Riktigt sorgligt.
Hur som helst så blev jag nekad en schemaändring. Av rättviseskäl: chefen (den tillförordnade) hade nekat någon annan tidigare och kunde därför inte bevilja mig en ändring trots att jag förklarade det prekära läget. Men nästa gång jag söker ner tjänstetiden, i januari, då skulle det inte vara några som helst problem. Märkligt. Så nu vete gudarna vad vi ska hitta på... Hä sko gå tångt.

*Man ska väl egentligen inte och jag brukar heller inte outa såna här personliga angelägenheter på bloggen, men jag behövde en liten ventil...