Jojo... så är det. Grannens kurskamrat sålde ett piano igår. Ett snirkligt och snyggt. Femhundra riksdaler. Fick veta det idag. Jag gick ut och grät en skvätt...

Gossebarnet fortsätter öva cykling. Vilken milsvid skillnad mot dotterns första stillsamma försök för tre år sen... då var det ett mycket lugnt och försiktigt framförande. Med pojken är det järnet räserfart och hoppsan-nu-"råkade"-jag-köra-in-i-en-snödriva-hahaha... Hur man bromsar har han inte greppat, och inte verkar han bry sig, vilket gör att jag får springa som en galning efter honom. Å vilken syn för di andre på kvarteret! Jag tror nog att man skulle kunna mäta upp mina steg med seismograf på rätt långt avstånd... få se om Kallax rapporterar några bävningar i P4 i morgon bitti. Just dessa vibrationer är också anledningen till att jag vägrar stiga på löpbandet på Intersport när jag ska prova ut nya gympaskor... (och det filmas dessutom. Jag är inte paranoid, men anar ändå att jag skulle ligga ute till allmänt åtlöje på Youtube innan jag ens hunnit hem med mina nya Nikeisar...)

För övrigt lutar det mot IKEA inom kort. Bra, jag kan behöva en... eeh... hälsokur. Hälsokur som stavas s-h-o-p-p-i-n-g,
h-a-m-b-u-r-g-a-r-e och en massa s-k-i-t-p-r-a-t. Har dock avsagt mig allt körande, det får nån annan ansvara för. Och det finns frivilliga. I alla fall inbillar jag mig det.

Göbbarna är ute på en sista sentimental runda ikväll. Tydligen hade nån av dem fått nys om en liten plätt snö som fortfarande var farbar med skoter. Och då är de inte sena att komma iväg. Men sen tror jag minsann att vi kan lägga skotersäsongen 08-09 till handlingarna. Det är ju för tusan 22 april i morgon! Nån måtta får det vara...

Nu blir det en stunds sövande invandringssociologi innan klockan ringer.