Pratade med läkaren på VC i torsdags.

Han tyckte att man skulle avvakta med att behandla hostan
Fortfarande kunde det vara viruset som härjade.

(även om jag ju visste att jag skulle få anledning att återkomma)

Och i morse var gränsen nådd... inget mer vänta!

Det går inte hänga på dass hela kvällarna,
i förtroliga samtal med Gustavsberg.

Först hosta hysteriskt i en kvart...

...å sen springa på toa och kräkas.

Ber om ursäkt för osmakligheten, men det är så det är...

...och de som känner mig vet att det är precis lika otrevligt som det låter...

Två timmars sömn varje natt.
Resten av tiden: hosta.

O-A-V-B-R-U-T-E-T!

Tror min make var på väg i morse...
Med packade resväskor och barn
(ja, barnen var ju inte packade förstås...)

Men jag förstår honom och i morse var som sagt the bottom nådd.

For till akuten.

Lyckades faktiskt köra hela vägen
utan att köra av vägen på grund av insomning
alternativt hostattack.

Däremot hostade jag tills jag...hrmm...  kräktes... över ratten.
(Inte mitt stoltaste ögonblick i livet... tack Gode Fader att jag inte hamnade
i en poliskontroll...)

Senast jag var i så här risig, det var -06.
Gravid i v.30.
Då gick revbenet av.
Av hostan.
I bilen.
På väg till läkaren...


250 pengar ville landstinget ha av mig idag...

Läkaren, hon funderade inte ens: fick cortison utskrivet på en gång.
Och jag vet ju själv att det är det enda som hjälper.
Man borde bli doktor. För husbehov så att säga...

Tror man måste sluta vara så snäll:
Inte ringa och fråga vad man ska göra,utan ringa och säga att
jag-vet-vad-som-hjälper-jag-har-30-års-erfarenhet-ro-hit-med-pillrena-för-tusan-bövlar.

Om jag fått komma till VC hade jag betalat 150 spänn.
På Jourcentralen ville de alltså ha 250...

...men där fick jag i alla fall ett recept.

You get what you pay for??

Nu är det bara att invänta ilskan...
den brukar komma som ett brev på posten när jag får cortisonbehandling.

PMS framstår då som ett oskyldigt litet lamm i jämförelse...

...och kombinationen då: hosta, sömnbrist och cortison. Den är inte nådig!
 
Känner jag gubben rätt så har han, av ovan nämnda skäl 
undvikit att packa ur resväskan,

*




Men...  i sammanhanget är en förkylning ändå ett otroligt litet harmlöst bekymmer..


...och egentligen kanske inte man kan skriva om två så vitt skilda saker
i samma kolumn, jag vet inte...

...men nånstans är det väl så det är:
Livets skiftningar.

Min världsbild har för alltid förändrats.

Och vad än jag skriver, om det är seriöst, eller bara svammel,
så finns tanken på Carolin där ändå... och jag vill inte utesluta dessa
tankar, eftersom det jag skriver handlar om det som snurrar runt i livet...

Därför låter jag alla bitar vara med.

För alla bitar ryms i hjärtat:
Glädje-sorg-oro-förundran-kärlek-tacksamhet
och mycket mer...


Det finns inga ord som är tillräckliga för att beskriva hur mycket
och hur högt jag önskar att Carolins anhöriga skulle få
sin Carolin tillbaka.

Om jag fick en önskan uppfylld,
så skulle det vara att vrida tiden tillbaka
och ändra historien...


Ni finns i våra tankar!

---