Chockerar omvärlden: går på promenad!

image26

Gubben höll på att sätta surströmmingen i vrångstrupen
när han hörde om våra (mina + två kompisars) planer igår:

-Ett varv runt Stensjökullen. Per apostlahäst.

Det blev inte bättre bevänt med surströmmingen när jag sen sa att det
faktiskt var min idé från början.

Jag är inte betrodd när det handlar om motion, så mycket är säkert.

Ingen skitdålig, stinkande, genomrutten ursäkt för att slippa skolgympan
är obeprövad av undertecknad.
Jag har testat allt:
Förkylning. Astma. Huvudvärk. Håravfall. Eksem. Skoskav. Mensvärk.

Och det mesta passerade. Faktiskt.

Men mensvärk var 14:e dag, tre år på raken, det gjorde avtryck på betyget.
Nånstans finns nog en gräns för vad som är rimligt...

Promenad var det, ja:
Vi gick alltså runt Stensjökullen igår.

Som vanligt hann vi avhandla alla livets krumbukter under tiden.
Och det är ju alltid trevligt. Det finns inget problem som inte
tål att analyseras lite till...

Mindre trevligt var alla inbillade ormar jag såg i dikena,
i form av grenar, gamla avgasrör och hundbajsar.

image27

Det är trist att vara ormfobiker.

Speciellt när man, inbiten (inte ormbiten) motionär som man är,
passerar kilometervis med dikeskanter varje dag.
Det finns många potentiella ormar per hundra meter dike.
Fast kanske höjer det effekten av den fysiska träningen:
jag går lite fortare när jag tror mig se en orm.
Hjärtat slår lite hårdare och snabbare... det borde bara vara nyttigt, eller hur?

Jag har motionerat som en tok under hela maj.
Gått nästan varje dag. En timme varje gång.

( och det bevisar hur mycket man är beredd att utsätta sig för, bara för att
få en timme för sig själv i kravlös tysthet)

Jag känner mig skithurtig. Varenda gång!
I mina målarprickiga Adidas Supernova
och min turkosa Didrikssonsjacka
med "Piteå Kommun Handikappomsorgen" tryckt med grå färg.

(tänk att Piteå Kommun är så vänliga att se till att vi illa avlönade i alla fall har en snygg jacka att gå ut i...)

Och så mp3-spelaren i öronen.
Eller, nej: Lurarna i öronen, spelaren runt halsen.


Det jobbiga är bara att varje gång jag nästan
promenerat klart och är så där tokigt nöjd med mig själv och tänker att; det där gjorde jag bra...
...då kommer det nån jag känner.


Antingen springande, cyklande eller rullskridskoåkande.

image28

Passerar  förbi mig i galet högt tempo
och hälsar så där hurtigt utan att vara andfådda ens.
Och långt ska de. Fördärvade glädjedödare!

Det får ju min insats att blekna... en vanlig promenad i all enkelhet
är väl inget jämfört med att åka inlines till Kälen och hem igen...

Att man aldrig ska få vara riktigt glad...




Kommentarer
Postat av: öjebybo

Heja,Heja vad hurtig du är! Nu ska jag gå och sova har jobbat i natt. Gonatt!!!

2008-05-17 @ 09:34:48
Postat av: Herr Johansson

Men,det är ju faktiskt ett ökande av motionen med nästan 100% Det är ju inte alls illa...

2008-05-17 @ 18:21:28
URL: http://intresseklubben.bloggagratis.se
Postat av: Ulrika

Jisses vad du är duktig då =) Håller ju i gång riktigt bra! Jag tycker oxå att det är superskönt att få röra på sig i motionsspåren men har dessvärre inte pli på mig själv att göra det lika ofta som jag borde.



Ha en bra dag!

2008-05-18 @ 16:02:28
URL: http://uj76.blogspot.com
Postat av: Annelie

HAHAHAHAHA, ja att man aldrig får vara glad. Härlig bild =)

Ha det fint!

2008-05-19 @ 00:02:48
URL: http://rospinglan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0